Den amerikanska byråkratins oförklarliga anlete

Ingenting skall gå utanför de vanliga ramarna och om det mot förmodan gör det, varken kan eller vill byråkraten förstå och möta dig i ett försök att lösa problemet.

Om jag säger att mitt liv är i agent 009:s händer, så kanske också din fantasi rusar iväg mot James Bond-aktiga äventyr där en lömsk skummis med konstig accent smeker sin katt och planerar mitt smärtsamma och utdragna frånfälle.

Nå, riktigt så intressant är mitt liv inte, men det som stämmer är att en amerikansk agent sitter med min och min familjs ansökan om permanent uppehållstillstånd på sitt bord och har med andra ord makten att med sin penna antingen låta oss stanna eller kasta ut oss ur landet. Och han är faktiskt en agent. En agent för USCIS som är den byråkratiska enhet som sköter immigrationsärenden. Fast en agent i det här fallet är varken som Roger Moore eller Sean Connery, utan högst sannolikt en vanlig grå byråkrat i St Louis, Missouri, som kör en Toyota, ser på Netflix och kämpar med sitt bostadslån. Och han är inte heller Agent 009, utan i verkligheten är han agent G600917. Men det hade inte blivit riktigt lika slagkraftigt med så många siffror och en bokstav.

Men orsaken att jag för denna agent på tal är min irritation över det byråkratiska USA. Jag har ingen möjlighet att prata med denna agent, utan måste låta min immigrationsjurist förlita sig på någon kommunikationskanal reserverad enbart för jurister. Mitt livsöde bestäms bakom en ogenomtränglig mur.

Bara för några dagar sedan skrev jag ett e-postmeddelande till det gymnasium min dotter går i och där min son blev student för ett par år sedan. Jag skrev i en personlig ton, eftersom vi ju tillhörde samma "skolfamilj", för att be om en intervju med rektorn om skolskjutningar. Först fick jag inget svar alls och efter en ny förfrågan kom ett kortfattat, kyligt och ytterst formellt meddelande om att alla intervjuförfrågningar skulle riktas till skoldistriktet och dess kommunikationsavdelning. En total avsnäsning och nonchalering av människan i andra ändan av kommunikationen.

Visserligen är det antagligen lite extra känsligt just nu med tanke på den heta debatten om skolsäkerhet och beväpning av lärare, men samtidigt är detta typiskt för förvaltning och byråkratier i USA. Vare sig du besöker transportadministrationen för att förnya ditt körkort eller ringer upp banker och försäkringsbolag, räkna med att inte bli sedd som en person av kött och blod. Och räkna inte heller med att någon i andra ändan är villig att använda sunt bondförnuft i en situation som på ett eller annat sätt går utanför de vanliga ramarna. Ingenting skall gå utanför de vanliga ramarna och om det mot förmodan gör det, varken kan eller vill byråkraten förstå och möta dig i ett försök att lösa problemet.

Orsaken att jag grunnar på detta är att amerikanerna inte egentligen är sådana. Den amerikanska byråkraten är antagligen helt annorlunda utanför jobbet. Jag deltog i en S:t Patricks Day-löpning förra söndagen och ungefär vid två kilometers markeringen ser jag en storväxt man i kilt springa snett framför mig. På sin skjortrygg bär han en bild av en liten söt pojke och en text som säger att han springer för sin son som gått bort alldeles för tidigt. När jag passerar mannen lägger jag min hand på hans axel och säger att det han gör är fint. Han tittar på mig, ler och höjer sin tumme. Det är så jag har lärt mig under tio år i USA att man gör. Man märker människorna omkring sig, också de man inte känner, och man kommunicerar med dem. Man får gå in i deras sfär och dela stunden. Man kan göra det i hissen, bussen eller medan man väntar på grön gubbe vid skyddsvägen. Man knyter konstant korta nya kontakter med positiva förtecken. Före, under och efter löpningen delade jag små stunder av glädje och gemenskap med ett dussin för mig okända mänskor.

Varför denna amerikanska egenskap ska lysa med sin frånvaro i de amerikanska byråkratierna undgår mitt förstånd. Om agent 009 kryssar i rätt ruta så småningom, kan jag kanske återkomma med en förklaring efter mina följande tio år i USA.

Juri von Bonsdorff Medarbetare i Washington

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00