De nödställdas sociala verklighet okänt begrepp för riksdagens socialutskott

Bild: Hildonen

Socialutskottets medlemmar för en sövande tillvaro och saknar observationsförmåga då nya lagförslag kommer på bordet.

Riksdagsledamot Veronica Rehn-Kivi som är medlem i riksdagens social- och hälsovårdsutskott skriver om att medborgarnas grundtrygghet borde säkras (HBL 12.1). Det är ett angeläget ämne och det är allt skäl att notera att Finland saknar grundtrygghet för medborgarna. Det har konstaterats i flera olika utredningar.

I relation till landets ekonomiska muskler kan vi inte finna något jämförbart land som så totalt försummat grundtryggheten som Finland. I det avseendet har varken grundlagen eller människorättskonventionerna eller EU:s grundfördrag blivit följda. Alla dessa kräver att grundtryggheten skall garanteras och att utslagningen kontinuerligt skall bekämpas och grundtryggheten förbättras. Men det har riksdagen totalt försummat och då vänder sig blickarna främst mot socialutskottet som inte påtalat de prekära bristerna och inte brytt om att analysera sociallagarna så att de skulle harmonisera med ovannämnda avtal och förpliktelser.

Utskottet har saknat initiativförmåga och inte hört tillräckligt kunniga experter och i vissa fall har hörda experters utlåtanden totalt nonchalerats.

Avsikten med ett socialutskott är att det skall analysera olika lagförslags effekter och hur de skall fungera och om de motsvarar sitt ändamål. Men utskottets medlemmar har under många riksdagars förlopp saknat intresse och insikt i hur grundtryggheten borde byggas upp. Goda exempel finns i den nordiska välfärdsmodellen som övriga nordiska länder tillämpar, men som riksdagen aldrig intresserat sig för och än mindre genomfört.

Som Folkpensionsanstaltens (FPA) forskare uppgett motsvarar Finlands grundutkomststöd på 491 euro de sydeuropeiska ländernas nivå i förhållande till ländernas kostnadsnivå och då är vi mycket långt från en nordisk välfärdsmodell. Med de parametrar som EU:s sociala division tillämpar och som FPA:s forskare tillämpar vore 700 euro som grundutkomststöd den bottengräns som borde uppfyllas för att undvika en gastkramande utslagning som vräker ner de drabbade i den sociala misärens avgrund där de möts av tillstånd som de inte kan klara av. Resultatet är bland annat hjälplöshet och psykiska sjukdomar och märkbart ökad självmordsrisk.

De fattigaste är överrepresenterade inom psykvården och som många psykiatrer har uppgett är det ofta svårt att åtgärda de mentalsjukas problemhelhet då den sociala grundtryggheten inte fungerar och inte kan erbjuda det stöd som är en grundförutsättning för en normal och minimal levnadsstandard.

Rehn-Kivi skyller onödigt på vår nuvarande regering för den är inte på något sätt sämre än de tidigare regeringarna. Den har inte försämrat grundutkomststödet utan höjt det årligen med index medan tidigare regeringar under många år indrog indexen. Den förlusten har aldrig justerats och inte heller de försämringar dessa gjorde visavi godkända boendekostnader. Inför riksdagsvalet 2011 lovade samtliga regeringspartier utom Samlingspartiet att höja grundutkomststödet med 100 euro, men det glömdes redan i regeringsförhandlingarna. Den höjningen hade räddat från många förpassningar till en hjälplös misär.

Det som är det förfärliga är att Finland som enda jämförbart land påför de arbetslösa på grundnivå, med knappt 700 euro i månaden, en skatt på cirka 18 procent, något varierande på hemkommun. Det är en fullständigt vanvettig och starkt diskriminerande skatt och inte ens vänsterpartierna har någonsin krävt en ändring på det trots att de medverkat i många tidigare regeringar.

Vänsterpartier som stöder utslagning av de nödställda är ett sällsynt fenomen i Europa. Sällsynt är även den påfallande åldersdiskrimineringen i flera avseenden i vår lagstiftning som en märkbart hårdare inkomstbeskattning av pensionärer för samma inkomstnivå som löntagare har.

Och så kommer vi igen fram till hur socialutskottets medlemmar för en sövande tillvaro och saknar observationsförmåga då nya lagförslag kommer på bordet. Då tänker jag på de stadganden om utkomststödet för FPA som tillämpas för pensionärernas stöd. Det stadgas att vid uträkningen av utkomststödet avdras 150 euro från förvärvsinkomsten.

Men trots att arbetspension i lagstiftningen är förvärvsinkomst har riksdagen klassificerat arbetspensionen som socialstöd gällande utkomststödets uträkning och därför ges de värst nödställda pensionärerna 150 euro mindre i utkomststöd vilket är värre än förfärligt. Det för att socialutskottets medlemmar inte klarat av att läsa igenom de socialstadganden som hör till dess ansvarsområde och för att de inte följer med de nödställdas sociala verklighet som är ett okänt begrepp för dem.

En aktivering och uppryckning i utskottet kan vi knappast vänta oss.

Bo Holmberg Karis

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning