De rika röstar på de ännu rikare

Bild: HBL-arkiv

Välbärgade människor röstar mest och när de går till valurnorna väljer de kandidater som har det ännu bättre ställt än de själva. Och de kandidater som slutligen väljs in? De är ännu rikare.

Den här mekanismen ser ut som en tratt, säger akademilektor Sari Pikkala vid Åbo Akademi. Trattens breda del representerar massan, alltså väljarna, och dess smala topp de invalda. För den som vill tro att förtroendevalda representerar sina väljare är tratten alltså mycket ledsam.

– Det sker en successiv utveckling där tendensen är att allt mer välbärgade väljs in i varje fas av rekryteringsprocessen. Statistiken visar med all önskvärd tydlighet att de som når längst i politiken har jobb, utbildning, familj, hög inkomst, är i medelåldern och är män. De som har svårt att hävda sig är kvinnor, äldre och unga, säger hon.

Det här gäller för landet som helhet, men det finns stora skillnader mellan kommunerna. Kvinnornas andel i fullmäktige är till exempel 36 procent i hela landet, men andelen varierar från 7 procent till 59 procent i olika kommuner.

Betyder det här alltså att folk i alla skeden tenderar att rösta på kandidater som har det bättre ställt än en själv?

– Ja det är helt säkert en slutsats som man kan dra.

I "tratten" ser hon också ett svar på varför valdeltagandet är lägre i mindre bemedlade stadsdelar. Eftersom politikerna representerar samhällets elit, upplever många väljare att de inte har någon gemensam kontaktyta med politikerna. Människor som väljer att inte rösta kan också på annat sätt uppleva att de är mindre delaktiga i samhället och har mindre socialt kapital.

– Tyvärr är det så att de som skulle ha allra störst anledning att mobilisera sig inte röstar aktivt. De aktivaste väljarna är tvärtom de som också är aktiva på andra områden i samhället. Valdeltagandet är högre hos de som har familj, arbete och hög socioekonomisk status. Det tycks hänga ihop med känslan av att ha kontroll över sitt liv och att kunna påverka samhället, säger Pikkala.

Inför årets kommunalval har det hörts många spekulationer om att valdeltagandet hotar göra en historisk djupdykning till under femtio procent (från 58 procent i senaste val), men det verkar inte alls bli så illa. Förhandsröstningen har varit livligare än i det senaste kommunalvalet 2012 vilket ger en positiv signal.

– Vem vet till exempel vilken betydelse det kan ha att valet denna gång ordnas på våren och inte i regniga och kalla oktober? säger hon.

Färre kandidater

Samtidigt ska man inte heller sticka under stol med att både de aktiva väljarna och kandidaterna blivit färre. Sedan 1980 har antalet kommunalvalskandidater halverats.

– Men kommunerna och antalet fullmäktigeplatser har ju också blivit färre. Ser man i stället på hur många kandidater det finns för varje fullmäktigeplats har det inte hänt så mycket. Sedan 1995 har det ständigt funnits ungefär 3,5 kandidater för varje fullmäktigestol.

En statistisk sanning som däremot är oroväckande är att väljarna samtidigt blivit väldigt mycket fler under samma tidsperiod. Ur väljarens synvinkel finns det alltså numera färre kandidater att välja emellan.

– Det här betyder att avståndet mellan väljarna och de förtroendevalda har ökat, och det återspeglas antagligen i benägenheten att rösta vid val, säger Pikkala.

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning