Bjarke Ingels mixar, leker och erövrar världen

Han har byggt en pyramid på Manhattan och ett sopkraftverk i Köpenhamn med skidbacke på taket. Bjarke Ingels mix av lekfullhet, pragmatism och hållbarhetstänk har gjort honom till ett av arkitekturens största namn. Men framtiden är ännu oviss för danskens mest prestigefulla uppdrag.

Profil

Bjarke Ingels

Född: 1974 i Köpenhamn.

Gör: Arkitekt. Driver sedan 2006 arkitektbyrån BIG (Bjarke Ingels Group) med kontor i Köpenhamn, New York och London.

Aktuell: En av de porträtterade i Abstract, Netflix serie om innovativ design, samt dokumentären BIG Time, regisserad av danske Kaspar Astrup Schröder.

Utbildning: Universitat Politècnica de Catalunya (Barcelona), Det Kongelige Danske Kunstakademi (Köpenhamn). Praktik och sedan anställning på Rem Koolhaas firma OMA i Rotterdam.

Utmärkelser: Utsågs 2016 av Time Magazine till en av världens hundra mest inflytelserika personer.

Vi har väntat en dryg halvtimme i en marmorklädd lobby på Madison Avenue, några kvarter från Central Park, när Bjarke Ingels kommer gående från hissen tillsammans med tre kolleger. De stannar och tar en sista titt på några ritningar, säger några ord på danska, sedan hej då.

– Det var ett rätt dramatiskt möte. Stämningen var ganska spänd, vi måste ta några stora beslut och ibland krävs en del psykologi för att få till det, säger han när vi kommit ut i solskenet.

Projektet som diskuterats är "The Eleventh", två vridna skyskrapor som ska byggas på västra Manhattan. Allt verkar gå som planerat utom "en väldigt viktig detalj" i fasaden där byggentreprenören inte lyckats hitta en lösning som övertygat Ingels och de andra.

– Hellre än att ta något som inte är bra nog vill vi göra en ganska dramatisk förändring. Jag tror absolut att det är rätt väg att gå. Det blir stilrent och elegant, en klar förbättring.

Projektledaren hos uppdragsgivaren är dock skeptisk till förändringen.

– Den fick honom att tänka på en kinesisk nakenkatt. Jag har ingen aning om hur jag ska tolka det eller översätta det i arkitekturtermer men det var hans ordval, skrattar Ingels en stund senare.

3D-modeller av Bjarke Ingels och hans anställda på arkitektkontoret BIG. Bild: Mattias Lundblad

BIG:s asymmetriska glänsande pyramid VIA 57 är ett av många lyxiga bostadskomplex på Manhattan. Den genomsnittliga månadshyran i 34-våningshuset är 4 500 euro men ett mindre antal lägenheter har subventionerad hyra. Bild: Mattias Lundblad

Yes is more

Att kommunicera arkitektur, ofta med hjälp av metaforer, är annars en paradgren för Bjarke Ingels. Ett par miljoner människor har sett hans Ted Talk från 2009 där han presenterar "Yes is more", ett manifest i form av en seriebok som med hjälp av Nietzsche och Darwin ger inblick i filosofin bakom Ingels arkitektur. Då var dansken ung och lovande, i dag är han 42 och en av arkitekturvärldens största namn. En "starchitect".

Programförklaringen "Yes is more" är en lek med tre av arkitekturhistoriens mest berömda paroller. Den strama modernisten Mies van der Rohes "Less is more", ett motto som senare utmanades av "Less is a bore", den eklektiska Robert Venturis uppmaning till en mer utsmyckad arkitektur som lär av sin omgivning. Den tredje är "I am a whore", den ombytliga Philip Johnsons avväpnande beskrivning av sig själv när han kritiserades för att bygga en massa skyskrapor som inte levde upp till hans egna estetiska ideal.

Ovanpå det Barack Obamas "Yes we can". En snabbpratande Ingels lyfter i videon fram det optimistiska i Obamas kampanjslogan och tar sedan avstånd från stereotypen av ett arkitektoniskt avantgarde som ständigt väljer att befinna sig i opposition mot något. Bjarke Ingels har inget behov av att sätta sig upp mot något etablissemang, han vill i stället göra alla nöjda. Det betyder inte att han söker en gyllene medelväg, tvärtom. Visst måste man kunna göra alla glada utan att kompromissa? frågar han i ett annat manifest, "BIGamy", vars budskap är att man som arkitekt inte måste välja bara det ena av två alternativ. Varför inte i stället förena de idéer som verkar oförenliga?

Året efter hans Ted Talk, 2010, lastade Bjarke Ingels skulpturen och nationalmonumentet Den lilla sjöjungfrun på ett fraktfartyg till Kina där hon, omgiven av en miljon liter baddugligt danskt hamnvatten, medverkade på världsutställningen i Shanghai. Samma år skeppade han sina egna tillhörigheter i motsatt riktning, från Köpenhamn till New York.

Ger New York ny skyline

Nu håller Ingels på att rita om världens mest ikoniska skyline. The Eleventh-skraporna är bara ett av en handfull projekt i New York. I området Hell's Kitchen på västra Manhattan öppnades förra året VIA 57, ett glänsande, pyramidformat, 34 våningar högt bostadshus med en innergård formad efter Central Park, bara 13 000 gånger mindre. På engelska beskrivs den som en "skyscraper with a courtyard", på ingelska blir det kort och gott en "courtscraper".

BIG:s asymmetriska glänsande pyramid VIA 57 är ett av många lyxiga bostadskomplex på Manhattan. Den genomsnittliga månadshyran i 34-våningshuset är 4 500 euro men ett mindre antal lägenheter har subventionerad hyra. Bild: Mattias Lundblad

New York-planerna rymmer även bostäder i Harlem, en polisstation i Bronx, kontorsbyggnaden The Spiral i Hudson Yards och ett barriärsystem runt nedre Manhattan som ska skydda mot orkaner. Det mest prestigefulla uppdraget är 2 WTC, den fjärde och sista World Trade Center-skrapan. Här är framtiden dock osäker eftersom en viktig komponent saknas – hyresgäster. Vi ska få en närmare förklaring om en stund, World Trade Center ligger en kort promenad från BIG:s kontor i finansdistriktet Wall Street, dit vi snart är på väg.

Det mest prestigefulla uppdraget för BIG i New York är 2 WTC, den fjärde och sista World Trade Center-skrapan. Bild: Mattias Lundblad

När Rupert Murdoch ändrade sina flyttplaner stoppades bygget av BIG:s World Trade Center-skrapa, ett 480 meter högt torn med kuber staplade på varanda. Bild: BiG

– Titta på din sko, säger plötsligt en man som tittar ut genom dörren till en juvelerarbutik.

Han pekar på Bjarke Ingels ena sneaker. På det svarta lädret sitter det en liten grå fågel.

– Tror du att den är skadad, säger Ingels och böjer sig framåt, men pippin skuttar ett par steg och flaxar i väg.

En Chevrolet Equinox stannar, vi hoppar in och börjar resan mot nedre Manhattan, samtidigt som samtalet dröjer sig kvar vid städer och djur.

Stad och natur blir ett

– Vi har ett föråldrat synsätt på staden och naturen som radikalt olika, nästan motpoler, när vi borde se våra städer och byggnader som människoskapade ekosystem. Det räcker inte att skapa en bra livsmiljö för människor, det måste även innefatta de olika djuren. Jag gillar att köra runt i Schweiz där man ser broar över motorvägarna med träd och skog där djuren kan ta sig över. Det är nödvändigt, annars skulle vägbanorna vara fulla av björn och grävling.

Det ska inte vara en pina, ett ständigt nej tack, att leva hållbart – hållbarhet måste göras mer åtråvärt än alternativet.

Är det så BIG jobbar?

– Vi är på väg i den riktningen. Varje projekt har möjlighet att komma lite närmare den punkt vi vill befinna oss på. Vi har skapat vad vi kallar "pragmatisk utopi". Problemet med utopier är att de formulerats som en idé om en perfekt värld som redan från början är perfekt. För att utopin ska fungera måste den vara fullt realiserad men dit kan du inte komma eftersom staden redan finns här. Le Corbusier föreslog att hela Paris skulle rivas, enbart Sacré-Cœur och Notre-Dame och några andra monument skulle sparas. Allt annat skulle jämnas med marken och ge plats åt höghus och parker. Vansinne så klart. New York finns redan här, men varje gång man förändrar något så kan det hörnet av världen bli lite mer som man vill att världen ska vara.

"Pragmatisk utopi", där har vi ett annat av Bjarke Ingels återkommande uttryck. Även här handlar det om att inte välja det ena eller andra utan att kombinera rationella lösningar med en spännande form. "Hedonistisk hållbarhet" är ett annat. Det ska inte vara en pina, ett ständigt nej tack, att leva hållbart – hållbarhet måste göras mer åtråvärt än alternativet, resonerar han. Ett exempel är projektet Amager Bakke, ett sopförbränningsverk i Köpenhamn som försetts med en skidbacke på taket.

Två andra av Ingels nybyggen på hemmaplan är Legohuset i Billund och Tirpitz-museet i Blåvand. Det första är ett upplevelsecentrum vid Legoland som ser ut att vara byggt av jätteversioner av de danska byggklossarna. Det andra är en övergiven bunker byggd av nazisterna under ockupationen, nästan helt dold under en sanddyn.

BIG har designat ett nyöppnat besökscenter för Lego i Danmark och byggklossarna dyker upp även på kontoret i New York. "När jag var fem år så kom det gula Legoslottet ut. Det var nog min favorit och det första jag önskade mig själv”, säger Bjarke Ingels. Bild: Mattias Lundblad

Bild: Mattias Lundblad

Kräver mycket

Bilen bromsar in utanför en kontorsbyggnad på Broadway och vi tar hissen upp till våning 33. Receptionen delar det öppna kontorslandskapet i två.

