Den långa vägen uppåt

"Kurvorna i ekonomin pekar nu svagt uppåt. Tillväxten blir snabbare, sysselsättningen förbättras och till och med exporten visar positiva tecken. Och när tjänsternas betydelse ökar för exporten och hela samhällsekonomin, är det hög tid att omvärdera tjänstesektorns relevans."

Ett efter ett höjer prognosinstituten tillväxtutsikterna för den finländska ekonomin. Ljusast på framtiden ser OP-banken som förutspår en bnp-tillväxt på 1,8 procent för i år och Löntagarnas forskningsinstitut som räknar med 1,9 procent. Det placerar Finland på en medelnivå i euroområdet. Efter många magra år är förbättringen anmärkningsvärd.

Också på politiskt håll har optimismen brett ut sig, vilket valfebern bidrar till. Trots tidigare varningar enades finansminister Petteri Orpo och statsminister Juha Sipilä i februari om att nya nedskärningar inte behövs i statsekonomin. Inför kommunalvalet vill regeringen undvika negativa budskap och krisstämning. Återstår att se om enigheten fortlever efter valet, för problemen med det strukturella underskottet och den växande statsskulden är inte lösta.

Klart är i alla fall att kurvorna nu pekar svagt uppåt. Tillväxten blir snabbare, sysselsättningen förbättras och till och med exporten visar positiva tecken. Och när Kauppalehti nyligen presenterade en översikt över de stora börsnoterade verkstadsbolagens orderstock såg den riktigt bra ut.

Men vägen mot bättre tider är lång. Konkurrenskraften förbättras så småningom tack vare återhållsamma löneuppgörelser. Världsekonomin visar svaga men tydliga tecken på uppgång. Och i euroområdet uppvisade inköpschefernas index nyligen den största optimismen på sex år. Men alla vet att den tilltagande protektionismen snabbt kan vända utvecklingen.

Riktningen är ändå den rätta, sakta mot bättre tider. Särskilt glädjande är den ökning av tjänsteexporten som har pågått en längre tid – exporten av tjänster steg redan år 2015 över nivån före finanskrisen. Exporten av varor har ännu inte nått samma nivå. It-tjänsterna dominerar och har växt snabbast. De överstiger numera 7 miljarder euro på årsnivå.

Vid sidan av den direkta tjänsteexporten har det skett en viktig förändring inom vårt näringsliv. Allt fler industriföretag kombinerar produktionen av varor med tjänster som ger mervärde. Företag som Kone och Wärtsilä utvecklar serviceformer som är skräddarsydda för kundernas behov. Av hissbolaget Kones omsättning stod service och underhåll i fjol för nästan hälften av omsättningen på knappa 9 miljarder euro. Och i januari tecknade Wärtsilä ett servicekontrakt värt 900 miljoner euro med rederiet Carnival som sträcker sig över en tidsperiod på hela tolv år. Digitaliseringen och sakernas internet spelar en betydande roll: möjligheten att följa med hissar och dieselmotorer på avstånd, diagnostisera fel och reagera i tid.

Integreringen av tjänster och produkter ger företagen konkurrensfördelar och långvariga kundrelationer. Tjänsterna ger arbete. Och samtidigt blir tjänstesektorn överlag allt viktigare för hela samhället.

Som Torbjörn Kevin skrev i "Mitt i vyn" för en vecka sedan hette det förut att vi finländare inte kan leva på att tvätta varandras skjortor. Det är inte länge sedan talesättet användes för att på ett föraktfullt sätt undervärdera tjänstesektorns betydelse för tillväxt och välstånd. Att erbjuda restaurangtjänster eller hårklippning var minsann inte lika fint som att producera apparater på löpande band.

Nu när tjänsternas betydelse för exporten och hela samhällsekonomin ökar, är det hög tid att omvärdera tjänstesektorns relevans. Som professor Matti Pohjola vid Aalto-universitetet visat, har tjänsteexporten ökat med 30 procent på tio år. Dess andel av exportens sammanlagda värde är numera 30 procent. Och medan industriproduktionen under de senaste tio åren minskat med ca 25 procent, så har produktionen av privata tjänster i vårt samhälle ökat med 13 procent.

Finland närmar sig trenden i många andra OECD-länder, där servicesektorn svarar för en växande andel av sysselsättningen och den ekonomiska aktiviteten både i utrikeshandeln och på hemmamarknaden.

Att tjänstesektorn ännu inte åtnjuter den respekt den förtjänar beror på bilden av Finland som ett litet, exportberoende land. Och visst, ett litet land med en relativt ensidig näringsstruktur måste exportera för att kunna importera de varor som behövs här hemma. Men det har visat sig vara en naturlig utveckling att tjänsternas betydelse ökar när ett land kliver uppåt på välfärdsstegen. Att bromsa den trenden skulle bara försämra sysselsättningen.

Oundviklig är utvecklingen dessutom på grund av den växande protektionismen. När USA försvårar importen och ser till sina egna intressen och när Kina i allt högre grad strävar efter att bli självförsörjande också inom högteknologin, är ett exportberoende land sårbart och känsligt för svängningarna i de internationella stämningarna.

G20-ländernas möte i Baden-Baden i slutet av mars kunde inte enas om att försöka avskaffa handelshindren. När mötesdelegaterna skrev slutkommunikén ströks fjolårets formulering som uppmanade alla länder att motverka protektionismen. I stället användes formuleringar i linje med Donald Trumps motto, America first. Den ekonomiska nationalismen får ett starkare fotfäste.

I en tid när världshandeln växer långsamt och den nationella själviskheten breder ut sig måste också exportberoende länder accepterna realiteterna. Hemmamarknadens betydelse är central för tillväxt och sysselsättning.

Vill man utveckla exporten har tjänstesektorn fortfarande mycket att erbjuda. Våra nordiska grannar Danmark, Sverige och Norge har alla lyckats öka tjänsteexporten snabbare än Finland under 2010-talet. Vårt land saknar fortfarande starka digitala varumärken, såsom Sveriges Spotify och vi saknar de stora framgångar som Danmark och Sverige uppvisar inom internationell näthandel.

Kanske är det tron på stålets och träets allenagörande salighet som gör att vi hellre investerar i maskiner och fabriker än i nya tjänstekoncept. I så fall är det hög tid att tänka om, annars går vi miste om många av de möjligheter som digitaliseringen erbjuder.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39