Den genetiska koden kan förändras med tiden

En krönika är såklart inte en vetenskaplig artikel, men flera av påståendena i Marcus Lindqvists text om jämställdhet (HBL 12.11) får mig ändå att undra över sanningshalten i dem. Exempelvis skulle jag gärna veta var en kan hitta obestridda fakta om hur "det är för länge sedan etablerat att en person inte kan uppfostras till att bli heterosexuell, eller homosexuell". Detta går att läsa i Wikipediaartikeln om sexuell orientering med en källhänvisning till en studie från 2016, men en snabb googling visar att frågan är långt ifrån avgjord och forskare snarare har kommit fram till att vi inte vet tillräckligt om omgivningens påverkan på vår sexualitet för att kunna dra exakta slutsatser. Det handlar heller inte om att alla flickor ska vilja spela ishockey, utan att de ska kunna göra det utan förhinder och utan att ishockey ses som en sport enbart för män.

Jag undrar även vad det är som får Lindqvist att dra slutsatsen att omgivningen säkert har en mindre betydelse än många vill tro. Som argument påstås det att "tack vare" (inte på grund av) evolutionen är män mera aggressiva än kvinnor, kvinnor är bättre lämpade att ta hand om barn och är mera intresserade av sitt utseende än män. Att se evolutionen som facit på att människan drivs på samma sätt som för 10 000 år sedan är rent ut sagt felaktigt.

Själva grundpremissen för evolutionen, som började betydligt tidigare än vid den angivna tidpunkten, är att den genetiska koden kan förändras med tiden beroende på vad som krävs för att överleva i en viss omgivning – med andra ord spelar samhälle och uppväxt en ytterst stor roll även här. Vi måste alltså fråga oss vad i dagens samhälle som fortfarande får oss att vilja främja dessa skadliga könsroller. Att vi skulle drivas främst av vår hormonverksamhet stämmer heller inte, och inte heller att kvinnor skulle vara bättre på att ta hand om barn på grund av genetik. Tvärtom visar forskaren Cordelia Fine att evidensen ofta är starkare för att den sociala miljön och beteenden påverkar hormonerna än att hormonerna påverkar oss. Som Nina Åkestam beskriver det i boken Feministfällan; om vi gör något mycket kommer kroppen att utsöndra de hormoner som krävs för att göra det bra.

Lindqvist har absolut rätt i sak när han skriver att kvinnor inte ska låtsas vara manliga för att bli tagna på allvar och att vi inte ska förneka att det finns biologiska könsskillnader. Men det är inte biologin, utan samhället, som har förutbestämt att kvinnor inte ska ha lika rättigheter som män. Att ett bröstimplantatföretag sponsrar damernas schack är objektifierande, sexistiskt och patriarkalt. Personlig spekulation i all ära men att maskera det som fakta i jämställdhetens namn rimmar illa med god journalistik och gör väldigt lite för att skapa en bättre morgondag för alla på könsspektrumet.

Sofia Simelius, Helsingfors

Svar I skenet av dagens forskning anses det sannolikt att sexuell inriktning särskilt påverkas av hormonverksamheten under fosterutvecklingen. Simon LeVey upptäckte redan 1991 skillnader i hjärnans hypotalamus mellan homosexuella och heterosexuella män. Under senare år har bland annat Marc Breedlove gått igenom studier i ämnet. Hur som helst anses det vara en föråldrad uppfattning att en person kan bli homosexuell eller heterosexuell på grund av omgivningen under sin uppväxt.

Min avsikt var att lyfta fram hur vår identitet formas av såväl gener och biologi som omgivning och kultur. Det är inte en funktion av det som för tillfället anses vara korrekt, trendigt eller sakligt. Kvinnor ska få spela schack, spela ishockey eller syssla med en mer stereotypiskt kvinnlig hobby som ridsport. De får också ta tatueringar, raka av sig sitt hår, eller förstora sina bröst. Men de behöver inte vara som män för att bli tagna på allvar. Att säga att det är sexistiskt att göra reklam för bröstimplantat är både skenheligt och förmyndaraktigt. Jämställdhet är inte heller samma sak som att män och kvinnor är likadana. Män och kvinnor behöver inte vara likadana för att kvinnor ska få ha samma rättigheter som män, vilket de givetvis bör ha.

10 000 år är faktiskt inte en särskilt lång tid i människans utveckling. Det är egentligen bara under de senaste århundraden som människan inte ständigt tvingats kämpa för sin överlevnad. Människans biologi har inte förändrats drastiskt, vilket innebär att en del av vårt beteende också delvis kan förklaras med biologiska faktorer. Det är sant att omgivningen också påverkar hormonverksamheten, men inte i den utsträckning att det inte längre skulle existera skillnader mellan kvinnor och män. Psykologen Cordellia Fine har i sina populariserande böcker argumenterat för att de biologiska skillnaderna mellan man och kvinna till stor del är en myt. Hennes kollega Susan Pinker har igen tvärtom argumenterat för att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor förklarar en del av skillnaderna i yrkeslivet. Det här kan delvis ses som subjektiva tolkningar av vetenskapliga rön. I avsaknad av uttömmande bevis anser jag det rimligt att både biologi, samhälle och könsnormer bidrar till det som vi uppfattar som könsroller.

Marcus Lindqvist, journalist, HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning