Den enas överskott blir den andras underskott i valutaunionen

Bild: Wilfred Hildonen

Är det rätt att skattebetalarna i Finland ger bidrag åt länder med i medeltal betydligt förmögnare skattebetalare för ändamål som alltid inte är förenliga med Kommissionens direktiv.

Återhämtningsfonden kommer till behandling i riksdagen onsdagen i dag. Det kan därför vara allt skäl att påminna om vissa fakta som sällan eller aldrig hörts i debatten hos oss.

Italien är landet som ska få störst bidrag. Regeringspartiet Italia Viva avgick ur regeringen i januari på grund av att man ansåg att regeringens planer på att använda bidraget var slösaktiga. Mario Draghi försöker då detta skrivs bilda en ny regering, men populismen är stark inom den italienska politiken varför inga garantier finns för att fonden endast ska användas för investeringar i grönt och digitalt. Lyckas inte Draghi vet ingen vad som händer.

Spanien är den näst största bidragsmottagaren. I Spanien är pensionskostnaderna cirka 12 procent av bnp medan medeltalet i Europa är cirka 7,7 procent. Regeringspartiet Podemos har motsatt sig en sänkning av pensionerna. Detta innebär att ett bidrag till landet indirekt bidrar till att man finansierar ett pensionssystem i ett annat land som är betydligt förmånligare än i vårt land. I Spanien har det varit mycket gräl om fondens användning och med beaktande av den delvis populistiska regeringen finns det inga garantier för att medlen används enligt Kommissionens direktiv.

Förbundsstatspresidenten Wolfgang Schäuble sade i en intervju i slutet av januari i Financial Times att Kommissionen inte har kompetens att dirigera fondens användning och konstaterade att missbruk kan förekomma. Som exempel gav han att investeringar som också annars skulle göras finansieras med fondens bidrag samtidigt som medel frigörs för andra ändamål som gillas av väljarna. Kommissionen har helt enkelt inte möjlighet att påverka populistiska regeringars politik.

Kända rikspolitiker inom regeringspartiet CDU i Tyskland har ifrågasatt huruvida fonden över huvud taget är förenlig med fördraget eftersom EU inte kan uppta lån. Vart har principen om att ett EU-land inte kan ansvara för ett annat lands förpliktelser tagit vägen?

Är det rätt att skattebetalarna i Finland ger bidrag åt länder med i medeltal betydligt förmögnare skattebetalare för ändamål som alltid inte är förenliga med Kommissionens direktiv.

Ledande politiker i Östeuropa har ofta och med rätta beskyllts för korruption i samband med användande av EU-medel.

Obegripligt är löftet att fonden är av engångskaraktär. Gapet mellan Syd- och Nordeuropa ökar hela tiden vilket gör att det överskuldsatta syd kommer att vara i behov av framtida hjälp, vilket också chefen för ECB nyligen antytt. Med vilket mandat ger man ett löfte som binder regeringar för all framtid?

Det största problemet med Finlands ekonomi har varit bristen på investeringar. Nu skänker man bort nästan fyra miljarder euro för investeringar i andra länder; investeringar som åtminstone delvis kommer att göras enligt populistiska regeringars preferenser.

Är det förenligt med vår regeringsform att man skänker bort miljarder till andra länder för ändamål ingen i dag helt kan garantera vart det går eller till länder som ofta beskyllts för korruption då det gällt bidrag från EU?

En annan sak är att de ekonomiskt nedkörda Medelhavsländerna lika mycket är offer som skyldiga till sitt predikament. Felet finns i systemet och Tyskland använder sig av euron som en devalverad tysk mark och kan hålla sig med stora exportöverskott, utan att valutan justeras uppåt. Valutaöverskottet är i dag hela 8 procent av bnp. Den enas överskott blir den andras underskott i valutaunionen, och så länge detta pågår får vi nya återhämtningsfonder likt blommorna om våren.

K-G Backholm, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning