Skymningens sista strålar letar sig in mellan trädkronorna och koltrastarnas undersköna symfoni ekar över skogen. Försommarkvällen spritter av liv och grönska – och här står jag och kramar ett träd.
Det är en ståtlig tall, kanske 100 år att döma av omfånget. Barken luktar kåda och känns oväntat mjuk mot kinden. Men utöver det – ingenting. Jag väntar. Och väntar. På någon form av förnimmelse. Ett tecken. Kanske trädet till och med sänder ut någon slags signal, talar till mig, om lugn och trygghet. Jag känner efter ännu lite till. Slår inte hjärtat lite långsammare nu? Andningen. Hur är det med andetagen? Jag väntar lite till. Nu kände jag väl något. Eller? Jag trycker mig lite tätare mot barken, kramar stammen lite hårdare.
Då händer det.
ANDRA LÄSER
Ukraina
Sårade lämnas kvar på slagfältet när Wagnergruppen strider – ”De är som zombier”
03.02.2023 18:38
Brott
Drumsö och Tölö sticker ut i dyster stöldstatistik – så här skyddar du bilens dyrbaraste del
04.02.2023 05:02
Mat och dryck
Som ung dolde Anders Wikström sin passion: ”Det ansågs inte manligt utan något som mammor sysslade med”
04.02.2023 05:02
Nato
Senator till HBL: USA bör överväga ekonomiska sanktioner mot Turkiet – ”varit en svekfull bundsförvant”
04.02.2023 09:00
Ekonomi och näringsliv
Platt fall för finlandssvenskarna som tog sitt it-bolag till New York-börsen – ”Det är vad det är”
04.02.2023 05:02
