De arbetsföra i riskgrupperna är rättslösa i regeringens coronastrategi

Bild: Wilfred Hildonen

Vad händer om vi vill skydda våra liv även i höst, men ingen isolerad undervisning erbjuds? Får vi böter, tar socialmyndigheten våra barn ifrån oss, liksom nu sker i Sverige i all tysthet?

Flera hundratusen förvärvsarbetande individer samt deras familjer har totalt glömts bort då Finland öppnas upp. Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) finns det över 200 000 arbetsföra i åldern 18–69 som hör till olika riskgrupper. Räknar man med THL:s ursprungliga lista är vi över en miljon finländare. Därtill kommer våra familjer som också behöver isoleras eller skyddas mot smitta för att trygga våra liv. Vi är mer utsatta för covid-19 än seniorer eftersom vi är mitt i livet med arbete och minderåriga barn.

Juridisk skyddslöshet är en stor oro för föräldrar i riskgrupperna. Jag hör själv till dem och startade nyligen en stödgrupp för oss. Intresset har varit överväldigande; många oroliga föräldrar till minderåriga barn berättar om sin förtvivlan och rädsla. Minst en miljon individer med familjer har nu inget juridiskt skydd eftersom regeringen inte avgett en enhetlig lag utan lämnat det upp till kommunerna, rektorerna och arbetsgivarna att i sista hand avgöra om man vidtar några åtgärder för oss.

En mamma med flera riskgruppssjukdomar är rådvill då kommunen tvingar henne och andra högrisksjuka småbarnspedagoger att gå tillbaka till arbetet där ansiktsskydd dessutom är förbjudna. Många lärare i samma situation riskerar nu att förlora sin tjänst om de väljer att isolera sig. Ett par föräldrar nekades sjukintyg för sina barn från sin vårdande enhet då man där vägrade ta ställning till saken, varpå de vände sig till hälsocentralen för intyg. Därifrån gavs en rekommendation, men det räckte inte för skolan eftersom den inte var utfärdad av vårdenheten.

Det finns nu väldigt många familjer i vårt land där en förälder måste flytta till en annan adress, från sina barn, tills ett vaccin framställts. Deras respons är hjärtskärande och det finns inget slut i sikte på isolationen och det lidande som hybridmodellens Finland innebär för dem. En mamma beskriver hur de delat upp huset med tätade plastskynken, en del av familjen bor i bastubyggnaden och kokar mat ute, medan hon är i totalisolering. En annan beskriver att hon inte sett sina små barn sedan mars, då maken och barnen var tvungna att flytta till en annan adress för att inte riskera hennes liv.

En mamma som inte fått sjukintyg för barnen beskriver hur ont det gjorde att fatta beslutet att inte krama sina barn i dagisåldern "pussarna förbjöd vi redan i mars". Också ensamstående oroar sig för hur det ska gå för deras barn ifall de dör i covid-19. "Det talas om rätten till skolgång, men inte om rätten till liv och levande föräldrar" säger en pappa. Denna godtycklighet på myndighetsnivå får mig och många andra att ifrågasätta hela grundfunktionen för vår rättsstat. Många har hört av sig då risksjukdomar försvunnit från THL:s lista, utan vetenskapliga motiveringar, medan de finns kvar på WHO:s lista, exempelvis blodproppssjukdomar, diabetes, astma och reumatism, trots att risken för blodpropp ökar vid insjuknande i corona för dessa grupper och viruset aktiverar kroppens koaguleringsmekanism.

Av dem som dött i covid-19 hade 90 procent diabetes eller hjärtsjukdomar. THL raderade även flera sjukdomar för barn, därför får de inte sjukintyg, trots att de hamnar på intensiven vid vanlig influensa. Regeringsstrategin att barn inte för smittan vidare sätter oss i ett potentiellt livsfarligt juridiskt limbo. Då det inte forskats tillräckligt så väljer vi att ha barnen hemma.

Vad händer om vi vill skydda våra liv även i höst, men ingen isolerad undervisning erbjuds? Får vi böter, tar socialmyndigheten våra barn ifrån oss, liksom nu sker i Sverige i all tysthet? Vi ifrågasätter hybridmodellen; covid-19 sprids i skolorna redan nu. Utan en R0-modell isoleras vi tills ett vaccin framställts. Vi kräver ansvarstagande och ett enhetligt regelverk av regeringen för att skydda de arbetsföra riskgruppshushållen samt att juridiskt trygga vår rätt till skyddade eller isolerade arbets- och inlärningsmöjligheter på lång sikt. Likaså återinkludering av alla sjukdomar som försvunnit från riskgruppskategorin, då dödligheten visat sig vara mycket högre än vad THL antagit.

Jenny Wilhelms-Seppälä, mamma i riskgrupp, röstpedagog, Ekenäs

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning