Den påhittade otryggheten

Statliga Yle ger efter för en populistisk agenda. Bild: Flickr – Charles Dyer

Yle och TV2 låter en populistisk och småfascistisk agenda bli en journalistisk premiss.

Nätverket för medborgargarden, de invandrarfientliga och ibland nazisympatiserande Soldiers of Odin har hittills talat om sin närvaro på 23 orter. Till dem hör nu finlandssvenska Lovisa.

Nu ska man inte undervärdera Lovisabornas förmåga att på gott och ont göra saker om kvällarna. Men man får nog leta efter någonting mera stillsamt och rofyllt än bilden i torgkameran i Lovisa.

Den "otrygghet" Finland nu talar om är till övervägande delar konstruerad. Populister och nationalister ordar om ett hot, vilket vi i medierna olyckligtvis har kommit att förstärka.

På onsdag kväll sänder Yle TV2 sin "Stora kvällen om otrygghet" med stor förhandspublicitet. Det är en betydande felbedömning av rundradiobolaget, eftersom programmets journalistiska premiss är fel.

Det är inte givet att samhället är så mycket otryggare – och nu bygger vi på förhandsinformationen om programmet – på grund av en invandring av några tiotusen utlänningar. Den ökade otryggheten är inget påvisat faktum. Den är ett påstående; en politiskt uppiskad känsla.

God journalistik har i alla tider gett ett värde åt det fördomsfria i att låta alla parter komma till tals, mördare, diktatorer, utstötta, paria.

TV2:s format må ha fått ett stort journalistpris 2011. Ändå är debatterna ofta uppbyggda så mycket kring de extrema i olika frågor att tittarens behållning för det mesta inte är tankeväckande, utan mera en underhållning av rop, sorl och memer – de här små "sanningarna" som sprids på sociala medier.

Odinväktare i Lovisa kan för all del gärna ställa upp mot otryggheten i staden. Någon större otrygghet finns däremot knappast så mycket kring de få invandrarna i staden. Däremot utgör den halvöppet florerande knarkhandeln i småstadsmiljön det – fast också den en polissak mera än en sak för frivilligtrupper.

En annan form av otrygghet upplever många äldre, utan sällskap och praktisk hjälp i sina hem. En sådan allmänt nationell och inhemsk fråga har däremot aldrig beskrivits som en del av Odinpojkarnas trygghetsagenda.

Som ett parlamentariskt styrt mediebolag är Yle pressat av Sannfinländarblockets premisser för allsidig journalistik. Problemet med att "tala rakt på sak om det som folket talar om" leder i sämsta fall till att man en dag i framtiden har "den stora kvällen om det kommande kriget" – med den aningslösa utgångspunkten att det minsann kommer att vara en debatt med många tittare.

Den "flyktingkris" och "värdekris" som pågår är en mediekris. Medierna radar upp folk på sina debattlavar utan tid för egen analys, sortering och värdering. Man skapar kostnadseffektivt ett direktsänt ropande som inte ger tittaren en chans att förstå bättre eller att förnuftigt börja pussla ihop en egen åsikt.

Det är post- och efterjournalistikens tid. "Post-tillstånden" är de som råder när mänskliga skeenden har överlevt sig själva, när bara skalet är kvar, när själen är borta och allt i samma bana nu mest bara kan bli destruktivt. Debatt och motpoler var konstruktiva när ett kunnigt journalistiskt ledarskap kunde göra mer i studion än att bara elda upp stämningen.

Till Yles försvar ska sägas att Svenska Yles både enhets- och nyhetsledning i många avseenden har velat säga att debatt till exempel på webben är bra bara om den är genuint läsvärd och tillför någonting nytt.

Ett av journalistikens traditionella mål är att påverka processer i samhället i det skede då ingenting oåterkalleligt ännu har gjorts. Därför skriver vi om TV2:s stora kväll redan nu, så att våra Ylekolleger ännu hinner kolla sina urval, premisser och studiorepliker en gång till.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bred efterfrågan på stugor gynnar den som vill sälja

Mer läsning