Prakticumeleverna Mykola och Alla siktar på examen trots kriget i hemlandet – gör praktik på Hanken och Kämp

18-åriga Alla Tsymbalska och 19-åriga Mykola Skrypnykov från Ukraina har alltid varit självständiga. Kriget har tvingat dem att stå på egna ben i Finland. Men oron för familjen är ständigt närvarande.

När Alla Tsymbalska var 12 förälskade hon sig i Finland under en språkresa till Karis. Nu gör hon sina sista yrkesprov på yrkesinstitutet Prakticum innan hon får sin examen i grafik. Nu siktar hon på universitetsstudier i datavetenskap. Också Mykola Skrypnykov har läst svenska i Karis vilket sedan ledde honom till servitörstudier vid yrkesinstitutet.
Annica Lindströmannica.lindstrom@hbl.fi
05.12.2022 19:54 UPPDATERAD 05.12.2022 20:21
Vårvintern 2022 stannade livet upp för Prakticumeleverna Alla Tsymbalska och Mykola Skrypnykov. Då inledde Ryssland sitt fullskaliga anfall mot deras hemland Ukraina den 24 februari.
– Klockan fem på morgonen ringde min mamma och sade att kriget började. Hon grät och allt inom mig gick sönder och jag dog inombords. Jag satt ensam i min lägenhet i Borgå och skakade, berättar Alla.
Under de första veckorna kunde hon inte studera. En stor del av fokuset gick åt till att kolla nyheter och varje flyglarm som pep till i mobilen.
– Då ringde jag mamma och sade att hon skulle söka skydd. Lärarna såg att jag var där fysiskt men inte psykiskt, säger Alla.
Mykola har liknande minnen och vittnar om en kaotisk tid när det var svårt att koncentrera sig.
– Då visste vi inte vad ryssarna planerade, säger han men konstaterar att kriget oundvikligen blivit en del av vardagen.
I dag har Prakticum sju ukrainska elever. När kriget bröt ut tog flera av lärarna kontakt med dem för att hjälpa dem med praktiska saker och erbjuda stöd.
– Vi kände ett stort ansvar för att ta hand om de minderåriga eleverna som var här utan anhöriga. Att till exempel öppna ett bankkonto för någon som är under 18 år och inte har sina föräldrar här kan vara otroligt svårt, säger Jonas Tuominen, teamledare för medielinjen vid Prakticum.
Men hur hamnade Alla och Mykola i Finland?
När Alla var 12 år frågade hennes lärare i Poltava om hon vill åka på en veckolång språkresa i engelska till Lärkkulla i Karis i Finland.
Skoltrött som hon var tackade hon ja, och det blev kärlek vid första ögonkastet till landet långt uppe i norr.
– Det kändes tryggt och säkert. Det var chockerande att jag kunde gå ut klockan 22 på kvällen och ingenting hände. Jag tänkte bara på varför jag inte hade fötts här?
För henne började inte kriget den 24 februari 2022 utan 2014. Under det åtta år långa kriget har Poltava aldrig varit ockuperat, men kriget har varit närvarande i vardagen. Efter att kriget inleddes 2014 började nya elever dyka upp i hennes klass eftersom de flytt Donetskregionen. Med blommor i händerna började eleverna också delta i minnesstunder för att hedra skolans tidigare elever som dött i kriget.
– Det hade aldrig hänt före 2014, säger Alla.
På något sätt lyckades Alla övertala sin mamma, som är tandläkare och sin pappa att låta sin tonårsdotter flytta till Finland.
Nu har 18-åriga Alla precis gjort ett av sina sista yrkesprov för att få sin examen i grafik vid yrkesinstitutet Prakticum. Att det blev just studier på svenska och inte finska beror att hon tyckte det var lättare med svenska då hon läst tyska tidigare. Nu siktar hon på universitetsstudier i datavetenskap. För att komma in där måste hon plugga engelska.
När kriget bröt ut fick Mykola Skrypnykov bråttom att skaffa ett jobb eftersom hans föräldrar inte längre kunde hjälpa honom med hyran. Att hitta ett jobb var inte helt enkelt då han inte kunde finska, säger han.

Inte ensam från Poltava

På Norra Esplanaden 29 gör 19-åriga Mykola Skrypnykov från Poltava sig redo för ytterligare ett pass som servitör på den anrika restaurangen brasserie Kämp. Förberedelserna inför det traditionsenliga självständighetsfirandet är i full gång och allt är fullbokat.
Han studerar till servitör på Prakticum och kom också till Finland genom språkkursen på Lärkkulla. Efter det fortsatte han till yrkesinstitutet, eftersom han var intresserad av att jobba på en restaurang.
Också han har klarat av att fortsätta studera trots den konstanta oron för familjen och vännerna.
– Man vänjer sig sakta men säkert, men jag blir upprörd varje kväll han tittar på nyheterna. De berättar om civila som dödats och byggnader som har förstörts varje dag.
Men även om nyheterna väcker starka känslor försöker han att titta på dem för han tycker det är viktigt att alla vet vad som pågår.
Både Alla och Mykola håller daglig kontakt med sina föräldrar så gott det går. De vittnar om att elektriciteten, vattnet och värmen kommer och går i Poltava. Föräldrarna har varit tydliga med att barnen ska stanna i Finland.
– De tackar Gud för att vi inte är där, säger Alla.
Mykola skulle gärna åka till Ukraina, men vågar inte eftersom män mellan 18–60 inte får lämna landet.
– Jag har tänkt mycket på det, men jag har valt att inte åka för jag vet inte om jag skulle komma tillbaka.

Viral succé

När kriget bröt ut blev det också omöjligt för Alla och Mykola att lyfta pengar från sina ukrainska bankkonton där deras föräldrar lagt in pengar för hyran. Anledningen var att det ukrainska bankväsendet hade kraschat om alla hade lyft sina tillgångar samtidigt.
Båda behövde hitta ett jobb direkt. Det blev två små solskenshistorier i allt mörker.
Med hjälp av en kompis lade Alla ut en inlägg på jobbplattformen Linkedin där hon berättade att hennes föräldrar inte kunde hjälpa henne med hyra på grund av läget i Ukraina och att hon behövde ett jobb.
Gensvaret var enormt. Över 171 000 personer har sett inlägget och det rasade in förslag och erbjudanden. Valet föll slutligen på Hanken där hon fick jobba inom kommunikationsteamet under våren och på högskolans bibliotek under sommaren.
Att känna genuin glädje är ändå svårt, säger Alla.
– Å enda sidan var alla förändringar bra för mig. Men hur kan jag vara glad för att mitt liv förändrades om en massa människor dör i mitt hemland?
På måndagen gjorde Alla Tsymbalska ett yrkesprov som gick ut på att filma och klippa tre marknadsföringsvideor för Prakticum. Här filmar hon Wilma Björklund som studerar till visualist.
Mykola fick å sin sida en praktikplats på Kämp och efter att han var klar blev han erbjuden att fortsätta jobba där och trivs bra.
– Det kändes inte rätt att jag som 19-åring ska få pengar som behövs för min mamma och 15-åriga bror som flytt till Tjeckien.

Självständighet och frihet

För både Alla och Mykola går den blåvita självständighetsdagen i arbetets tecken. De säger att de inte kan Finlands historia i detalj, men att det är en viktig dag för finländarna och att det finns många likheter mellan Finlands och Ukrainas historia.
– För mig handlar det om frihet. Jag hoppas att Finland får vara ett självständigt land för evigt, säger Alla.
Samtidigt hoppas båda att resten av Europa inte glömmer kriget i Ukraina och fortsätter skicka hjälp.
– Efter det pris Ukraina betalat kan vi inte sluta fred med Ryssland just nu och låta allt bli som normalt igen. Då kan de göra det igen om några år, säger Mykola.

ANDRA LÄSER