De rika och odrägliga

Jeremy Strong som sonen som tror han är den självskrivne tronarvingen till pappas företagsimperium.Bild: HBO Nordic

Välkommen till släkten Roy som äger ett av världens största nöjes- och medieimperium. HBO-serien Succession tar den dysfunktionella familjen till nya nivåer.

Ett nytt avsnitt av Succession publiceras på HBO Nordic varje måndag.

Det börjar bli dags att ge ifrån sig makten för en gammal mediemogul, vilket lämnar utrymme för hans fyra vuxna barn att slita varandra i stycken i kampen om makten.

Upplägget för HBO-serien Succession är med andra ord allt annat än nytt – det här har vi sett i månget drama alltsedan antiken.

Men det fungerar alldeles utmärkt fortfarande, åtminstone i britten Jesse Armstrongs (Peep Show, The Thick of It) välskrivna och välspelade utförande. Efter att två av tio avsnitt publicerats på HBO Nordic framstår det här som sommarens bästa tv-serienyhet, en skruvad nidbild av den New York-baserade miljardärsfamiljen Roy som äger ett vacklande nöjes- och medieimperium, en gång ett av världens mäktigaste.

När farsgubben Logan (Brian Cox) fyller åttio samlas familjen för att fira – och även göra upp om framtiden efter jubilarens förmodade pensionering. Den nästäldste sonen Kendall (Jeremy Strong) tror sig vara den självskrivne tronarvingen eftersom inget annat syskon jobbar i företaget. Den äldste brodern Connor (Alan Ruck) som bor i New Mexico är inte intresserad av att ta över, och inte heller den yngste brodern Roman (Kieran Culkin) verkar vilja ta något ansvar. Och systern i syskonskaran, Shiv (Sarah Snook), satsar på politiken.

Patriarken är en gammal blaserad cyniker som inte riktigt verkar tycka att någon av hans bortskämda avkommor är ett vd-ämne. Den han hyser varmast känslor för och sätter mest tillit till är i stället hustrun Marcia (Hiam Abbass), den tredje i raden, vilket förstås skapar oro och irritation bland bröstarvingarna. Därtill dyker kusinen Greg (Nicholas Braun), som jobbat som maskot på ett att imperiets nöjesparker, upp för att fjäska sig in i familjens innersta krets och få sig en större bit av kakan.

Det är en svidande studie av snorrika människor som tar sin makt och sina pengar för givna och beter sig riktigt äckligt aningslöst i tron att de äger och styr världen. Även om det är svårt att sympatiserar med någon i detta gäng är det ett utomordentligt bitskt och underhållande skådespel att följa. Första avsnittet har regisserats av Adam McKay som även regisserade och skrev finansdramat The Big Short, och den lätt hoppiga kameran ger serien drag av mockumentär. En pianoslinga används effektfullt som ett återkommande ledmotiv som understryker dramats nerv. Den fräna dialogen är ofta sexualiserad – det är som en verbal variant av hundars sätt att dominera varandra genom att sätta på varandra.

Malin Slotte TV-redaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33