Demokratins utmaning och utarmning

Ansvaret för att återuppliva intresset för politiken vilar minst lika mycket på väljarna själva som på politikerna.

Valdeltagandet har under en längre tid varit på nedåtgående såväl i Finland som i de flesta övriga europeiska länder. Det är en farlig utveckling som på sikt kan få oanade konsekvenser.

Klassiska statsvetare som Platon, Rousseau, Aristoteles och Alexander Hamilton har konstaterat att demokratin fungerar endast så länge som majoriteten av befolkningen aktivt deltar i det politiska beslutsfattandet och har ett intresse för samhälleliga frågor.

Sovjetunionens kollaps 1991 innebar det definitiva slutet på kalla kriget som höll världen i spänning i över fyra årtionden. En övergång från diktatur till demokrati sker sällan så kontrollerat, rättvist och snabbt som ländernas egna medborgare och omvärlden förväntar sig. Ingen kan i det här skedet heller med säkerhet säga hur nära eller långtifrån en demokratisk samhällsmodell Ryssland kommer att befinna sig om fem eller tio år.

Samhällsdebattörer som till exempel Francis Fukuyama har lyft fram ett fenomen som beskrivs som historiens slut. År 1992 gav han ut en bok där han hävdar att kampen mellan olika samhällssystem är över eftersom den liberala marknadsbaserade demokratin segrade över Sovjetunionens planekonomi och diktatur.

För invånarna i det forna östblocket innebar sovjetregimens sönderfall en massiv samhällelig och mental omställning. Kalla krigets slut ledde i förlängningen till förändringar även i den västerländska samhällsmodellen. När spänningarna mellan de två stora maktblocken upphörde förlorade en allt större del av befolkningen sitt intresse för politik och samhället i ett större perspektiv. Många tog freden och välfärden som självklarheter och valde att i stället fokusera på sina egna privat liv. Det är en utveckling som gradvis har försvagat såväl förtroendet som legitimiteten för det politiska systemet.

Politiken har trots allt gjort en comeback. Ett kvartssekel efter Sovjets kollaps och Fukuyamas bok står det klart att Kina med sin kombination av marknadsekonomi och diktatur lyckats bygga upp en maktposition som gör det möjligt att utmana väst såväl politiskt som ekonomiskt. Det hotet har USA:s president Donald Trump svarat på genom en aggressiv retorik och handelspolitik. En tydlig vändpunkt var finanskrisen, som ledde till krav från allmänheten som politikerna inte lyckades svara på.

För politikerna handlar det om en ny situation där det gäller att berätta för väljarna vad som pågår och vilka alternativen är. För att budskapet ska nå fram och leda till aktivitet i val krävs det att väljarna tar sig tid att lyssna och anstränger sig för att förstå vad som håller på att ske på hemmaplan och på den internationella arenan.

Ansvaret för att återuppliva intresset för politiken vilar minst lika mycket på väljarna själva som på politikerna. Om majoriteten av medborgarna utlokaliserar ansvaret för sin egen och samhällets framtid är det sannolikt att det är just den delen av befolkningen som kommer att drabbas värst.

Texten har översatts från finska av Patrik Lindfors.

Juho Romakkaniemi vd för Centralhandelskammaren

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning