De strama praktpjäserna under blusen

Lars Eric "Lasche" Krogius postumt utgivna sexfantasi Penthesilea är kulturhistoriskt intressant men ofta tungläst.

Lars Eric Krogius

Penthesilea. Ett erotiskt livsverk

Förlaget M 2017

"Alla tortyrscener och oanständigheter måste bortlämnas" hade Lars Eric Krogius (1889–1965) brorsdotter Gunveig skrivit på manuset hon ärvt efter sin farbror. Fem decennier efter författarens död har romanen Penthesilea. Ett erotiskt livsverk getts ut av Förlaget M. Mycket borde ha strukits, men definitivt inte oanständigheterna och tortyrscenerna.

En sträng förlagsredaktör hade behövts för att mejsla fram en läsvänlig roman av det som nu är 400 sidor text. Under de första 200 hinner man undra om det är så att könsorden helt saknas i den Krogiuska vokabulären, liksom all kännedom om könsaktens klibbigare aspekter. Mycket kringsnack, lite åskådlighet – visserligen helt i den stora förebilden Sacher-Masochs anda. Av läsaren förutsätts en stor beredskap att hetsa upp sig över blotta antydningen om det underbara, förbjudna, förfärande, smutsiga sexet som överskrider klass- och renhetsgränser.

Ung man bland fröknar och pigor

"Hur många unga flickor i Tyskland och Österrike kunde väl deklamera Die Wallfahrt nach Kevlaar och en hel del andra kända poem ur Heines Buch der Lieder utantill?" – och dessutom knulla som kaniner, fast det senare får vi föreställa oss på egen hand. Introduktionen är förfärligt ordrik, här finns alltför många personer att hålla reda på och man får en känsla av att författaren själv irrat och tvekat i fantasins labyrinter, utan att alls veta vartåt han är på väg.

Berättaren Bubi, en ung man av god familj från Norden, idkar något slags studier i Böhmen, i det fiktiva Königstadt. Det är Sacher-Masoch-territorium både stilistiskt och mentalhistoriskt: det dekadenta gamla Europa före första världskriget, Österrike-Ungern som den hämningslöst sexistiska patriarkfantasins sexturismparadis befolkat av fina men liderliga borgarfröknar och böhmiska och ungerska pigor med djuriska behag.

Det mesta av sin tid tillbringar Bubi på Tante Inas vinstuga i den lilla staden Reichenburg. Där blir han, mitt under en lam och näpen kärlekshistoria med tantens brorsdotter Gretchen, kapad av husets amazonlika ungerska piga Carola, som vill ha honom som sin egen "sockerdocka" och "snorgroda" att älska och aga.

Eufemismer som "de strama praktpjäserna under blusen" och omskrivningar på snuksgubbelatin som "mons veneris" är roliga men bara första gången. "Prunkande" (om bröstvårtor) och "gurglande" (om skratt) upprepas ofta. Om vi hade sluppit hälften av det måleriska snirklandet, de stendött enfaldiga passusarna med psykologisering, samt hela berättelsen-i-berättelsen-preludiet till piskningsscenen med den elaka fröken Angela, den gråtande fröken Gretchen och de två stygga pigorna i Tante Inas källare, så hade det hela fått en rappare start.

Mycket bättre mot slutet

Här och där flimrar det ändå av en nykter och klarsynt humor, rentav en antydan om att också P. G. Wodehouse sannolikt ingått i Krogius lektyr. (Den hopplösa lipsillen Gretchen påminner i själva verket mycket om Madeline Basset.)

Bokens andra avdelning, de sista 200 sidorna, är sedan mycket mera fokuserad.

När Bubis och Carolas relation hastigt avbrutits, inser han att det inte finns något han högre önskar än att underkasta sig hennes regim. Han söker tröst hos andra, men det går dåligt. Plötsligt får vi en kort och fint realistisk beskrivning av dåligt sex med en blyg men beslutsam ung kvinna som raggar upp honom under en spatsertur; svårt att hitta på nånting att prata om, potensproblem, ömsesidig brist på inlevelse, pinsamt avsked.

Ett tag tröstar sig Bubi med den liderliga och våldsamma pigan Trude. Sedan återfinner han Carola som under tiden hunnit gifta sig och bli änka och nu driver en egen bordell på den lilla kurorten Märchenbad. En kort tid får han njuta av hennes hårdhänta och stora kärlek, innan hon dör i en olyckshändelse och lämnar sin lilla vitskinnade Buberle i bitter sorg och saknad.

"Erotikern på Bergmansgatan"

Vi har Viktor Granös radiodokumentär om Lars Eric "Lasche" Krogius, Erotikern på Bergmansgatan att tacka för utgivningen av Penthesilea. Dokumentären (sänd i somras på Yle Vega) är ett intressant och berörande porträtt av en egendomlig människa, som tack vare sin familjeförmögenhet kunde ägna större delen av sitt liv åt att pyssla med sitt "erotiska livsverk", manuset till romanen Penthesilea.

Unge Lars Eric var illa lämpad för att göra karriär i den framgångsrika familjefirman Lars Krogius & Co (handel och sjöfart) men levde på ärvda pengar och sysselsatte sig synbarligen nöjd och glad med sitt – vidlyftigt umgänge, att putsa laddade jaktvapen, skriva – tills hans älskade hustru och musa Sylvia, född Strandberg, dog i levercirros och han själv kort därefter för egen hand. (Paret bodde i släkthuset på Bergmansgatan 11, det som har en egen tennishall mot Observatoriegatan, ifall ni vill vallfärda.)

Efter sig lämnade "farbror Lasche" sitt tjocka romanmanus och uppmaningen att visa det för Johannes Salminen på Söderströms förlag, med motiveringen att det möjligen skulle finnas "en del pengar i densamma".

Den formuleringen, i författarens efterlämnade meddelande, är gripande. Var det här hans dröm om revansch – de duktigare släktingarna skulle upptäcka att någon de behandlat som en harmlös men improduktiv tokonkel med pikanta intressen, i själva verket hade skapat en liten förmögenhet på egen hand?

Kanske kunde det också ha funnits pengar i romanen på 60-talet, när pornografi kunde stavas "gladporr" i frigjord anda. Skandaleffekten (känd finlandssvensk familjs svarta får) kunde också ha bidragit.

I dag är romanen säkert mera lustig än lukrativ, en konversationstriggare att lägga på soffbordet. Och en utgångspunkt för den mycket intressantare men ännu oskrivna boken om Lasche Krogius, hans Sylvia och deras umgängeskrets. Här finns en myckenhet av tragik, komik och kuriosa, ett överdådigt ämne för en social- och kulturhistoriskt intresserad författare.

Radiodokumentären "Erotikern på Bergmansgatan" kan höras på Yle Arenan.

Pia Ingström Litteraturredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00