Data från odlade skogar kan inte tillämpas för bestånd uppdrivna på kontinuerligt vis

Bild: Wilfred Hildonen

Det kontinuerliga skogsbruket dominerade helt den tidens skogar efter modell från Mellaneuropa, men man lyckades inte få metoden att fungera på önskvärt sätt här i vårt klimat.

Yrjö Norokorpi (HBL Debatt 3.4) låter påskina att Skogsforskningsinstitutets undersökningar gällande kontinuerligt skogsbruk initierades av Erkki Lähde på 1980-talet. Det stämmer ju inte. Han fortsatte undersökningarna som under förkrigstiden leddes av institutets chef Olli Heikinheimo. Risto Sarvas doktorerade i ämnet 1944. Skoglig doktor hc Eric Appelroth från Jakobstad har också gjort sig känd för sina studier på 1930-talet.

Det kontinuerliga skogsbruket dominerade helt den tidens skogar efter modell från Mellaneuropa, men man lyckades inte få metoden att fungera på önskvärt sätt här i vårt klimat. Produktionen blev anspråkslös och föryngringen långsam, gles och ensidig. Ingenting tyder på att det skulle gå bättre om man försökte på nytt. Misslyckandena ledde till skogsbrukets paradigmskifte 1948 med fokus på skogens föryngring och slutet på kontinuerligt skogsbruk. Enligt de samtal jag haft med flera av de äldre forskarna från den tiden tog de sitt ansvar med stort allvar. Också i Sverige förändrades skogsbruket lika grundligt några år senare med Domänverkets statsskogar i spetsen.

Riksskogstaxeringen, som inleddes för 100 år sedan, och som upprepats tolv gånger ger en tillförlitlig bild av skogens utveckling i Finland. Under det kontinuerliga skogsbrukets tid intill 1950-talet var landets skogsbestånd cirka 1,5 miljarder kubikmeter och den årliga tillväxten cirka 50 miljoner kubikmeter. Skogens produktion tog en alldeles annan riktning då man lärt sig mera om trädens föryngringsprocess. Nu har volymen ökat med en miljard till 2,5 miljarder kubikmeter trots ökade avverkningar och tillväxten har fördubblats till 107 miljoner kubikmeter per år

För alla dem som ser siffrorna som ett resultat av strävan till stora vinster och ohejdad profithunger på naturens bekostnad kan konstateras att målsättningen snarare varit en strävan att hålla landet bebott där det småskaliga skogsbruket haft en viktig uppgift. Enligt Riksskogstaxeringen växer på den södra landshalvan mera gammal skog, flera större träd och mera björk än för 100 år sedan fast motsatsen så ofta hävdas.

Norokorpi påstår att kontinuerligt skogsbruk producerar bättre och binder mera kol. Visar inte bilden av skogarnas volymutveckling precis motsatsen. Den ökade skogsvolymen har bundit en väldig mängd kol och fortsätter att göra det.

Att försöka bevisa sin ideologis riktighet med en vinklad tolkning av forskningsresultat strider mot verkligheten och rider på populismens vågsvall. Man kan inte ta data från odlade skogar och tillämpa dem i program för bestånd uppdrivna på kontinuerligt vis.

De internationella vetenskapliga publikationsserierna har litet att komma med då det gäller produktionen i de finska skogarna. Norokorpi skriver: "Om det i någon jämförande forskning blir ett klenare resultat vid kontinuerlig beståndsvård än för hela omloppstiden i odlad skog är det något man inte haft kunskap att göra på rätt sätt". En underlig inställning till andra forskares kunnande, arbete och resultat som gett en riktigare bild av vad som händer i skogen.

Och till sist. Då Norokorpi inte tål öppna hyggen, var tänker han plocka sina murklor?

Fred Kalland, forstmästare, Kuusankoski

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning