Isak Rautio: Sluta argumentera med fantasifoster

KolumnIsak Rautio
16.08.2022 21:21
Som värd för en populär finsk intervjupodd, Futucast, tänker jag ofta på hur vi kunde föra bättre diskussioner.
Jag delar samma uppfattning som flera av er högst sannolikt har, nämligen att dagens samtalskultur präglas av polarisering, missförstånd och konflikter. Frågan är hur vi under sådana omständigheter kan engagera oss i de oenigheter som vi anser vara viktiga, utan att det resulterar i att vi ytterligare försnävar varandras ideologiska ramar.
Polariseringen handlar om mycket annat än dåliga samtal, men dåliga samtal kan ge oss inblick i en av polariseringens drivande krafter: brist på ömsesidig förståelse. Nej, inte endast brist på empati, utan brist på förståelse för varandras egentliga åsikter och resonemang. Jag rekommenderar att ta en titt på undersökningen The Perception Gap från USA. Den visar hur felaktiga uppfattningar demokrater och republikaner har om varandras åsikter och världsbilder.
Till exempel tror de att 55 procent av det andra partiets anhängare har extrema åsikter. I verkligheten har 30 procent extrema åsikter. Även om 30 procent är mycket, är det ändå betydligt mindre än 55 procent. Siffrorna är från 2019, alltså före polariseringen ökade under pandemin. Det här är inget litet samhälleligt problem i en demokrati.
Mitt första råd för bättre diskussioner är urgammalt: ställ kritiska men välvilliga frågor. Man behöver inte alltid predika om sina egna fantastiska åsikter, ofta lönar det sig att konstruktivt granska varandras. Om någon säger att hen tror på spöken, kan man, i stället för att otåligt föreläsa om sin egna skepticism, fråga ”Varför är du övertygad att spöken är förklaringen till dina upplevelser?” eller ”Har du någonsin tänkt på andra förklaringar?”.
Att bli hörd är en viktig sak för oss människor, och i bästa fall lyckas du ställa en fråga som de aldrig har lyckats ställa sig själv. På motsvarande sätt ska du inte undvika kritiska frågor om din egen världsbild. Man ska alltid vara beredd att besvara samma frågor man ställer andra. Man ska helst inte ljuga för andra, men man ska verkligen inte ljuga för sig själv.
Man ska helst inte ljuga för andra, men man ska verkligen inte ljuga för sig själv.
Mitt andra råd baserar sig på mitt första: bygg upp en så bra uppfattning om motpartens åsikt och resonemang som du kan. Annars diskuterar du endast med dina egna fantasifoster, enligt dina egna fördomar och uppfattningar. Den amerikanska psykologen Anatol Rapoport var ännu strängare. Han sade att man har vunnit rättigheten att vara oenig med någon annan först när man kan formulera deras åsikt minst lika bra och ärligt som de själva kan.
Det är ofta lockande och underhållande att skapa karikatyrer av dem man inte håller med, men man ska inte uppfatta karikatyrerna som verkliga. Ta hellre då och då tag i de resonemang som utmanar din egen världsbild mest. Även om du kommer till att du faktiskt sist och slutligen har rätt, vilket du förstås har föreställt dig, är det här vårt bästa sätt att upptäcka det. Inte minst för att, som den brittiska filosofen John Stuart Mill sade, intresse för motargument ser till att sanningar förblir levande, och inte förvandlas till döda dogmer som bara tomt repeteras.
Det är nämligen så är att empiriska faktum inte alltid spelar en avgörande roll i våra världsbilder. Ofta tycker och tror vi saker för att vi anser att de är sanna, men också för att de gör oss lyckliga, framgångsrika eller trygga. Troligen stämmer det här också för dig till en viss grad. Det är särskilt svårt att kritiskt granska sina egna resonemang. Varför inte då hjälpa varandra att göra det? Vi kan lära oss en hel del.

ANDRA LÄSER