Debattklimat, val och nyårslöften

För mig som ska bevaka Sverige för en i huvudsak finländsk publik är det tacksamt med alla dessa tyckare och diskuterare, skriver Anna Svartström, HBL:s korrespondent i Stockholm

– Alla ropar så högt.

Så utbrast en bekant till mig när vi promenerade till tunnelbanestationen. Hon hade nyligen flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott i Helsingfors, där hennes situation på sätt och vis var spegelvänd min. Jag är ju finländare i Stockholm.

Det var inte ljudnivån på gator och torg i Sverige som hon reagerade på – utan hon talade bildligt och avsåg diskussionsklimatet. Så många har en bestämd åsikt om allting och framför den mer än gärna. Dessutom förväntas man, i alla fall inom vissa kretsar och branscher, ha en klar uppfattning om det mesta. Det kan vara tröttsamt. Så gick hennes tankegång på ett ungefär.

– Men det är ju en bra sak, minns jag att jag svarade. För mig som ska bevaka Sverige för en i huvudsak finländsk publik är det tacksamt med alla dessa tyckare och diskuterare.

Visst, jag vet att det finns en bild av finländaren som är rakt på sak, medan svensken av konflikträdsla lindar in det hen säger så till den grad att det blir svårbegripligt. Likaså är begreppet "åsiktskorridoren" bekant, den (smala) zon inom vilken de åsikter som för tillfället är allmänt accepterade ska rymmas. Huruvida den ännu existerar råder det delvis delade meningar om.

Hur som helst vill jag hävda att det finns en aktivare samhälls- och kulturdebatt här, och det gillar jag.

Vår lilla diskussion utspann sig i höstas och jag har flera gånger återvänt till den i tanken. Jag har nämligen kommit på mig själv med att ibland leta efter volymknappen för att skruva ner ljudet några steg. För det är som att tempot blir bara snabbare och lägren allt mer polariserade.

Patrik Lundberg, kolumnist på Aftonbladet, påminde i veckan om sin text som trots ett och ett halvt år på nacken känns aktuell. Han menar att åsiktskorridoren fortfarande finns men har delats itu, som tyska autobahn. På sidorna går det undan i full fart men i refugen i mitten kommer man ingenstans. "Tycker du inte exakt som den ena eller den andra ­sidan knuffas du in i frysboxen."

Det här blir tydligt inte minst på sociala medier, där också troll och hatsvansar blivit allt mer högröstade och hänsynslösa. "2017 kommer att gå till historien som svansens år", skrev Nina Åkestam i Metro på årets första dag – och fick sannolikt ett drev efter sig. Hon kritiserar nämligen att vissa debattörer, som hon menar, verkar uppmuntra sina anhängare till "hat, hot och andra barnsligheter".

Om åtta månader går Sverige till val, och enligt Dagens Nyheters rundringning väntar sig partierna en hårdare ton än tidigare. Samtidigt visar en sammanställning som samma tidning har låtit göra att invandring och integration är de teman som väljarna för första gången rankar som viktigast i en valrörelse.

Det är en kombination som kan få decibelmätaren i topp. Inom få frågor är polariseringen och trolltätheten så stor som vad gäller migration.

Det är väl inte för sent att avge nyårslöften? Jag föreslår detta för nådens valår 2018 i Sverige: Sluta för guds skull inte debattera, men skrik lite mindre. Det är angenämare att lyssna då.

Anna Svartström Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00