Den djupa staten

Det behövs personer med sunt förnuft och gott omdöme för att bemästra en kris under vilken nerverna sviktar på en del beslutsfattare.

Det sägs att det finns en stat bakom staten, en djup stat, som i det fördolda motarbetar Recep Tayyip Erdoğans regim i Turkiet och president Donald Trumps styre i USA. Utan tvivel ligger det i de båda herrarnas intresse att peka på dolda krafter som saboterar dem i deras maktutövning. Egentligen är jag inte förvånad om det skulle stämma: Kan man förvänta sig att alla statstjänstemän, militärer, journalister och domare lojalt skall ställa upp när de ser demokratins ideal dras i smutsen?

Begreppet "den djupa staten" lär ha präglats redan på 1950-talet då president Dwight D. Eisenhower varnade för det militär-industriella komplexet som kunde styra besluten förbi och över de demokratiska institutionerna.

Att kampen mot terrorismen och hybridpåverkan leder till uppkomsten av ett hemlighetsfullt maskineri som fungerar utanför offentligheten, tolkar en del som ett steg mot en djup stat.

När nu två auktoritära ledare använder sig av begreppet är det kanske skäl att fråga sig om det kanske finns något positivt i det? Utvecklingen, inte enbart den i USA och Turkiet, men också i Östeuropa samt den nymornade geopolitiken med dess hybridhot, gör att vi borde fråga oss om det till och med är önskvärt med en djup stat som är beredd att skydda demokratin i ett krisläge? Alltså en ryggrad som håller när övriga skyddsmekanismer kollapsar och detta äventyrar nationens värderingar eller existens.

Gäller ett sådant resonemang också lilla Finland? Vi har väl gradvis vaknat till insikt om hur sårbart ett modernt samhälle är och hur lätt många samhällsfunktioner kan sättas ur spel, även utan en öppen militär konflikt. Dramatiska händelser i närområdet kan förlama beslutsprocesserna, provokationer kan förvirra och misstolkas, panik kan utbryta. Kan vi i en sådan situation lita på att det finns en positiv "djup stat" som är koordinerad, ansvarsfull och handlingskraftig?

Vanligtvis avfärdas sådana scenarier som alarmistiska, kanske därför att de ofta dramatiseras i fiktionslitteraturen, i böcker om infiltration, terror, agenter, förräderi med mera. Den som bekantat sig till exempel med den finska författaren Ilkka Remes verk vet vad jag talar om. De bygger på en dos av realism och verklighet, men kryddas med mordiska förvecklingar på hög och låg nivå.

Om denna genre har ett budskap så borde det lyda: Var inte naiva! Det behövs personer med sunt förnuft och gott omdöme för att bemästra en kris under vilken nerverna sviktar på en del beslutsfattare. Det är då kvaliteten, samordningen och snabbheten hos de statsbärande myndigheterna prövas. Den goda djupa staten måste finnas där, inte som en hotfull bakgrundskraft med suspekt ideologi, utan som en okorrumperad garant för en nordisk rättsstat.

När demokratin hotas, externt eller internt, hjälper inte idealistisk tolerans eller supernationalistisk pösighet. Då bör lagarna och förordningarna vara stiftade, sammanhållningen tryggad och övningarna övade.

Dagens övning: Att nå en samsyn kring balansen mellan rättigheter och säkerhetsbehov i republiken.

Pär Stenbäck minister

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning