Den bästa och värsta av tider

Nytt år, gamla utmaningar, kunde man säga för mediebranschens del. Det gäller att snabbt bygga fler samarbeten och hitta betalande kunder i en alltmer komplex kontext.

"Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid. Det var både trons och vantrons epok". Så inleds klassikern Två städer av Charles Dickens, i dag världens mest sålda roman.

De berömda raderna, skrivna för mer än 150 år sedan, kunde lika väl beskriva läget för journalistiken 2018 och de utmaningar som seriösa medier fortsättningsvis står inför. Verkligheten blir allt mer komplex, och behoven av information allt mer mångfacetterade och individuella. Det innebär en både ekonomisk och existentiell utmaning för journalistiken att peka på varför vi behöver fristående medier.

Mycket har visserligen utvecklats till det bättre, både globalt och nationellt. För vi kan se det så här: Sociala medier, trollfabriker och makthavare som spelar enligt nya regler har tvingat den traditionella journalistiken att skärpa sig, att öppna upp för sina arbetsprocesser och gå i dialog med läsarna. Det är nyttigt och nödvändigt att se över sitt existensberättigande varenda dag i stället för att förlita sig på att det redaktionella elfenbenstornet obestridligt består, av tradition och ohejdad vana.

I sista hand är det läsarna som avgör om journalistiken behövs, och vilket slags journalistik man är villig att betala för.

Att årets fortsatt största utmaning för mediehusen är att hitta en fungerande digital intäktsmodell är ett faktum, och en sund ekonomi kommer att förutsätta, förutom betalande läsare och annonsörer, mer samarbete mellan olika medieaktörer samt nya arbetssätt av journalisterna.

Men läsarna behöver också förstå varför det behövs fördjupande, analyserande och förklarande journalistik när det samtidigt finns kraftiga försök utifrån att ifrågasätta seriös nyhetsförmedling. Läsarna behöver förstå hur tillgången till saklig och sanningsenlig information minskar om vi enbart förlitar oss på Google och Facebook och enskilda bloggare. Och beslutsfattarna behöver förstå i vilken kontext medierna verkar och att risken finns att demokratin urholkas utan oberoende medier.

Alternativa fakta och fejknyheter är begrepp som etablerat sig i vår vokabulär och verklighet under den senaste tiden; fenomen som kan få den mest hårdhudade journalist och publicist att känna vanmakt.

USA:s president har satt ett lågvattenmärke när det gäller pålitlig och sanningsenlig kommunikation, och precis som Helsingin Sanomat skrev i sin ledare (31.12) har Donald Trumps dryga år i Vita huset redan satt sina djupa spår.

Debatten hos oss om silvervatten, vaccinmotstånd, lekmannapredikanter och klimatförändring visar att det finns en skrämmande beställning på faktaresistens i världen, trots att det aldrig varit lättare att få tillgång till information.

Det är oförnuftets tid och vantrons epok, med Dickens ord.

Det verkar som om allt fler läsares uppfattning om mediernas roll och uppdrag har förändrats. Man kräver en avpublicering av nyheter man inte gillar, anser att en dagstidning ska innehålla enbart åsikter som går i samklang med ens egna och tror att privatpersoner får skriva vad som helst på mediernas Facebookkonton.

Men det finns också en kraft i den nya kollektiva rösten på sociala medier som de etablerade medierna kan förstärka på ett konstruktivt sätt. För den som har ett publicistiskt ansvar i medievärlden har fjolårets #metoo- och #dammenbrister-kampanjer inneburit många intressanta frågeställningar som förhoppningsvis bär långt in i framtiden: om namnpubliceringar, om att peka ut skyldiga och skydda offer och agera ansvarsfullt då känslorna svallar. Det finns ingen färdig och universell manual för dylika känsliga och knepiga frågor och därför är det ytterst välkommet med en pressetisk debatt.

Här har medierna samtidigt en chans och en skyldighet att vara med om att avslöja ruttna strukturer och sexistiska kulturer och bygga ett mer jämställt och värdigt samhällsklimat. Se där en utmaning för 2018 som heter duga.

Susanna Ilmoni Chefredaktör för HBL

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning