Därför ligger blårött närmast till hands – även om det blir ideologiska krockar

Den 26 april då riksdagsgrupperna samlas utnämns sannolikt Rinne till regeringssonderare. Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

Efter Centerns stora valförlust och Sannfinländarnas avvikande klimat- och migrationslinjer blir det svårt att bortse från blårött. Men vilka blir stridsfrågorna i en regeringsbildning?

I höstas gled SDP fram på ett betryggande avstånd från andra partier i opinionsmätningarna.

Antti Rinne började då tänka högt på vilka frågor han skulle ställa i en regeringssondering. Det parti som får flest platser blir i allmänhet regeringssonderare och ställer som traditionen bjuder ett frågebatteri som de andra partierna ska svara på.

I topp räknade Rinne upp dessa i Suomen Kuvalehti: "Är ert parti berett att göra framtidsinvesteringar, som tryggar Finlands hållbarhet på 2030-talet?". Och: "Hur skulle ni stoppa och vända utvecklingen med djupare samhällsklyftor?" Och en tredje skulle gälla social- och hälsovårdsreformen: att "grundläggande service inte flyttas ut på marknaden som nuvarande regering föreslår".

På måndagen gläntade Rinne på fler tankar kring sonderingsfrågorna, ifall han blir sonderare, vilket han sannolikt blir. Nu talar han också om EU-ordförandeskapet och hållbar social och ekologisk utveckling.

Lätt verkar det inte, sedan Centern kraschade med 18 mandat. Signalerna i valresultatet talar inte för Centern, och partiet skulle inte nämnvärt underlätta en regeringsbildning med sina 31 mandat.

Rinne själv låter mer optimistisk.

– Diskussioner har redan förts och kommer att föras, svarar Antti Rinne på frågan om partiledarna varit i kontakt med varandra.

– Många har sagt att det blir svåra regeringsförhandlingar, men min känsla, min förhandlingsnäsa, säger att det nog är möjligt.

Rinnes situation påminner om Jyrki Katainens 2011. Skillnaden till 2011 är det ekonomiska läget. Nu har många partier velat tona ner kraftiga nedskärningar och blicka framåt.

Samtidigt finns stora problem kvar, som är exakt samma som 2011: Hållbarhetsgapet, att man inte kan lita på tillväxten, turbulens i EU, en åldrande befolkning, digitalisering och robotisering.

Läs mer: Rödgröna och sannfinländare profiterade på samma frågor – Rinne sumpade chansen till större seger

SDP + Saml + Gröna + SFP = 108

Det här är en bas med fyra partier men mycket knapp majoritet. Det är möjligt att Rinne vill undvika en så knapp majoritet, med tanke på att två små partier lämnade Katainens regering. Men att få in Vänsterförbundet, som också var en stor valvinnare, vore svårare att jämka med Samlingspartiet och mer som den spretiga sexpacken 2011.

De två stora, SDP och Samlingspartiet, har gemensam mark i flera stora reformfrågor, inte minst familjeledigheterna.

En annan är reformen av socialbidragen. Där föreslår båda partierna en modell där man slår ihop nuvarande bidrag. Ingendera anser att bidragen ska vara ovillkorliga till alla. SFP är på en liknande linje. De gröna har däremot föreslagit basinkomst på sikt, men har delat upp sin målsättning i steg. Striderna kan gälla nivån på bidragen i euro, sanktioner som aktiveringsmodellen, och om det ska göras nya experiment med basinkomst.

I vårdreformen är det tudelat. Både SDP och Samlingspartiet har betonat behovet av servicen: Fler vårdare och att komma snabbare till läkaren. På den punkten hittar de varandra. Samlingspartiet har själv sopat direktvalet av vårdcentraler under mattan och är numera främst inne på att införa mer kundsedlar, och det vill också Svenska folkpartiet.

Men SDP har drivit en regionförvaltning och Samlingspartiet är inte så tänt på det. Hur viktig är förvaltningen? Rinne sade på måndagen att vårdreformen inte nödvändigtvis bereds på parlamentarisk bas, utan han vill se korten i regeringssonderingen först. Är det en utväg för Samlingspartiet att slippa en kommittémodell som innehåller landskapsförvaltning?

I EU-frågor och internationell politik skulle den här sammansättningen hitta gemensamma noter: Alla är EU-konstruktiva. Vikten av Afrikapolitik har flera partier talat om, Rinne lyfte fram det på måndagen och Pekka Haavisto som ligger nära till hands för utrikesministerposten håller med.

Utbildningsfrågor, forskning och utveckling får också stort utrymme i den här regeringsmodellen, men Samlingspartiet skulle tvingas bemöta ett avgiftsfritt andra stadium, vilket partiet inte varit entusiastiskt till.

Den stora stötestenen mellan SDP och Samlingspartiet är finanspolitik och skattepolitik. Samlingspartiets hela slutspurt före valet tycks ha burits av en oro över spenderande och höga skatter. Får "framtidsinvesteringar" innebära skuldsättning? Det är svårt för Orpo – och han skulle i det här upplägget vara vikt för fortsatt finansministerroll. Han har också svårt för en högre skattegrad, medan Rinne himlat sig över Orpos utlovade skattesänkningar.

SFP vore ett lämpligt borgerligt flankstöd i skattefrågor och finanspolitik, förutsatt att Samlingspartiet kan luckra upp sin syn på centraliseringspolitiken.

Stora arbetsmarknadsreformer har SDP och Samlingspartiet också olika syn på.

SDP + Saml + Gröna + VF + SFP = 124

Den här regeringsbasen är stadigare, men påminner mycket om Katainens besvärliga sexpack. Vänsterförbundet och Samlingspartiet ligger långt ifrån varandra.

SDP + Centern + Gröna + VF = 107

Det här är den rödgröna regering som hade varit mer möjlig om inte Centern kraschat helt och hållet. Den här regeringsbasen skulle också ha en väldigt knapp majoritet.

SDP + Sannf + Saml eller Centern = 110-117

Den här skissen utgår ifrån att Centern eller Samlingspartiet skulle bortse från att de för två år sedan sade att Sannfinländarna "blivit ett annat parti" och uteslutit dem.

Det skulle också kräva att SDP, Centern eller Samlingspartiet skulle gå med på Sannfinländarnas krav att sätta stopp för humanitär invandring, det vill säga asylpolitik och flyktingar. I klimatpolitiken är Sannfinländarna det enda parti som inte står bakom det parlamentariska pappret om Finlands klimatmål i EU. Det verkar avlägset att en sådan här regering skulle bildas i en tid då Finland ska bli EU-ordförandeland.

Kan någon annan bli sonderare?

Det är möjligt, om den första sonderaren misslyckas med sina försök. Samtidigt vet alla att följande sonderare kan bli Sannfinländarna, ett parti som skulle ha svårigheter att få ihop en regering. Allt tidskrävande vacklande äter upp marginalen till EU-ordförandeskapet som börjar den 1 juli.

Det har också spekulerats i att allt kraschar och det blir nyval, men det är i praktiken avlägset. Det krävs många varv av försök innan ett nyval kommer på tal. Presidenten har tidigare påpekat att det inte finns någon automatik i nya val, utan att ansvaret ligger tungt på riksdagsgrupperna att försöka bilda regering.

Och Finlands EU-ordförandeskap pressar som sagt på.

Rinne anser att en regering behöver vara klar före utgången av maj.

Sylvia Bjon Reporter

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46