De här filmerna var bäst i år enligt våra kritiker

Polska Cold War med Joanna Kulig och Tomasz Kot går på bio just nu. Bild: Filmikamari

Ett svartvitt polskt drama finns med på alla våra filmskribenters topplista över årets största filmupplevelser. En färsk mexikansk film och en film om Utøyatragedin får också flera omnämnanden.

Lucky med Harry Dean Stanton visades på bio i somras. Bild: 2017 Magnolia Pictures

1. Lucky

John Carroll Lynchs Lucky är en av årets "minsta" och mest långsamma filmer – om en oldtimer som plötsligt en dag vaknar till insikt om att hans dagar börjar vara räknade. Att Harry Dean Stanton, som själv nyligen checkade ut, gör huvudrollen bara bidrar till känslostormen.

2. The Shape of Water

Ibland får Oscarsjuryn det rätt, som i fallet med Guillermo del Toros The Shape of Water. En saga för vuxna och ett excentriskt kärleksdrama där femtiotalsrullen The Creature from the Black Lagoon skakar tass med kalla kriget och en Sally Hawkins som faller för Odjuret. Stort i det lilla formatet.

3. Cold War

Vad göra med friheten när den stora kärleken lurar bakom järnridån? Det är en av de frågor som Ida-regissören Pawel Pawlikowski ställer sig i filmen där Tomasz Kots musiker lämnar Polen och kärestan Joanna Kulig till förmån för väst. Svartvitt har aldrig varit vackrare, eller mera ödesdigert.

4. Roma

Venedigvinnaren och Netflixproduktionen Roma i regi av Alfonso Cuarón har en futtig vecka på biorepertoaren hos oss, trots att det här är en film som uttryckligen hör hemma på vita duken. Välkommen till sjuttiotalets Mexico City, till ett förortshushåll befolkat av gravida barnflickor och romantiskt akterseglade husmödrar. Återigen: svartvitt gör susen!

5. Utøya 22 juli

Man kan ju fråga sig ifall tiden var mogen för en spelfilm om den norska fullblodstragedin. Å andra sidan har Erik Poppe gjort en film med stor integritet och en laddning som gör att man golvas en gång för alla. Urstarkt från början till slut, noll manipulativt.

Under strecket: A Star Is Born, The Death of Stalin, Loveless, La Villa, Sicario 2: Soldado, Unga Astrid, Tomrum (Tyhjiö), Mamma Mia: Here We Go Again.

Krister Uggeldahl

filmkritiker

Roma med Yalitza Aparicio, Marco Graf, Fernando Gradiaga och Marina De Tavira visas på Kino Engel i Helsingfors fram till söndagen. Bild: Carlos Somonte

1. Roma

Alfonso Cuaróns svartvita barndomsminnen från en överklassuppväxt i Mexico City 1970–71, berättad från den milda tjänarinnan Cleos synvinkel. Fellini möter Boyhood. Perverst nog går årets mest cinematiska film med samma landskapskänsla som i Cuaróns genombrott Y ta mama tambien nästan direkt till Netflix. Kärlek, klass, politik, förlossningar, det trånga kvinnorummet – livet som böljar vidare.

2. Familjehemligheter

Familjehemligheter av japanska Hirokazu Kore-eda vann Guldpalmen i Cannes. Den skruvade familjeskildringen inleds med kidnappningen av en fyraårig flicka. Trots absurda twistar en djup insikt i vad en familj är: banden mellan dess medlemmar. För barnen har biologiskt ursprung ingen betydelse så länge det finns kärlek. Utomordentligt precist, ömt och osentimentalt vecklar regissören Kore-eda ut den komplicerade familjedynamiken.

3. The Florida Project

Sean Baker om en arbetslös tonårsmamma och hennes suveräna dotter som lever ur hand i mun på ett skräpigt motell på baksidan av turistattraktionerna. Hjärtskärande om Disneydrömmar och klass. Ett annat utmärkt, humoristiskt mor-dotterdrama är Lady Bird av Greta Gershwin om hennes barndoms Sacramento.

4. Utøya 22 juli

Utøya är den perfekta skräckfilmen: unga oskuldsfulla människor isolerade på en ö med en beväpnad galning som kallblodigt avrättar dem. Pågår i 72 minuter så filmen utspelar sig i realtid, i en enda tagning. Blodisande norsk noir – och verklighet.

5. Cold War

Klassisk kärlekshistoria med järnridån som hinder, kalla kriget som epok och musiken som förening. I polska regissören Pawel Pawlikowskis händer är kärleken svartvit, episodisk, underskön med jazzstuk och sextiotalskänsla – och dödsdömd. Bradley Coopers A Star is Born som kretsar kring en fenomenal, oigenkännlig Lady Gaga är Hollywoodvarianten.

