Dansverk med knivskarp dramatik

RÖRELSEN I FOKUS. Sari Palmgren, Katri Soini, Mikko Perkola och Tuomas Norvio i dansverket Licking Things på Zodiak.Bild: Uupi Tirronen

Licking Things

Av Sari Palmgren med arbetsgrupp. Arbetsgrupp: Jukka Huitila, Karoliina Koiso-Kanttila, Saara Norvio, Tuomas Norvio, Sari Palmgren, Mikko Perkola och Katri Soini. Komposition: Mikko Perkola och Tuomas Norvio. Zodiak – centret för ny dans 9.11.

En skarp och ombytligt flödande ljuskälla i fonden formar rumsliga dimensioner och geometriska mönster i ett i övrigt svart och barskrapat scenrum. Den dynamik som pågår redan när vi tar plats i läktaren, genomborrar själva föreställningen från början till slut. Det visuella elementet är mycket påtagligt och skapar en dramatisk, dynamisk och kontrastfylld scenvärld, där svart, vitt och mängder av gråtoner skiftar. Jukka Huitila har designat den frapperande visualiseringen.

Dramatisk, dynamisk och kontrastfylld är också ljudvärlden i sin fusion av Mikko Perkola på viola da gamba och Tuomas Norvio med sin elektroniska musik. Dessa två musiker live på scenen kompletterar bandat material.

Ett kollektivt arbetsgrepp eller en kollektiv framställning är i sig inget nytt i den samtida scenkonsten. Rollerna kan blandas eller som här hållas rätt tydliga i själva föreställningen. Det som utmärker Licking Things skapad av koreografen Sari Palmgren med arbetsgrupp, är att elementen väldigt tydligt tjänar samma syfte, måhända för att de utformats tillsammans.

Metamorfoser

Stämningen i föreställningen är tidvis knivskarpt dramatisk och fokuserad vid skärseldslika vändpunkter, tidvis mera framväxande och långsamt föränderlig.

Metamorfoser med upprepningar, variationer och olika kombinationer, framstår som bärande teman. Som åskådare upplever jag den stora öppenheten, i kombination med den rätt spretiga impulsiviteten, som både intrigerande och aktiverande.

Det som kanske utmärker denna föreställning är att den i så hög grad är rörelsebaserad och att rörelsen i sig ges en så framträdande roll i scenframställningen.

Helheten är satt i tydliga scener men det basalt primitiva, impulsiva och dynamiska rörelsespråket återkommer i dem. Ofta får Sari Palmgren och Katri Soini, som de två udda men samtidigt samstämda dansarna i varsin trenchcoat, det att framstå som om själva rörelsen och rörelseimpulsen styrde dem. De har båda en väldigt särpräglad, expressiv och distinkt kvalitet i sin framställning. Den sitter klippt och skuren i sammanhanget.

Jan-Peter Kaiku

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00