Den Israelkritiska opinionen undergräver själva staten Israels legitimitet

Den som önskar förstå, om än inte försvara Israels politik måste ta i beaktande de hotbilder Israels judar lever med i dag.

I en Impuls-kolumn (HBL 11.5) uttrycker Fredrik Sonck sin förståelse för dem som bojkottar årets Eurovisionstävling för att den arrangeras i Tel Aviv, Israel. Men redan rubriken (Israel bygger murar som Eurovisionen strävar att riva ner) vittnar om att det brister i Soncks förståelse för Israel. Det är alltid bra att försöka förstå båda sidor i en konflikt.

I de svenska artisternas gemensamma uttalande som Sonck hänvisar till talas om palestiniernas "protester mot sin fängelselika instängning i Gaza", underförstått att Israel håller dem fängslade. Det ligger en tragisk ironi i den skeva bilden. Utan yttre påtryckningar avträdde Israel Gaza-remsan 2005, tvångsförflyttade 8 000 israeliska bosättare därifrån och överlät hela området med hygglig infrastruktur och en lång attraktiv kustremsa som potentiell lukrativ näringskälla åt palestinierna. Ingen blockad kopplades till avträdelsen (observera avträdelse! – inte ockupation vilket mången fått för sig).

Två år senare, efter att Hamas med våld drivit ut den Palestinska myndigheten från Gaza, inleddes blockaden. Först ute var Egypten med sin blockad som utlöstes av att terroristorganisationen Hamas, bland andra, hotade – och sedermera också lyckades – förstöra turismnäringen på Sinaihalvön. Israel införde sedan sin blockad eftersom Hamas uttalade mål är att förinta staten Israel. Vilka internationella lagar kräver öppna gränser till en terroriststat? Sedan dess har ett krigsliknande tillstånd rått mellan Hamas och Israel, koncentrerat kring den avträdda Gaza-remsan och det är det som är så ironiskt och tragiskt.

Sonck hänvisar också till en kolumn av Göran Rosenberg. Det framgår inte om Sonck citerar Rosenberg eller om han citerar Rosenberg som i sin tur citerar Netanyahu: "Israel är inte en stat för alla sina medborgare. Israel är det judiska folkets nationalstat och ingen annans." Det framgår inte heller vad Rosenbergs kolumn handlar om, men förmodligen är den skriven med anledning av den kontroversiella lagen som med knapp majoritet stiftades i Knesset i juli 2018 och som deklarerar att Israel är det judiska folkets nationalstat.

Begreppet "en stat för alla sina medborgare" används i den israeliska debatten som kontrapunkt till begreppet "en judisk och demokratisk stat". Den debatten handlar framför allt om demografiska perspektiv. Lagens avsikt är inte att förneka icke-judar – exempelvis de palestinier som i dag utgör 20 procent av Israels befolkning – rätten till israeliskt medborgarskap. Man kan förstå lagen genom följande jämförelse: Finland är det finska folkets nationalstat, alltså ingen annans national-stat. Judarnas långa historiska erfarenheter som minoriteter i alla världsdelar vittnar tydligt om varför de behöver en egen nationalstat, alltså ett stycke land där de innehar majoritet.

Den som önskar förstå, om än inte försvara Israels politik måste ta i beaktande de hotbilder Israels judar lever med i dag. I en insändare finns inte rum att behandla den komplexa frågan. Men en av de mest negligerade och förträngda är att det finns en stark underström i den Israelkritiska opinionen som undergräver själva staten Israels legitimitet. Vi må tycka illa om Viktor Orbáns, Vladimir Putins eller Donald Trumps politik, men ingen ifrågasätter Ungerns, Rysslands eller USA:s rätt att finnas till. Den hotbilden är unik för Israels del. Och kuslig som en hemsökelse.

Vad man än anser om hotbilderna borde vi som finländare ha lätt att leva oss in i hur det är att ha en stor granne – palestiniernas självförståelse av att höra till arabländerna är tydligt markerad – vid sin sida som har en annan syn på samhällsordningen, på mänskliga rättigheter och på historien. Vår långa gräns mot Ryssland omfattar en bred gränszon. Sådana zoner ryms inte härs och tvärs mellan de palestinska respektive judisk-israeliska byarna i det lilla landet Israel. Att där byggs murar är beklagligt, men begripligt.

Caterina Stenius, Helsingfors

Svar Anföringsverben visar tämligen entydigt var jag citerar Rosenberg och vilket citat som hänförs till Netanyahu. Men Göran Rosenbergs kolumn heter alltså Den farliga drömmen om renhet och problematiserar de så kallade etnonationalistiska strömningarna, i Europa såväl som i Israel. Kolumnen går att hitta på https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=7184497.

Jag tackar Caterina Stenius för hennes kompletterande kommentarer. Vi är säkert överens om att problematiken inte går att återge heltäckande vare sig i en insändare eller i en kolumn. Jag håller med om att det finns en (oftast islamistiskt präglad) Israelfientlighet som är både djupt obehaglig och kontraproduktiv. Att Israel behöver förhålla sig till detta är absolut förståeligt. Däremot vore det orättvist att säga att det saknas tydliga alternativ till den auktoritära politik som förs innanför Israels gränser. Jag menar inte att Stenius påstår det, men nog att det är i sin ordning att kritisera den rådande regimen, ibland också utan brasklappar.

Visst är det också sant att det alltid finns (åtminstone) två sidor i en konflikt, men vår förståelse av den bör inte heller negligera den stora maktobalans som råder mellan parterna, att palestinierna är ofantligt mycket svagare politiskt, ekonomiskt och militärt.

Fredrik Sonck, kulturchef, HBL

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39