Den nya Spider-Man-filmen är spindeln över alla spindlar

Den nya Spider-Man-filmen introducerar tonåringen Miles Morales som bor i Brooklyn. Bild: Sony Pictures Animation

Spider-Man: Into the Spider-Verse är den bästa filmen som gjorts om den spindelliknande superhjälten.

ANIMATION

Spider-Man: Into the Spider-Verse

Regi: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman. Manus: Phil Lord, Rodney Rothman. Röster: Shameik Moore, Hailee Steinfeld, Jake Johnson, Mahershala Ali, Liev Schreiber, Brian Tyree Henry, Kathryn Hahn.

Ibland känns det som att det knappt går ett år utan att en ny Spider-Man dyker upp på bio. Inte långt efter att Tobey Maguire hängde av sig masken var det Andrew Garfields tur och inte långt efter det tog Tom Holland över. Det är därför förståeligt om en ny inkarnation verkar vara det sista världen behöver, så låt mig säga det direkt: Spider-Man: Into the Spider-Verse är antagligen den bästa filmen som någonsin har gjorts om den spindelliknande superhjälten.

Här befinner vi oss i ett samtida Brooklyn där den trettonåriga Miles Morales (Shameik Moore) bor tillsammans med sin polispappa (Brian Tyree Henry) och sjuksköterskemamma (Luna Lauren Velez). Miles har nyligen bytt skola och tampas med att vara "den nya". Inte nog med det, en radioaktiv spindel på rymmen tar en tugga av honom, och följderna känner vi till sedan tidigare.

Parallella dimensioner

Samtidigt kämpar Peter Parker/Spider-Man mot skurken Kingpin (Liev Schreiber) som tillsammans med Doctor Octopus (Kathryn Hahn) har byggt en maskin som kan skapa en öppning till parallella dimensioner. Med hjälp av den vill Kingpin få tillbaka sin döda familj, vilka följderna än är. Detta misslyckas tack vare Peter, men kräver samtidigt hans liv.

Medan staden sörjer sin hjälte börjar det plötsligt dyka upp "spindelkaraktärer" från andra dimensioner. Säg hej till Spider-Noir (Nicolas Cage), Spider-Woman (Hailee Steinfeld), Peni Parker (Kimiko Glenn), grisen Spider-Ham (John Mulaney) och Peter B. Parker (Jake Johnson), en lite äldre och sorgligare version av Peter Parker. Här leker filmen förtjänstfullt med superhjältefilmens typiska berättelsestruktur, det som kallas "origin story". Vi får inte bara en utan flera, men med metaperspektiv och glimten i ögat.

En njutning att se

Spider-Man: Into the Spider-Verse fullkomligt dryper av energi, berättarglädje, humor och självdistans (bland annat Maguires dans i Spider-Man 3 får sig en känga). Animationen är bländande snygg och innovativ, det är ren njutning att se den leka med både form och innehåll och våga bygga sitt eget universum. Trots ett rasande tempo och stundvis hysteriskt mycket action blir animationen aldrig mekanisk eller kylig. Snarare är det som att se en serietidning komma till liv, och själv befinna sig mitt i den.

Sorgliga Peter Parker är ett genidrag. Han är lat, går runt i mjukisbyxor och tycker synd om sig själv för att förhållandet med Mary Jane kraschade (han ville inte ha barn). Han är också ytterst motvillig i rollen som "spindelcoach" åt Miles, som i sin tur känner sig allt annat än säker på sin nya roll som superhjälte.

Karaktären Miles Morales skapades 2011 av Brian Michael Bendis och Sara Pichelli och var en frisk fläkt inte bara på grund av att han är den första icke-vita Spider-Man utan för att han jämfört med tidigare inkarnationer bär på helt egna osäkerheter och familjeförhållanden. Han är Spider-Man och samtidigt en helt ny, fantastisk bekantskap.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning