"Den unga generationen behöver Okänd soldat"

Nya Okänd soldat har hyllats och kritiserats. I vår minigallup svarar några av dem som fått se filmen innan morgondagens premiär på om den behövs.

Dessa frågor ställde vi:

1. Behöver vi en tredje version av Okänd soldat?

2. Vilken är behållningen av Aku Louhimies film?

3. Vad saknar du?

Anu Koivunen. Bild: HBL Arkiv

Anu Koivunen, professor och medieforskare:

1. Rent filmiskt är nyfilmatiseringen välmotiverad: här blir romanen till film med 2010-talets audiovisuella teknologi, bildspråk och ljudbild. Den är tekniskt skicklig och full av filmiska referenser.

I övrigt är behovet en svår fråga: nationell gemenskap upprätthålls och reproduceras med berättelser, och i Finland har Okänd soldat sedan 1950-talet varit en nyckeltext. Det är en berättelse om män i krig, och däri ligger dess styrka men också dess svaghet: nationen som en manlig trupp i ett krig som man förlorar och blir traumatiserade av är en berättelse som utesluter många och fångar oss alla i ständig krisberedskap. Även om jag uppskattar filmen längtar jag efter flera och annorlunda berättelser att ta till som "nationell pedagogik".

2. Att den lyckas undvika nationalistiska brösttoner och heroisering i en tid då aggressiv nationalism tilltar i Europa, och också i Finland.

Här gestaltas det som i Finland kallas fortsättningskriget som en del av andra världskriget, och alla idéer om ett separatkrig görs omöjliga.

Den nya krigshistoriska forskningen, insikter om finska krigsbrott och kunskapen om soldaters psykiska problem genomsyrar berättandet och uppdaterar därmed Väinö Linnas berättelse till 2010-talet. Fina skådespelarinsatser lämnar avtryck.

3. Nyfilmatiseringen vill med scener från hemmafronten uppmärksamma kvinnors insatser under kriget. För mig hade scenerna emellertid en motsatt effekt: de stärker intrycket att kvinnokaraktärer finns endast som accessoarer till de manliga protagonisterna. Det är i grunden en berättelse om män och de kvinnliga karaktärerna är, inte bara i Aku Louhimies version, tunna och stereotypa. För att veta mer om dem behövs andra berättelser.

Jesse Fryckman. Bild: HBL Arkiv

Jesse Fryckman, filmproducent:

1. Ja, nya Okänd soldat behövs absolut.

2. Den största behållningen är att Okänd soldat via nutida skådespelare kan visa dagens biopublik vad ett krig innebär och hur soldater som är ute i krig påverkas. Filmens samtida synsätt gjorde ett stort intryck på mig.

3. Som vanlig biobesökare saknade jag ingenting. Som filmproducent tycker jag att Aki Louhimies är lite försiktig. Jag saknade en råare bild, inte av kriget men av mänskligheten, vilket brukar vara typiskt för Aku Louhimies.

Elisabeth Rehn. Bild: HBL Arkiv

Elisabeth Rehn, tidigare försvarsminister, flicklotta som barn:

1. Innan jag hade sett filmen tyckte jag att en tredje version inte behövdes. Men efter att ha sett och med tanke på alla de unga som inte har behövt uppleva krig tycker jag att filmen kom under huden och är skickligt gjord. Däremot borde vårt hundraårsfirande blicka mera framåt än bakåt.

2. De fina skådespelarinsatserna. Eero Aho som Rokka är utmärkt och det är bra att han fick en familj som kan spegla den finska småbrukarvardagen. Aku Hirviniemi får som Hietanen visa att han kan göra annat än pellejönsa sig och Jussi Vatanen som Koskela är otroligt durabel. Men blixt och dunder och pyroteknik är inte min grej.

3. Jag var rädd för att filmen skulle vara polerad och inte våga visa hur skitigt ett krig är, jag tänker alltså på hur smutsig soldaternas själ blir. Men den biten fanns med även om till exempel scenen med de prostituerade i Petroskoj är vacker.

Efter att ha sett filmen kan jag inte göra annat än hålla med Antti Rinne som motsätter sig den militära storövning Jussi Niinistö vill ha.

Fredrik Sonck. Bild: HBL Arkiv

Fredrik Sonck, HBL:s kulturchef

1. Det kan vara fruktbart att göra uttryckligen nya tolkningar av klassiker. Att publiken har en förförståelse av ett verk kan en skicklig regissör utnyttja till sin fördel. Kanske finns det blinda fläckar i de läsningar vi gjort tidigare? Nya vinklar att utforska? Fokuseringar som är relevanta i just vår samtid? Problemet inom filmen överlag är att många nya versioner görs mest för att det finns digital teknik och nya effekter att leka med. Utan en desto djupare konstnärlig vision ter sig de filmerna sällan riktigt viktiga, även om de kan vara förtjänstfulla på andra sätt.

2. Produktionen är onekligen proffsig, absolut i nivå med motsvarande episka krigsfilmer från Hollywood. Louhimies är väldigt trogen Linnas roman, på gott och ont. Och så finns här en del referenser till andra klassiska krigsfilmer också, men jag undrar om fjärilen på slagfältet inte börjar vara något av en kliché?

3. Linnas roman strök sin samtid mothårs. Det kan man inte säga om nyfilmatiseringen, som inte tar några större risker alls. Det kan jag sakna. Och så är filmen en smula sentimental på sina ställen.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33