De vackraste av nycklar

Phantasma. Saara Ekströms tredelade videoinstallation utspelar sig i ett förfallet akvarium i Köpenhamn. Bild: Thom Vink

Saara Ekström fångar, fascinerar och förför betraktaren med ett intellektuellt, sensuellt och materialmedvetet grepp.

FOTOGRAFI/VIDEOKONST

Saara Ekström

Alkemi, Wäinö Aaltonens museum, Åbo. Till 24.4.2016

Tillåt mig det något gammaldags uttrycket gå från klarhet till klarhet – i all sin patetik uttrycker det bäst den känsla som mognar i mig medan jag vandrar genom Saara Ekströms utställning Alkemi på Wäinö Aaltonens museum i Åbo. Osannolikt nog är det hennes första stora soloutställning i hemstaden, där hon förvisso alltsedan åttiotalets mitt både synats och uppskattats, men inte i den utsträckning som museets utrymmen nu tillåtit och inbjudit till. Ekström har själv dikterat utställningens form och innehåll utifrån platsens rymdrikedom, och skapat en helhet med långsamt meditativ flow genom museet där rymden diskret fylls av fågelkvitter.

Saara Ekström brukar ge sina utställningar gåtfullt associerande namn, som på ett eller annat sätt kompletterar och utvidgar dem. Så också nu. Begreppet Alkemi torde höra till de mest mystiskt klingande i vår begreppsvärld – konsten, eller vetenskapen att framställa guld av vardagsmetall, men också ett komplicerat filosofiskt system där idén var att tränga in i och förstå livets och dödens mysterium. Kanske också en psykologi där det fula kan förvandlas till något vackert, där det skrämmande blir tryggt.

Skönhet öppnar en springa

Känslan av att det är just sådana funderingar som bär Ekströms skapande kommer som en aningen hisnande insikt. Hon har någon gång sagt att bilderna, det vill säga det vi ser, bara är nycklar till det konstverken säger, betyder eller handlar om. Det gäller inte bara hennes egen konst, förstås – det gäller alla våra bilder och också våra ord, fast vi kanske inte tänker så mycket på det. Och vi kan naturligtvis se på bilder utan att tänka på huruvida katten på bilden representerar katten i naturen eller det som katten symboliserar. Det är då vi upptäcker att det är någonting som inte stämmer i representationen som den blir nyckeln till sitt eget lås och fångar oss i mysteriet som sist och slutligen är vars och ens privata.

I Saara Ekströms bilder – om de så är fotografier, videoverk eller installationer – är det oftast något som inte stämmer överens med vedertagna föreställningar. Hon kan lyfta fram en skurhink, inte som dadaisten Duchamp, utan så att vi ser det vackra i elementen som ingår i helheten skurhink. Lyfta ur sitt sammanhang, jovisst, men inte bara det. Upplevelsen kanske blir "Ja men den är ju vacker ju" och vi kommer kanske att tänka på att skurhink föregår rena golv, men vem är det som skurar, det kunde lika gärna vara jag … Skönhet öppnar en springa i hjärtat, det vet alla som någon gång förälskat sig, och den springan är också empati.

Existensens motsättningar

Utställningshelheten har, för att fortsätta i de metafysiska tankebanorna, en egen puls, en egen andning, liksom framvuxna ur de omgivande väggarna. Vi får sjunka in i ett rogivande akvarium, men den tredelade videoinstallationen visar oss också hur nedgånget det är bakom kulisserna.

Vi får gå in i en installation som med sina högar av tidningar vittnar om ett sorgligt mänskligt hamsterliv.

Utställningens titelverk studerar, ett i taget, bloddroppars långsamma diffunderande i vatten. En stilig kostymbyst med en liten papegoja på axeln visar sig vara berättelsen om hur kostymen kom till, saxen som klipper ylletyget är faktiskt bara ljud. En rishög där inga sparvar längre skvattar omkring – de är i dag, kanske på grund av strålningen från våra mobiltelefoner, utrotningshotade. Vishetens symbol, ugglan, tronar på höga piedestaler i den stora skulptursalen. Skrämmande vacker förgänglighet i Limbus – verket som fått namn efter skedet mellan död och födelse. Allt har dimensioner långt utöver det vi med ögonen ser.

Saara Ekströms konst handlar om tidens konsumerande gång och existensens grundläggande motsättningar och gör det med ett samtidigt intellektuellt, sensuellt och materialmedvetet grepp som fångar, fascinerar och förför med den slående balansen mellan tanke och teknik.

Bianca Gräsbeck

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning