Den finländska paviljongen är Venedigs smällkaramell

Treenighet. Ett talande ägg, dess papplåda till son och en finsk urtidsman av neandertalsläkt – det är konstnärerna Nathaniel Mellors och Erkka Nissinens bidrag till biennalen i Venedig. Bild: Erkka Nissinen and Nathaniel Mellors

Att driva med nationalistiska idéer är naturligtvis det bästa sättet att fira nationen, skriver Sebastian Johans efter att ha sett The Aalto Natives i den finländska paviljongen på biennalen i Venedig

The Aalto Natives

Nathaniel Mellors och Erkka Nissinen

Aaltopaviljongen, Venedigbiennalen

13 maj – 26 november

Det är vanskligt att söka efter trender och tendenser inom det väldiga fält som kallas konst. Inte minst för att just bredden gör att de flesta spår kan bekräftas. Vill man emellertid ändå försöka är den bästa platsen för en spaning den ärevördiga biennalen i Venedig, som envist fortsätter att vara den internationella konstvärldens viktigaste arena. Årets upplaga är den femtiosjunde i ordningen och går under rubriken Viva Arte Viva.

När biennalen gick av stapeln förra gången 2015 var huvudutställningen, kuraterad av Okwui Enwezor, en mörk och offensiv krigsförklaring mot en sönderfallande värld. Årets huvudkurator Christine Macel, till vardags chefskurator på Centre Pompidou i Paris, har valt en betydligt mer återhållsam väg. I Viva Arte Viva får konsten vara introvert, sökande och eskapistisk – omvärlden finns visserligen kvar med alla sina problem, men Macel lyfter fram konsten som ett fredat rum där man i relativt lugn kan formulera sitt motstånd.

Underlivshumor

Betyder detta att konsten har skiftat fot och söker nya strategier? Tja, inte nödvändigtvis. I 86 nationella paviljonger och otaliga utställningar som arrangeras vid sidan av huvudutställningen spretar det naturligtvis åt alla möjliga håll. I den finländska Aaltopaviljongen, som i år firar sextioårsjubileum, råder det exempelvis definitivt inget återhållsamt lugn.

Den lilla eleganta byggnaden fylls till bredden av Erka Nissinen och engelska Nathaniel Mellors bubblande samarbete The Aalto Natives, en rumslig gestaltning som bland annat består av flera parallella projektioner och ett gigantiskt talande ägg.

Konstnärsduon vann en tävling arrangerad av Frame som en del i Finlands 100-årsfirande, och trots att det återstår två tredjedelar av jubileumsåret vågar jag påstå att The Aalto Natives hör till de mer omistliga inslagen.

Installationen bjuder på en hejdlös berättelse som, med vag utgångspunkt i Kalevala, handlar om skapandet av Finland och världen. Det stora talande ägget är en rymdvarelse som likt en datoriserad gud odlar en högst egenartad nationalitetskänsla tillsammans med sin bokstavliga papplåda till son och en neandertalare som får agera finsk urtidsman. Projektionerna kastar sig mellan spelfilm, tecknad animation och agerande dockor av Mupparnas slag.

Helheten driver med nationalism, rasistiska och sexistiska stereotyper och formligen dryper av en mycket underhållande underlivshumor. Det är faktiskt ungefär så kaotiskt som det låter, och ändå bibehålls en önskvärd estetiskt fungerande balans. Det är mycket skickligt gjort.

Att avväpnande och med en självironisk, ödmjuk distans driva med nationalistiska idéer är naturligtvis det bästa sättet att fira nationen. Redan där är The Aalto Natives i hamn och ett lyckat projekt. Men i Christine Macels förhållandevis lågmälda biennal blir den finländska paviljongen också något mer, nämligen en galen och direkt nödvändig visuell smällkaramell.

Sebastian Johans

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning