De gamla betalar för att de inte är uppkopplade

I alla meddelanden från samtliga tjänsteproducenter motiverar man de extra avgifterna med att ”kunderna numera har övergått till digitala tjänster” och att de gamla betalningsformerna upprätthålls bara om kunden betalar extra.

"Fem euro hit och fem euro dit. Och än slank han ner i diket."

Digitaliseringen av samhällets alla tjänster bekostas av de människor som lever kvar i det analoga samhället. Gamla och sjuka, pensionärer ...

Det har påtalats många gånger att avvecklingen av den analoga verkligheten sker och har skett för fort. Men banker, myndigheter, telefonoperatörer, elbolag har över huvud taget inte lånat sitt öra till kritiken och hjälpropen.

Visst har mycket blivit smidigare. Många serviceformer blivit mångsidigare. Och livet blivit enklare på många sätt – men bara för tjänsteproducent och digitaliserad konsument.

Snart sagt alla tjänsteproducenter inför straffavgifter för dem som inte låter sig digitaliseras. En räkning som betalas via betalningstjänst har kanske kostat 2,90 hittills. Nu stiger avgiften till 4,90 (Elisa). Plus att banken tar betalt för hantering av räkningen.

Faktureringsintervallen är en månad på de flesta räkningar så det kan bli väldigt många gånger fem euro på en månad: el, hyra, telefon och försäkringar och så vidare. Tjänsteproducenten tar betalt för att skicka räkning i pappersformat, banken tar betalt för direktdebiteringen.

I alla meddelanden från samtliga tjänsteproducenter motiverar man de extra avgifterna med att "kunderna numera har övergått till digitala tjänster" och att de gamla betalningsformerna upprätthålls bara om kunden betalar extra.

Det är en så ihålig förklaring att bara tomma tunnor skramlar mer.

Ta en pigg och alert 80- eller 90-åring som har klarat sig själv hela livet och skulle fortsätta klara sig en bra tid. Om det inte vore för att det har blivit alltför dyrt att inte använda dator eller smarttelefon, maskiner som kräver friska ögon och flinka fingrar. Vad är då alternativet? Jo, att befullmäktiga någon anhörig eller granne att sköta räkningstrafiken digitalt. Förutom att det kräver en tillit på 100 procent kan det samtidigt också kännas som ett misslyckande: "Inte ens det här duger jag till längre".

Det är inget fel på digitaliseringen av vårt samhälle. Men det är ett hån och ett straff mot de människor som inte hinner med. Hade det verkligen varit så svårt att upprätthålla den analoga världen för dem som inte är datoriserade? Till exempel det fasta telefonnätet i hela landet.

Astrid Nikula, Jakobstad

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning