Den ljusnande framtid är svår

Dagens studerande känner hur de politiska beslutsfattarna flåsar dem i nacken.

Som präst och nu på senare år som biskop har jag fått medverka vid många skolavslutningar och studentdimissioner. Jag kan ännu höra sorlet från de förväntansfulla lågstadieeleverna när de samlades till skolgudstjänst i Kimito kyrka den sista skoldagens morgon. Glädjen över den frihet som stod för dörren var påtaglig, i kombination med den högtidlighet som de ovana finkläderna och föräldrarnas närvaro längre bak i kyrkan förde med sig.

Samtidigt skall vi inte blunda för att skolavslutningsdagen tyvärr också kan aktualisera minnen av besvikelser. Det kan gälla betyg eller stipendieutdelningar som har känts djupt orättvisa, eller besvikelse över föräldrar som inte prioriterat att delta. En dag då alla förutsätts vara glada kan sådana upplevelser av motsatt karaktär skapa ett utanförskap som svider ännu många år efteråt.

Jag kommer ihåg en skolavslutningsdag då jag och min syster sitter och gungar i en lekpark nära vårt hem. Det positiva skimmer som vilar över den här i sig triviala hågkomsten beror antagligen på den glädje jag kände över att min storasyster gav sig tid att gunga med mig. Dessutom hade jag nu folkskolan bakom mig och skulle efter sommarlovet fortsätta i Borgå Lyceum. Men framför allt skulle jag dagen efter för första gången i mitt liv åka utomlands – till Sverige!

Resan gick förstås med färja, inte med flyg. Jag var 25 år gammal, gift och blivande pappa när jag flög för första gången i mitt liv. Kontrasten till mina egna barn, som alla studerar eller har studerat utomlands, och däremellan hunnit se sig om i världen, är stor. Men å andra sidan var det nog betydligt mer sorglöst att växa upp på 1970- och 1980-talet, jämfört med i dag. Jag och mina årskamrater kunde utgå från att det fanns jobb som väntade den dag vi blev färdiga. Problemet var närmast att välja rätt och att kunna bestämma sig för hur länge man skulle skjuta upp sin examen.

Dagens studerande känner hur de politiska beslutsfattarna flåsar dem i nacken. Studietiden skall förkortas, byten av studieinriktning görs svårare, och helst skall de unga så tidigt som möjligt bestämma sig för vad de vill bli. Dessutom gäller det att tidigt knyta kontakter och visa sig intressant både i yrkeslivet och på sociala medier. Ändå känner många att det är utopistiskt att hoppas på en ordinarie anställning som ger ekonomisk trygghet långt in i framtiden.

När man till denna ekonomiska osäkerhet lägger det instabila politiska läget i världen, den polariserade stämningen i hemlandet och de konkreta hot som vilar över miljön, är det inte lätt att sorglöst och helhjärtat sjunga om en ljusnande framtid. Å andra sidan skall vi komma ihåg att det inte bara är i vår tid som man oroat sig för framtiden. Ungdomarnas och de unga vuxnas längtan efter frihet och förändring är en kraft som kan förflytta berg, om vi äldre ger dem förtroende och möjligheter. Men framför allt behöver vi ge dem tid: tid att mogna och tid att forma och förverkliga sina drömmar.

Björn Vikström är biskop i Borgå stift.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00