Den ädla konsten att läsa fel saker

Bild: Kristoffer Åberg

Jag läser feministisk teori bredvid stockkonservativa bloggar, modern poesi blandat med science fiction.

Även om vi inte ofta talar om den i dessa dagar så finns det en läsandets moraliska ekonomi. Att läsa seriösa böcker med hårda pärmar, det är fint det. Att läsa pocketböcker kan vara fint och kan vara mindre fint, det är svårt att veta. Att mest läsa länkar man hittat på Facebook är inte fint alls, till och med mindre fint än att inte läsa över huvud taget. Så inordnas vårt läsande, och de allra flesta av oss vet alldeles utmärkt väl vad man skall läsa för att ses som en bildad, civiliserad och i annat god människa.

Vad som dock ibland tappas bort i detta är det faktum att de allra flesta av oss tenderar läsa rätt saker, om man med detta hänvisar till saker som vår omedelbara kontext – vår umgängeskrets både privat och professionellt – klassat som passande. Som liberal akademiker läser man vissa saker, som konservativ ingenjör något annat. Är man finsk reklamare läser man M&M vare sig man vill eller inte. Vill man bli företagsledare läser man HBR (vet man inte behöver man inte veta), mest för att få slippa när man väl har blivit det. Husis skall vi inte ens tala om.

Samtidigt, i vår strävan att läsa rätt saker, det vill säga det som alla andra man pratar med läser, men helst lite mer, så glömmer vi ibland bort konsten att läsa fel. Att läsa det andra inte läser, att läsa utanför sin bekvämlighetszon, det är en konst så god som någon.

Här hänvisar jag alltså inte till att läsa sig igenom sin ångesthög, den där traven med saker man så väl vet att man borde läsa men ännu inte hunnit, utan den strategiska principen att läsa sådant som inte passar in. Att läsa apart, medvetet apart, är något allt färre längre gör. Det finns för mycket sådant man borde läsa för att man skall ha tid. Vårt samhälles vattentäta skott är allt vattentätare, och så ock läselistorna.

Men ett intellekt hålls inte vaket om man inte läser fel, det vill säga sånt man inte borde. Själv läser jag med avsevärd behållning såväl tantporr (en underskattad genre) som MV-lehti, galna konspirationsteorier som maniska hobbyisters hårdföra argumentering om de bästa virknålarna. Jag läser feministisk teori bredvid stockkonservativa bloggar, modern poesi blandat med science fiction. Detta inte för att jag vill likställa pornografi med den högre litteraturen, eller seriösa politiska analyser med den maniska nativismen på freerepublic.com, utan för att vår tid är en tid av bubblor – som Sloterdjik, en i Finland underskattad tänkare, så väl beskrivit i sitt storverk "Sphären". Vilken jag läst, om än varvat med udda kokböcker.

Att läsa saker som en professor absolut inte borde har blivit en hederssak för mig, för jag tror fortfarande på läsandet. I en tid definierad av läslistor framtagna av algoritmer och bibliotek skapade av preferenserna hos ens närmaste kan konsten att läsa fel saker till och med ses som en revolutionär handling. Nu får ni ursäkta mig, jag har ett gäng serietidningar att plöja igenom.

Alf Rehn professor

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39