Bonus: När det gäller feministiska, briljanta filmatiseringar av romaner förlorar filmen hjälplöst mot tv-serierna: först och främst My brilliant friend, The Handmaid's Tale, Sharp Objects som skär rakt in i tidsandan, politiken och hjärtat.

Sara Ehnholm Hielm

filmkritiker

The Favourite med Rachel Weisz och Olivia Colman har Finlandspremiär i februari. Bild: Yorgos Lanthimos

1. The Favourite

I händerna på Yorgos Lanthimos blir detta utsökta bakom kulisserna-drama om drottning Anna av Storbritannien en slug och skruvad fantasi om makt, manipulation, kärlek och förlust. Olivia Colman är alldeles magnifik som den osäkra, bortskämda, sörjande drottningen.

2. Cold War

Pawel Pawlikowskis bitterljuva kärleksdrama om två älskande på varsin sida om järnridån under femtiotalets kalla krig är mindre helgjuten än den mästerliga Ida (2014), men det svartvita fotot är utsökt, musiken känslobärande och karaktärerna fulla av motstridiga känslor och handlingar.

3. Gräns & Amatörer

Ali Abbasis filmatisering av John Ajvide Lindqvists novell Gräns rör sig i ett landskap kantat av det övernaturliga. Det är en fantasieggande och egenartad film med sparsmakad dialog, underliggande oro och en fenomenal Eva Melander i rollen som gränskontrollant. Den delar tredje platsen med Gabriela Pichlers spretiga småstadsskildring Amatörer, en komedi om landsbygdens utarmande, kapitalism och rasism men också om kamp och kreativitet.

4. Sorry to Bother You

Boots Reilys huvudlösa debutfilm vill alltför mycket och lyckas kanske inte helt knyta ihop säcken, men det går inte att annat än imponeras av ambitionen och originaliteten. Samhällssatir, klasskamp, surrealism – det är Office Space på steroider, redo att krossa kapitalismen.

5. A Quiet Place

I John Krasinskis postapokalyptiska regidebut får vi följa en familj som försöker överleva i en värld där minsta lilla ljud kan leda till döden. Den må vara "horror light" men som familjethriller är den tålmodig, gastkramande och oerhört välspelad.

Martina Moliis-Mellberg

filmkritiker

Call me by your name med Armie Hammer och Timothée Chalamet kom till Finland förra vintern. Bild: Filmikamari

1. Call me by your name

Vemodig och bitterljuv historia om en yngling (Timothée Chalamet) som förälskar sig i en något äldre man och inser att han är homosexuell. Armie Hammer gör ett energiskt porträtt av den äldre förföraren medan Chalamet tolkar en försagd men målmedveten tonåring. Allt i denna film är vackert och sensuellt, inte minst de norditalienska landskapen. Lyssna gärna på soundtracket också. Regi: Luca Guadagnino.

2. The Post

Historien om hur Washington Post och New York Times samarbetade kring scoopet om Pentagonpappren har blivit ett rafflande drama. Meryl Streep är som vanligt ypperlig, denna gång i rollen som Washington Posts försiktiga ägare, Kay Graham, en kvinna som vågar trotsa styrelsen och fatta det avgörande beslutet att publicera nyheten. Regi: Steven Spielberg.

3. Cold War

I sin nya film berättar Pawel Pawlikowski sina föräldrars historia, från karriären som folkmusiker i kommunistiska Polen till perioden som jazzmusiker i Paris och slutligen den gruvliga hämnd som utkrävdes för deras frihetsbehov. Joanna Kulig och Tomasz Kot gör intensiva tolkningar. Filmen gav Pawlikowski regipriset i Cannes.

4. Maria by Callas

Greklands stora operastjärna Maria Callas fick aldrig den familj och de barn hon drömde om hela sitt liv. Dokumentären innehåller tidigare opublicerat arkivmaterial och beskriver en talangfull flicka som drillades hårt av föräldrarna och som, när hon blev stjärna, jagades av operacheferna. Maria Callas stora kärlek Ari Onassis övergav henne och gifte sig med Jackie Kennedy, men återvände mot slutet av sitt liv. Regi: Tom Volf.

5. The Party

Hejdlöst underhållande komedi om en middagsbjudning som spårar ur. Hemligheter kommer upp till ytan och äregirigheten avslöjas. Ensemblen är liten men suverän. Allra bäst är Kristin Scott Thomas och Patricia Clarkson. Regi: Sally Potter.

Annika Hällsten

kulturreporter

Krister Uggeldahl , Sara Ehnholm Hielm filmkritiker, Martina Moliis-Mellberg Reporter, Annika Hällsten Reporter

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning