Den svåraste rollen

Kirsten Thorup. En nordisk litterär gigant, lika aktuell i dag som för tre decennier sedan. Bild: Lærke Posselt

Det fantastiska med en författare som Kirsten Thorup är att man som läsare känner sig helt trygg i hennes sällskap. Så är fallet också med den nya romanen, den ena av Danmarks kandidater för Nordiska rådets litteraturpris.

Roman

Kirsten Thorup

Erindring om kærlighed

Gyldendal 2016

Den danska författaren Kirsten Thorup är en gigant inom nordisk litteratur. Hon fick sitt stora genombrott med romanserien om Jonna, och har genom hela sitt författarskap skildrat de obemärkta existenserna i samhället. Hon är en författare som ger sig tid att berätta en historia, vilket har resulterat i många tjocka realistiska romaner där vardagen och samhällets marginella människor kommer till tals.

Thorup är i dag 75 år gammal och nominerad till Nordiska rådets litteraturpris för sin nya roman, Erindring om kærlighed. Det fantastiska med en författare som hon är att man som läsare känner sig helt trygg i hennes sällskap. Så är fallet också med den nya romanen. Trots att den skenbart är en berättelse om Tara och hennes relation till dottern Siri, råder det inget tvivel om att den är en bild också av hur vårt samhälle utvecklats under de senaste årtiondena.

Tara, romanens huvudperson, växer upp på Fyn i Danmark och fascineras under hela sin barndom av sin mor, som alltid bjuder in vagabonder och hemlösa – de som på danska kallas "landevejens riddere" –i sitt kök för diskussioner och en kopp kaffe. Efter skolan, och på uppmaning av sin lärare, flyttar Tara till Köpenhamn där hon blir medlem av en progressiv teatergrupp. Men precis då hon står inför sitt genombrott säger hon ifrån, väljer bort livet som skådespelare och får dottern Siri. Därefter handlar romanen om förhållandet mellan mor och dotter.

Socialt på väg utför

Att vara mor är för Tara en roll i den långa raden av andra roller hon spelat. Men det är också den mest komplicerade roll hon någonsin haft, och hon har ständiga problem med att uppfylla den. Det innebär att Siri flera gånger på grund av vanvård tas ifrån henne under sin uppväxt, eftersom Tara inte har den mentala styrka som krävs för att ta hand om henne. Hon försöker och försöker, men det är uppenbart att hon socialt är på väg utför.

Sedan byter romanen perspektiv från Taras till Siris. Thorup gör det elegant genom att byta från förstapersonsberättare till tredjeperson. Då handlar det inte om en mor som inte klarar av sin dotter, utan om vreden som dottern känner mot modern som inte förmått ta sig an henne och ge henne den trygghet hon velat ha. Men det handlar också om Siri som växer upp och blir konstnär och försöker förkroppsliga sin barndom genom installationer med den egna kroppen som redskap.

Även om romanen till det yttre handlar om hur fruktansvärt fel det kan gå mellan mor och dotter, inser man snabbt att Kirsten Thorup vill något mera med sin roman än att bara berätta om dem. Det visar sig att historien om Tara och Siri blir en symbol för hur intoleransen och cynismen har smugit sig in i samhället och blivit dominerande – och för hur saker kan göras rätt eller fel.

Det kommer till uttryck i skillnaden mellan fördragsamheten och tillmötesgåendet Taras mor visade dem som kom till hennes dörr, och det slutna och avvisande sätt Tara blir bemött på då hon ger tillfälligt husrum åt en våldsdrabbad rumän som kommit till Danmark för att tjäna pengar åt sin familj. Taras goda gärning resulterar i att hon själv blir vräkt från sin lägenhet och hamnar som hemlös på gatan i Köpenhamn, där Siri en dag hittar henne.

Övergången till det cyniska samhället

Den gradvisa övergången från det tillmötesgående till det cyniska kulminerar i beskrivningen av den danska polisens agerande under COP15, FN:s klimatkonferens i Köpenhamn 2009, då nästan tusen demonstranter anhölls i en massarrestering. Vi tar del av detta genom att Siri tänkt sig att dokumentera demonstrationerna, men själv hamnar i arrest, medan hennes tilltro till rättsstaten skakas i grunden:

"Hun havde en dårlig fornemmelse af at politiet havde brug for en sag til at retfærdiggøre sig, at myndighederne fra begyndelsen havde været bange for at aktivisterne og græsrødderne med deres professionelle organisering og planlægning på et højt niveau skulle trænge igennem til offentligheden som troværdige demokratiske stemmer. Hun følte sig afmægtig over for retssystemet og var begyndt at tvivl på en retfærdig afgørelse."

Det är imponerande hur Thorup genom den lilla historien om Tara och Siri förmår berätta den stora historien om det som händer i världen, här och nu – och helt specifikt i Danmark. Det säger något om att hon i dag är lika aktuell som då hon befann sig på höjden av sin karriär i början av 1980-talet. Erindring om kærligheden blir därmed ett vittnesbörd om att litteraturen är samhällets verkliga seismograf, genom att realismen, så som den skrivs av Kirsten Thorup, lever i bästa välmåga.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning