Den klassiska gitarrens två ansikten

Imponerade. Patrik Kleemola tolkade det musikaliska materialet nyansrikt och intensivt under recitalen på Aino Acktés kammarfestival.Bild: Heikki Tuuli

Välklingande texturer varvades med mer experimentella lösningar när Patrik Kleemola spelade både spansk klassisk gitarrmusik och inhemska nyskrivna virtuosstycken.

GITARRMUSIK

Aino Acktés kammarfestival

Nordiska bilder och spanska danser. Patrik Kleemola, gitarr, i Acktéklubben i Berghälls kyrka 8.8. Moreno-Torroba, Vuori, Granados, Heiniö.

I sin recital inom ramen för Aino Acktés kammarfestival bjöd gitarristen Patrik Kleemola på både klassisk spansk gitarrmusik och nutida inhemska kompositioner. Instrumentet visade sina två ansikten då de traditionella, garanterat välklingande texturerna utmanades av mer experimentella lösningar.

Frederico Moreno-Torroba (1891–1982) komponerade mycket för gitarrvirtuosen Andrés Segovia och inspirerades av dennes spel. Sonatinen från 1923 är en fräsch och kompakt komposition med arketypiskt spanska rytmer och motiv samt en final som av allt att döma är rätt knepig. Kleemola spelade nyansrikt och intensivt.

Harri Vuoris (f. 1957) Chiroptera fick sitt uruppförande. I programtexten berättar Vuori att han experimenterat mycket med gitarren i famnen för att få fram olika färger och texturer. De speltekniska och texturala idéerna var fantasirika, vissa mer fungerande än andra, och så många att de ställvis föreföll viktigare än det övriga musikaliska materialet.

Det icke-tonala verkets tre satser (Allegro flessibile – Andante con misterioso – Vivace, volante e spiritoso) bands dock ihop av återkommande element som repetitiva motiv och glissandon samt den spännande, mystiska stämningen som är lätt att förknippa med titeln som betyder fladdermöss. Det var fascinerande att både lyssna och titta på Kleemolas tolkning.

Enrique Granados (1867–1916) skrev sina tolv spanska danser (1890) för piano men det är mer än naturligt att de folkliga tonerna också spelas på gitarr. Kleemola framförde Villanesca och Arabesca i sina egna arrangemang och Valenciana och Andaluza i arrangemang av Miguel Llobet.

Kleemolas spel gjorde ett för det mesta suveränt intryck i Granados danser och mer än så i Mikko Heiniös (f. 1948) Fem preludier för gitarr, komponerade 2013 för Kleemola. För kompositören var utgångspunkten uppenbart tacksam, och resultatet blev fem motiviskt helgjutna små studier över gitarrens möjligheter från lyriskt skimrande toner till rotfasta riffer.

I samband med det vackra extranumret, Heitor Villa-Lobos preludium nr 3, påminde Kleemola att även den brasilianska mästaren skrev fem preludier för gitarr i likhet med Heiniö.

Anna Pulkkis

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33