Den kammarmusikaliske Englund

ENGLUND-KVARTETTEN. Meri Englund, Annemarie Åström, Camilla Vilkman och Tomas Nunez-Garces uppträdde när Wegelius kammarstråkar firade Englunds 100-årsjubileum på G18. Bild: Rikhard Tiula

Einar Englunds hundraårsjubileum fortsätter till årets slut.

Wegelius kammarstråkars kammarmusikkonsert i G18 23.10. Annemarie Åström, Meri Englund, violin, Camilla Vilkman, altviolin, Tomas Nuñez-Garcés, cello, Annika Palm, Eero Heinonen, piano. Musik av Einar Englund.

Einar Englund har skrivit relativt litet kammarmusik och lejonparten av den kammarmusikaliska produktionen hör hemma i hans sista skaparperiod, från slutet av 1970- till början av 90-talet, när musiken delvis tappat något av den angelägenhet och fräschör som kännetecknar de centrala verken från 50- och 70-talen.

Den tekniskt drivne tonsnickraren Englund presterar dock inte ens i de mindre inspirerade stunderna något halvdant och även om det (fri)tonala materialet, inte minst i melodiskt hänseende, ställvis kan te sig aningen anonymt är den dramaturgiska bågen tecknad med säker hand och allt fungerar på ett texturmässigt tillfredsställande sätt.

Så exempelvis i Sonaten för violin och piano från 1979 – liksom samtliga kvällens verk fyrsatsig – där Englund låter de expressiva yttersatserna kontrastera fruktbart mot andra satsens mer lättfotade Intermezzo och tredje satsens melodifagra Elegia. I Pianotrion (1982) kontrasteras åter grubblande tongångar mot extrovertare dito och samspelet instrumenten emellan är genomgående känsligt.

Den sena kammarmusikproduktionen kännetecknas överlag av en introvert, stundtals smått resignerad kvalitet, som på sätt och vis sätter sordin även på de mer emotionellt vidlyftiga åtbörderna. Så inte minst i den elegiska Stråkkvartetten (1986), som många tilltalande intima kvaliteter till trots kändes som det minst engagerande av kvällens stycken.

Det berodde dock inte på det lika djupt som uppriktigt kända framförandet av den i år grundade Englundkvartetten, med Meri Englund som inspirerande primas. Annemarie Åströms och Annika Palms samspel i violinsonaten var på alla sätt njutbart och erfarne Englundpianisten Eero Heinonen bidrog med en ansenlig mängd tolkningsmässig visdom i pianotrion.

Söndagens G18-konsert var Wegelius kammarstråkars bidrag till Englunds 100-årsjubileum, som fortsätter med en glädjande mängd evenemang fram till årets slut. Pricka till exempel redan nu in den 3 december, då Meri Englund spelar farfars violinkonsert med sin "egen" ensemble, Tapiola Sinfonietta.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning