De tappade rösterna

Valdeltagandet är en viktig indikator på hur väl demokratin fungerar i ett land. För Finlands del signalerar de siffrorna att allt inte står rätt till.

Trots att det finländska samhället som helhet är tryggt och i en internationell jämförelse väldigt jämställt fungerar inte den representativa demokratin optimalt. Alla borde ha förutsättningar att bli fullvärdiga medlemmar i vårt demokratiska samhälle, men det är inte så.

Under de två senaste decennierna har valdeltagandet i riksdagsval legat under eller just över 70-procentsstrecket. Eftersom Finland starkt påminner om sina nordiska grannar är det anmärkningsvärt att valdeltagandet i vårt land ligger 10-15 procentenheter under siffrorna i övriga Norden.

En omfattande rapport från riksdagsvalet 2015 offentliggjordes i fredags. Rapporten är en del av det stora nationella valundersökningsprogrammet, som leds av professor Kimmo Grönlund vid Åbo Akademi.

Den ger bland mycket annat en bra bild av vem som röstar och vem som inte går till vallokalen.

Yngre deltar i betydligt lägre grad än äldre och högre utbildade röstar mycket flitigare än lägre utbildade. I åldersgruppen 25-34 år är skillnaden enorm. Av de som bara har grundutbildning röstar inte ens var tredje, medan nästa fyra av fem med högskoleutbildning röstade i riksdagsvalet i fjol.

Det kan förefalla paradoxalt att de som har lägst utbildning och sannolikt förtjänar mindre inte röstar trots att de med sin röst kunde påverka exempelvis sociala förmåner och beskattning. Här inverkar givetvis förmågan att greppa politiken och förstå samhällsmaskineriet, vilket utbildning ger bättre förutsättningar till.

Undersökningen visar också att inte bara den egna socioekonomiska ställningen är en viktig resurs med tanke på valdeltagande utan också de utgångspunkter barndomshemmet förser en med och föräldrarnas socioekonomiska ställning inverkar.

Det här innebär att de som står utanför och inte deltar i val ofta ger det vidare i arv till sina barn. Ett utanförskap ges redan i dopgåva.

Då ofta samma personer från samma socioekonomiska grupper från val till val väljer att inte rösta blir den representativa demokratin inte så representativ.

Eftersom Finland inte har två eller flera politiska block vet väljarna aldrig hurdan politik som kommer att föras efter ett val.

Trots att de politiska partierna kan vara relativt tydliga och konkreta i sina valprogram innebär det inte att det kommer att förverkligas eftervalet. I bästa fall, om partiet får plats i regeringen och dessutom klarar sig så bra i valet att det i regeringen får en stor roll kan en del av innehållet i valprogrammet bli verklighet. Men totalt sett är varudeklarationen för vad man får genom att ge sin röst till en viss kandidat i ett visst parti väldigt vag och osäker.

Inget parti vill sumpa sina chanser i regeringsförhandlingarna genom att före valet låsa sig för mycket eller utesluta någon koalitionspart. Det ger en mycket suddig bild för väljaren, den kanske blir så otydlig att hen inte alls röstar då det inte finns någon att avkräva ett tydligt ansvar

Borde den representativa demokratin blandas mera med inslag av direkt demokrati?

Det kunde aktivera folk. Det relativt nya systemet med medborgarinitiativ upplevs enligt den färska rapporten som positivt. Eventuellt kunde folkomröstningar också användas mer och då i frågor där alternativen och deras konsekvens är givna.

Lönar det sig att ordna fler val samtidigt, såsom i Sverige, för att väcka maximalt intresse och engagemang?

Det finns olika alternativ som borde diskuteras och eventuellt prövas för att öka och bredda valdeltagandet.

Det är också allt skäl att öka kunskaperna om och intresset för samhället via justeringar i skolornas läroplaner.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning