Dianas söner minns sin mamma

I kväll sänder Yle dokumentären där prins William och Harry pratar om sin mor Diana som avled i en bilkrasch för tjugo år sedan.

Lekfull. Diana tillsammans med sönerna Harry och William i nöjesparken Thorpe Park 1995.

Prinsessan Diana, vår mor sänds i Yle TV1 i dag tisdag kl. 19.00, repris lördag kl. 8.05.

Den 31 augusti är det tjugo år sedan prinsessan Diana förolyckades i en bilkrasch i en tunnel i Paris. Världen sörjde kollektivt och paparazzifotograferna pekades ut som skyldiga till olyckan. En av de bilder som fastnade på näthinnan var den av hennes söner William och Harry, tolv respektive femton år gamla, då de med böjda huvuden stod och såg på blomsterhavet utanför Kensington Palace.
Den 24 juli hade dokumentären Diana, Our Mother: Her Life and Legacy premiär i brittiska ITV. Det är en minnesdokumentär där sönerna William och Harry samt Dianas bror och vänner intervjuas. I söndagens HBL skrev kollegan Annika Hällsten att minnet av Diana håller på att blekna, och hon tog också upp Dianas sämre sidor. Det säger sig självt att det är helt annat ljud i skällan i dokumentären, som enbart är en kärleksfull hyllning till en saknad mor, syster och vän. För dem som stod Diana nära sägs minnet av henne fortfarande vara levande.
Mest intressant är förstås att prinsarna William och Harry talar om sin mamma. De minns henne som kärleksfull och full av humor och galna upptåg. De ångrar att det sista telefonsamtalet när hon ringde dem den sista kvällen från Paris inte blev längre. Och i efterhand tycker de att hon klädde dem konstigt i likadana kläder när de var små, nästan som om hon ville skämta med dem (det kan ha något att göra med hur modet såg ut på åttiotalet också). Redan som små fick de följa med henne på hennes välgörenhetsuppdrag, frågor som åtminstone prins William fortsatt engagera sig i.
Ja, det är ingen lång och fyllig intervju med prinsarna, utan den måste späs ut med intervjuer med andra människor. Inget sägs som inte sagts förr om Diana. Att hon var oerhört mån om sina söner som var hennes ögonstenar. Att hon på grund av egna svårigheter i livet hade lätt för att leva sig in i andra människors situation; hon var bra på att förmedla värme och empati i möten med människor som hade det svårt.
Det mest unika är nog de privata familjefilmerna av henne när hon var barn. Och att prinsarna ställt upp och talar om sin mamma förstås. I övrigt fungerar dokumentären som en påminnelse, för att minnet av Diana inte ska blekna.

ANDRA LÄSER