Den finlandssvenska kulturjournalistiken krisar inte – men den förändras

Hur kan ett konstverk förstås i sin samtid och mot den historia och tradition det är sprunget ur? Vilka etiska och estetiska kvaliteter har det? Hur kan det värderas? Frågor som dessa har alltid sysselsatt kulturkritiken, som traditionellt betraktats som en viktig funktion i konstens kontinuerliga odling, tillväxt och nedbrytning. Men själva kritikinstitutionen har ofta ansetts vara hotad, även i Svenskfinland där antalet recensioner minskat i dagpressen. Bilden föreställer Vincent van Goghs Vetefält med kråkor (1890). Bild: Vincent van Gogh

Krisstämningarna är ofta dominerande i diskussionen om kulturjournalistiken. Men att tala om en ”kris” är onödigt ödesmättat, skriver Jenny Jägerhorn-Tabermann i en essä som utgår från hennes avhandling om kulturbevakningen i den finlandssvenska dagspressen.

"Kulturjournalistiken är död.""Kulturjournalistiken är i kris.""Allt var bättre förr." Såväl inom den offentliga debatten som inom forskningen debatteras kulturjournalistikens "kris" med jämna mellanr...