Den uttrycksfulla Webern

Sopranen Annami Hylkilä imponerade i tolkningar av Anton Weberns opus 3 och 12.Bild: Marko Myllyaho

Annami Hylkiläs Weberntolkningar var mest imponerande under Webernkonserten på Sibelius-Akademin: naturligt flödande och röstmässigt ypperligt.

VOKALMUSIK

Ein Lied für dich allein – Lieder av Anton Webern

Annami Hylkilä och Piia Komsi, sopran; Maiju Vaahtoluoto och Laura Mäkitalo, mezzosopran; Petteri Salomaa, baryton; Ilmo Ranta, piano. Musikhuset, Cameratasalen 18.10.

Anton Webern (1883–1945) förknippas med en stram och disciplinerad musikalisk estetik samt aforistiskt korta kompositioner. Han var elev till Arnold Schönberg och tillämpade dennes tolvtonsteknik på ett djupgående sätt som kom att inspirera efterkrigstidens seriella musik.

Det är dock bara halva sanningen. Den av Sibelius-Akademin organiserade konserten Ein Lied für dich allein presenterade en tonsättare som lät sig inspireras av poesin med uttrycksfulla resultat, med fötterna stadigt i senromantiken.

I Weberns begränsade produktion är vokalmusikens andel betydande. Under konserten hördes ett trettiotal lieder i kronologisk ordning, från den 1899 komponerade Vorfrühling till de sena opusen 23 och 25, komponerade 1934–35.

Bland den unga Weberns förebilder kan nämnas i synnerhet Hugo Wolf. De tidiga liederna är koncentrerade och ofta stillsamma romantiska bilder, och Petteri Salomaas barytonröst fungerade bäst i de sakta, intima nyanserna.

I Nachtgebet der Braut (1903) till en text av Richard Dehmel placerade Webern sopranstämman obekvämt högt, men Piia Komsi lät sig inte skrämmas. Ordentligt kom hon i gång i konsertens slut med Drei Gesänge op. 23 och Drei Lieder op. 25 till texter av Hildegard Jone.

De in i minsta detalj kontrollerade atonala strukturerna och de stora sprången i vokalstämman motsvarar den stereotypa bilden av Weberns musik. Komsi hade fullständig koll på varje detalj och nyans, och uttryckssättet var dramatiskt med besked.

I de tio sångerna som fick opusnumren 3 och 4 (1907–1909) använde Webern lätt kryptiska dikter av Stefan George. De unga mezzosopranerna Laura Mäkitalo och Maiju Vaahtoluoto tolkade den senare samlingen på ett övertygande sätt. Allra mest imponerades jag dock av sopranen Annami Hylkiläs naturligt flödande och röstmässigt ypperliga tolkningar av opusen 3 och 12 (1915–17).

Pianisten Ilmo Ranta spelade genomgående balanserat och livfullt, även i de tre solostyckena. Dessutom stod Ranta för den utmärkta texten i programhäftet.

Det var en rejäl dos Webern för en kväll, kanske till och med för mycket med tanke på musikens egenart. Å andra sidan gav helheten en intressant inblick i tonspråkets utveckling hos en av 1900-talets ikoniska kompositörer.

Anna Pulkkis

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00