Den perfekta operasångerskan Maiju Kuusoja

Maiju Kuusoja var på många sätt en perfekt operaartist vid Nationaloperan efter kriget. En ny box presenterar välvalda inspelningar av en genommusikalisk, tekniskt skicklig och färgstark sångerska.

Vokalmusik

Maiju Kuusoja

Fyra CD-skivor med inspelningar 1954–70. Operascener, inhemska och utländska romanser, sakral musik. Olika orkestrar och pianoackompanjemang. Producent Tero Halvorsen. (Finlandia Classics)

Maiju Kuusoja (1925–2008) var en legendarisk alt från en tid då vår lilla opera vid Bulevarden inte var en så internationell institution som Nationaloperan är i dag. Föreställningarna ansågs på sin tid vara rätt provinsiella, men det är nog en sanning med viss modifikation.

Huset hade i alla röstkategorier storslagna sångare som sjöng en bred repertoar, men för det mesta bara på hemmaplan. Så också Maiju Kuusoja som valde att stanna hemma, trots att hon också hade en del framgångar utomlands.

Kuusoja var på sätt och vis den perfekta operaartisten: genommusikalisk, tekniskt skicklig och färgstark på scenen. Två av hennes största roller var Carmen och speciellt Amneris, där jag tydligt minns hur imponerande hon var i sin svartsjuka. Hennes unika klang var omedelbart igenkännbar. Den var mustigast i altläge men visst kunde hon ösa på också med nästan felfria mezzohöjder.

Maiju Kuusoja samlade på sig ett 80-tal roller under åren som vid Nationaloperan 1949–76, bland annat som Carmen. Bild: Arkivbild

Suverän i alla roller

I de finska operorna som finns med (Pylkkänen, Madetoja, Merikanto) är Kuusoja ganska oslagbar både i tragiska och i komiska roller. En av de roligaste rolltolkningarna var säkert hennes pladdrande Kaisa i Österbottningar, där Länsmannen efter förhöret med Kaisa antecknar i protokollet: "Käringen är helgalen".

Andra skivan innehåller inhemska romanser och några sånger på god svenska av Sibelius och Palmgren. Men det är ändå den tredje skivan som kommer med de största överraskningarna. Tyska lieder var kanske inte hennes specialitet men hon gör dem mycket proffsigt. Så har vi även tre snärtigt tolkade Shakespearesånger på engelska av Stravinsky.

Originell ny musik

Minst sagt originell är den allra nyaste musiken. År 1970 kallade Leif Segerstam och Ralf Gothóni henne till studion för att improvisera musik till en balett av Fred Negendanck. Efter en stunds tvekan var Kuusoja med på noterna, fast det kanske inte fanns några noter. Leif Segerstam spelade viola, Ralf Gothóni piano och Kuusoja sjöng på. Efter en hel dags experimenterande föddes ett stycke som Segerstam senare kallade för Här under polstjärnorna och solen. Nån balett blev inte av.

Bild: Skivkonvolut

Tredje skivan slutar med Friedrich Guldas Sieben Galgenlieder, en finurlig cykel som Kuusoja sjunger med Matti Lehtinen under kompositörens ledning. Fjärde skivan är intressantare än den ser ut med utdrag ur Verdis Requiem och framför allt Brahms Altrapsodi med RSO under Paavo Berglunds ledning.

Då Kuusoja år 1976 drog sig tillbaka, hade hon ett 80-tal roller bakom sig. På frågan varför hon inte börjar undervisa svarar hon med en småfräck aforism: "På två timmar har en sånglärare lärt ut allt det väsentliga. Sen är det upp till var och en att jobba på." Under sin egen aktiva tid lär hon ha börjat varje dag med andningsövningar i en timmes tid.

Ur många olika källor och ofta med relativt hyfsat ljud har Tero Halvorsen sammanställt ett intressant porträtt av en av Nationaloperans unika begåvningar efter kriget.

Jan Granberg

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08