– Köpenhamn, säger Bjarke och pekar på en skärm på väggen med en ständig videouppkoppling mot det danska kontoret.

På en hylla i receptionen står en decimeterhög Bjarke flankerad av ett trettiotal anställda. 3D-figurernas sneakers och smala jeans stämmer överens med vad de unga kvinnor och män som befolkar det öppna kontorslandskapet bär. BIG drar till sig talang från hela världen men har även rykte om sig att kräva mycket av både anställda och praktikanter. "Många orkar bara ett år", säger en bekant som jobbar som arkitekt. "Men det är också ett generellt problem i branschen".

Bredvid plastfigurerna ligger några pr-kort från Netflix där Bjarke kastar sig ut i luften från en hög byggnad. Abstract heter programmet och porträtterar innovativa designer. En kritik som då och då riktas mot BIG är att deras hus är för billiga och att detaljarbetet blir lidande. I Abstract vill Ingels mota kritiken i grind genom att delvis ge sina kritiker rätt.

– Ärligt talat så har det varit billiga byggnader", säger han, men argumenterar sedan för att BIG även med låg budget lyckas göra nyskapande arkitektur.

Arkitektur är som film

Bjarke Ingels arkitektur har prisats och många kritiker älskar hans oberäknelighet och utsvävande men funktionella design. Många hyllar hans sätt att kommunicera och vilja göra arkitekturen mer tillgänglig men det publikfriande konceptet gillas inte av alla. Det är fluff som döljer att designen har brister, att den inte är stark nog att stå på egna ben, hävdar en del. Ingels svarar med en ny metafor.

– Arkitektur påminner om film. En regissör kan berätta för dig hur fantastisk en film kommer att bli men kan inte visa dig det innan producenten betalat. Fram till att han får de 120 miljoner dollar som behövs måste han använda varje verktyg i verktygslådan för att skapa förtroende. Arkitektur bedöms alltid av investerare, konsumenter, tjänstemän, grannar innan det byggs. Därför måste vi som arkitekter föra våra obyggda projekts talan för att de ska bli byggda, på samma sätt som någon måste föra våra ofödda barns talan annars blir de aldrig födda.

Storprojekt står stilla

Kontoret har utsikt över det som tidigare var Ground Zero. Återuppbyggnaden pågår fortfarande, tre av fyra planerade skyskrapor är klara, en tredje snart färdig, 3 WTC invigdes så sent som i juni. Framtiden för den sista, 2 World Trade Center, är fortfarande oklar.

Kontorets mötesrum har utsikt över de nya World Trade Center-skraporna. “Vår byggnad skulle befinna sig bakom det där tornet, du skulle se den sticka ut där borta”, säger Bjarke Ingels. Bild: Mattias Lundblad

Norman Foster, den brittiska arkitekten som bland annat gör om Slussen i Stockholm, hade redan tagit hem uppdraget. Men när Rupert Murdochs mediebolag News Corp och 21st Century Fox beslutade sig för att flytta in ansåg de att Fosters + Partners design, ett glastorn med sluttande diamantformad topp, inte passade dem. Så Ingels träder in med ett 408 meter högt torn som från ena sidan är en rak skyskrapa men som från andra hållet består av glaskuber i olika storlek staplade på varandra så att en terrass bildas på varje nivå.

Men plötsligt, efter två års arbete, beslutade Murdochs bolag sig för att stanna i de gamla lokalerna. Fram tills att en ersättare hittas står projektet stilla.

Kan en ny hyresgäst ha andra önskemål kring designen?

– Problemet är att ... Innan bandet är klippt och byggnaden öppnad kan allt hända. Vi jobbade två år med nationalbiblioteket i Kazakstan, de spenderade 35 miljoner dollar. Källaren var byggd, stålet hade levererats – då beslutade de att bygga en annan byggnad ovanpå i stället.

Den nya arkitekten den gången var Foster + Partners.

Idéer återvinns

BIG:s kontor är fyllt av modeller, troligen gömmer sig det kazakiska biblioteket här någonstans, mycket lite hos BIG hamnar i soptunnan. Många förslag som ratats i tävlingar står och samlar damm men en del idéer återvinns. En design som när allt kom omkring inte passade som spa-hotell i Umeå sparades och så en dag insåg en rik affärsman på besök att husets tvåbenta struktur såg precis ut som det kinesiska tecknet för människa. Shanghai nästa.

BIG:s kontor på nedre Manhattan är fyllt av detaljrika modeller. Många byggnader har förverkligats, andra inte. En del idéer återvinns. Bild: Mattias Lundblad

– Inom arkitekturen kan du aldrig vara helt säker på något. Det finns många krafter som är större än du, som du inte kan kontrollera. Man måste ha ett zen-likt tålamod och vara optimist och komma ihåg att om ett projekt dör så innebär inte det att du dör, säger Bjarke Ingels samtidigt som de färdigbyggda World Trade Center-skraporna glittrar i solskenet utanför fönstret.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00