De Gröna torde hoppas på en socialdemokratisk valseger i en oförändrad koalition efter valet

De Gröna har alltid velat framstå som en banbrytande och i verkligheten enda genuina miljörörelse som motiv för sitt existensberättigande. När klimatväxlingen tagit allt större plats i medierna och i det allmänna medvetandet är utgångsläget för partiets strävanden och framgång gynnsammare än någonsin.

Men väljarstödet har deklinerat.

De Gröna har sitt ursprung i Koijärvirörelsen som i slutet av 1970-talet väckte medial uppmärksamhet när några tiotal unga miljöaktivister försökte hindra fågelsjön från utdikning. Enfrågerörelsen fick i början av 1990-talet ett anhängartillskott av våra ideologiskt vilsna och hemlösa kommunister efter sovjetkommunismens fall. Tilldragande faktorer torde ha varit en grön kollektivistisk attityd, en oppositionell inställning till överheten och en aktivt beprövad civil olydnad.

Det är därför inte överraskande att den sedermera till politiskt parti organiserade miljörörelsens mångåriga ordförande – nu riksdagsledamot – har ett taistoitiskt förflutet. De Grönas linje i enstaka ekonomiska frågor har under årens lopp i någon mån varierat, men partiets rödgröna kulör är inte bara ett historiskt arv utan framför allt en konsekvens av en medveten policy.

I ett skede före senaste riksdagsval var De Grönas väljarstöd uppe i över 17 procent och därmed ett potentiellt statsministerparti. Nu pendlar väljarstödet kring 10 procent. Siffrorna indikerar att en betydande minoritet av väljarkåren inte sympatiserar med den till övervägande del vänstersinnade partieliten.

En annan signifikant företeelse som definitivt inte går hem hos alla väljare är en grön tendens till en dryg och bättre vetande attityd parad med ett stort pekfinger och ett alltför litet mått av vardaglig hovsamhet. Ändamålet helgar inte alltid medlen, som tvärtom kan vara kontraproduktiva.

Ett pinsamt bakslag är kampen mot atomkraft som pågått i decennier. På grund av ett ständigt och kraftigt ökat energibehov har kampen i årtionden direkt bidragit till en kraftigt utökad utvinning och användning av kol, olja och gas. Och samtidigt till en kraftig ökning av de fossila utsläppen. Tysklands aktuella situation är ett sorgligt exempel på förhastade och obetänksamma beslut. Utsläppskällorna måste nu globalt i något panikartad ordning bromsas upp och avvecklas, trots att en alternativ fossilfri kapacitet ännu inte är fullt uppbyggd. Här måste tilläggas att atomkraften inte längre är ett bra alternativ; tar lång tid att bygga, är dyr och tekniken föråldrad.

Budgetmanglingen för några veckor sedan blev på grönt initiativ och med Vänsterpartiets bistånd i stället en klimatmangling. Utfallet var en grön profilering och en batalj om principer och detaljer. Samtidigt åsidosattes ekonomin och de gång efter annan uppskjutna strukturella sysselsättningsreformerna. Reformerna är en het potatis – nästan tabu – för vänstern som kunde pusta ut efter att ha lyckats skjuta upp reformerna än en gång. Också de slutliga klimatbesluten sköts upp på grund av att man inte kunde komma överens.

Finlands klimatpanel fick i stället i uppdrag att i februari utvärdera beslutens tillräcklighet i förhållande till målsättningen. Finlands mål är fossilneutralitet 2035, EU:s 2050, De Grönas ordförande pläderar redan nu för 2030.

Klimatpanelens utlåtande kommer att ge stoff för en förnyad batalj. Parternas föregående utsläppskamp har inte gett ett extralyft i väljarstödet, men det stundande riksdagsvalet 2023 skärper redan motsättningarna. Nya gröna initiativ kommer upp på agendan och regeringens krisberedskap sätts på prov. Men eftergifter, dock inte av De Gröna, räddar situationen.

Ur ett grönt perspektiv är förstås den egna valframgången viktigast, men partiet torde i all hemlighet hoppas på en socialdemokratisk valseger och i förlängningen sin egna fortsatta regeringsmedverkan i en oförändrad koalition efter valet. Ytterligare ett villkor måste därför ur en grön synvinkel uppfyllas – nämligen det att Centern inte hoppar av.

Mot bakgrund av helhetsbilden står oddsen i dagsläget inte på De Grönas sida.

Ove Ohlström, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning