Den mesta festen på Hangöregattan pågick till havs

Ombord på sexan Jolanda, med Berndt Aminoff vid rodret oh Tom Ek som taktiker. Niklas Saxén trimmar genuan. Bild: Johanna Häggblom

I strålande solsken och medelhavstemperaturer gjorde Hangöregattan comeback efter ett års ofrivillig paus.

– Det är något magiskt med Hangöregattan.

Klockan är knappt tio på kvällen efter regattans första tävlingsdag och orden är stadsdirektör Denis Strandells.

– Det här slår vilka mästerskapstävlingar som helst. I vanliga regattor är du ute på havet under dagen och åker hem till kvällen. Här är alla samlade från morgon till kväll, och stämningen blir alldeles unik.

Bild: Johanna Häggblom

För Strandell som ursprungligen är Kyrkslättbo har Hangöregattan funnits långt före staden blev hans jobb. Hangö har alltid varit hans seglarstad, och också många andras genom årtiondena. Seglarmeckat har sitt ursprung i att helsingforsarna och Åboborna en gång i tiden letade efter ett ställe där de kunde kappsegla ihop utan alltför krångliga arrangemang. Hangö låg halvvägs, och här uppstod det som senare gett upphov till den i dag drygt hundraåriga regattan.

Den här mannen är spindeln i nätet när det gäller regattaarrangemanget, tävlingschefen Magnus Roth. Han upprätthåller en över hundra år gammal tradition med seglarfest i Hangö. Bild: Johanna Häggblom

Strandell själv seglar sexa, en av de mest klassiska av regattaklasserna. Tolv andra klasser finns representerade på årets regatta, varav de kanske tuffaste tävlingarna utspelas bland elitseglarna ombord på bland annat sexorna, folkbåtarna, åttorna och femmorna.

Sexorna och åttorna är de klassiska båtarna i regattan, "de gamla kölbåtsklasserna", som seglar på samma banområde. Här rundar sexan May Be VI med Kalle Pihl som först framför Ossi Pajas Astrée III. I tättrion finns också Sara af Hangö med skepparen Henrik Tenström. Bild: Johanna Häggblom

May Be VI är här tätt följd av Astrée III och Lisbeth V med Ted Schauman från NJK. Bild: Johanna Häggblom

Först tävlas det på dagarna, sedan samlas seglarna i land för att ventilera dagens duster, vilka manövrar som gick fel, vad som egentligen hände uppe vid kryssbojen, vem som borde ha väjt på undanvinden och varför spinnakern fick en reva då den drogs ner.

Efter avklarade race sitter seglarna sedan i sittbrunnarna med varsin kall öl, i väntan på kvällens middag på någon av de fullbokade krogarna i staden. J/80-seglarna firar traditionsenligt med maskerad på bryggan. I formulaklassen J18 diskuteras det varför masten kommit ner på en av båtarna.

Skepparen Karri Heliö har gedigen erfarenhet av formulaklassen F18, men aldrig tidigare varit med om detta. "Den bara gick av, plötsligt hördes ett brak och så kom riggen ner. Det är nog sällsynt det här, masten var ny och allt. Jag har nog aldrig hört om liknande i vår klass". Bild: Johanna Häggblom

Traditionellt svansande

Vid sidan om seglarfesten pågår det som kallas "svansandet", då staden fylls av festglada ungdomar och övrigt bihang som oftast har noll koll på själva regattan, men som gärna hänger med när seglargänget drar i gång festen.

Var och varannan här har legendariska minnen av de varma sommarkvällarna och -nätterna under forna regattor.

"Annat var det på 80-talet", berättar de, "då man inte fick köpa öl i butikerna veckan innan regattan, och då den legendariska polischefen dök upp och hällde ut allt drickbart som fanns i flaskor. Också läsk och vatten hälldes ut för säkerhets skull. Sedan fördes största delen av festfolket till häktet för att sova av sig ruset där."

Då fanns den legendariska regattachefen som gett order om att servera en gin och tonic i tävlingskansliet varannan timme.

"Vi var unga och vilda då på 80-talet. Nu har den generationen blivit så förnuftig att man köpt hus eller stuga här och fattar att åka hem till natten."

Världsomseglaren Tapio Lehtinen deltog i Finrating-klassen med sitt nästa jorden-runt-projekt, Swan-klassikern Galiana. Bild: Johanna Häggblom

Dagens unga lär festa förnuftigare. Men inte blir det höga poäng efter natten strapatser, där både polis, brandkår och ambulans försökt orsaka reda i kaoset vid hamnen.

– Det var stökigare än vanligt, säger man vid tävlingskansliet.

– Det märks helt klart att alla fått nog av coronan, och att folk har ett uppdämt behov av att få festa igen.

Förutom nattlivet lär även en rejäl åskfront ha dragit över hamnen under natten. Någon har också sett en blixt.

Richard Gottberg, Kasper Henriksson och Patrik Holm från Ekenäs segelsällskap, ESS, är i mål efter första starten, nöjda med väder och vind. H-båtarna står för den största klassen i år, 22 stycken, men, berättar de, det är inget mot 80-talet då över 70 båtar deltog i klassen. Bild: Johanna Häggblom

Men ute på kappseglingsbanan är fokuset ett annat. Här handlar det om att göra rätt vägval, överlista sina konkurrenter, se vindskiften som närmar sig, skota in vid exakt rätt tillfälle och ta sig i mål på snabbast möjligast tid. Vad som händer i land stannar i land, på havet pågår den egentliga festen.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning