Danskt par hjälpte flyktingar – dömdes för människosmuggling

Humanitära skäl. Danska Lisbeth Zornig Andersen och Mikael Lindholm har överklagat domen som de fått för människosmuggling. De menar att civil olydnad kan vara ett sätt att visa att en lag är felaktig. – När du står där med en människa i nöd, hjälper du eller inte, säger Mikael Lindholm. Bild: Ari Luostarinen

Lisbeth Zornig Andersen skjutsade en syrisk flyktingfamilj som annars hade gått 160 kilometer längs danska vägar. Hennes man bjöd på kaffe och hjälpte dem till tåget. Nu är paret dömt för människosmuggling. – I utlandet är folk chockerade över att vi fått böter, säger Zornig. Men i Danmark vill många se dem i fängelse.

Stockholm

Det var i början av september i fjol. Hundratals människor vandrade längs motorvägen från södra Danmark norrut. De hade kommit över gränsen från Tyskland och ville vidare till Sverige.

De danska myndigheterna hade försökt tvinga dem att söka asyl – eller vända om. Situationen var kaotisk, många vägrade, läget var låst. Till slut avvek de och började gå.

Lisbeth Zornig Andersen befann sig nära gränsorten Rødby för att hålla ett föredrag. Hon träffade en syrisk familj på sex personer inklusive två barn, det yngsta fem år.

– De var hungriga, törstiga, hade rest med gummibåt och var så nära sina familjemedlemmar som redan fanns i Sverige, beskriver hon.

Zornig Andersen ringde sin man, som kontaktade polisen som inte kunde svara på frågan om det är olagligt eller inte att ge skjuts åt familjen. Minst tre poliser såg, enligt henne, när hon plockade upp dem. En av dem svarade nej på hennes fråga om de tänker hindra henne.

Så hon körde familjen till hemmet i Köpenhamnsområdet där mannen, Mikael Rauno Lindholm, bjöd på bullar och kaffe. Sedan skjutsade han dem till Kastrup där han köpte biljetter och den syriska familjen tog tåget över Öresund till Sverige.

För det här har de dömts till böter på 45 000 kronor, eller drygt 6 000 euro.

Trehundra andra

Vi träffas i Stockholm där paret är på en kort resa. En vecka har gått sedan domen föll, en hektisk tid när de har gett otaliga intervjuer till medier från Kina till Kanada som Lindholm, med finska föräldrar, uttrycker det.

– I det nordiska paradiset är det kriminellt att hjälpa flyktingar, citerar han vinklingen i utländska medier.

I Danmark har däremot många, enligt Lisbeth Zornig Andersen, varit upprörda över att de bara fick böter.

– De menar att vi borde i fängelse.

Och i domen får de läsa att det är det normala, men att den särskilda situationen under de där dagarna i september gör straffet lindrigare.

Däremot tar den danska lagen ingen hänsyn till humanitära skäl eller gärningsmannens bevekelsegrunder, som till exempel i Finland. Att de inte tog betalt för hjälpen är förmildrande men ändå är två års fängelse möjligt.

Det här protesterar paret mot och har överklagat domen.

– Problemet är att lagens intention och bokstav inte passar ihop. Intentionen är att lagen ska hindra folk att tjäna på smuggling, säger Zornig Andersen.

– Det är politikerna som skriver lagen. Ska inte vanliga medborgare kunna hjälpa barn, frågar sig Lindholm.

– Vi kan inte tillåta att någon ska behöva sova i diket, inte i ett land som Danmark, Sverige eller Finland.

Framför allt vill de att deras fall inte ska bli ett prejudikat. Nästan trehundra personer i Danmark är misstänkta för liknande brott från september 2015 till februari i år. Bland andra en 70-årig kvinna har dömts på samma sätt.

– Många, många andra gjorde detsamma, det är det naturliga, säger Lisbeth Zornig Andersen.

Direkt efter att domen fallit startade jazzmusikern Benjamin Koppel en insamling för det han kallar "oanständiga" böter. På två dygn hade redan 20 000 euro samlats in. De pengarna vill paret går till mer utsatta än de som döms, kanske andra som själva invandrat till Danmark – Zornig Andersen säger att hon såg många sådana den dagen, och menar att de kan ha satt till och med hela sitt medborgarskap på spel.

Dödshot

Paret Zornig Andersens och Lindholms fall är på flera sätt betecknande för Danmark i dag. Dels visar det på en medborgaraktivism som är långt från det officiella Danmarks hårda flyktingpolitik, dels visar det också på en tudelad befolkning. För visst stöder och hejar många danskar på paret, men det finns också otaliga kritiker.

Den senaste veckan har Lisbeth Zornig Andersen fått ta emot dödshot.

Hon är en känd profil i sitt hemland, tidigare barnombudsman, författare och debattör som ofta talar för utsatta människor. Själv har hon skrivit om hur hon utsatts för sexuella övergrepp i sin barndom.

– Jag har i många år varit en kontroversiell person och aktivist men det här utlöser något djuriskt hos en del.

Hon är lugn och säger att hon har det bra, men medger att hon har blivit något försiktigare än tidigare.

Talande är kanske också att det var privatpersoner som polisanmälde Zornig Andersen och inte polisen som på eget initiativ inledde en utredning. En tv-kanal filmade henne när hon plockade upp familjen och hon satte själv ut en bild på sin Facebooksida, "för att visa på att hundratals flyktingar hade behov av hjälp", som hon säger. Och, fyller Lindholm i, för att visa att de är som vi, vanliga medelklassfamiljer.

Hur har det blivit så här i Danmark?

Mikael Lindholm menar att det är högerpopulistiska Dansk Folkeparti som fått nästan alla andra partier att ändra sin ton och också har flyttat på gränsen för vad som är acceptabelt för vanligt folk att säga.

– Det handlar om rädsla. I Danmark är många rädda att de här människorna kommer och tar över landet, tar över vår välfärd, säger Lisbeth Zorning Andersen.

Danmark har återigen korats till ett världens lyckligaste länder och hon frågar sig om avigsidan är att många har svårt att förstå hur det är för dem som flyr från krig, hur de som är olyckliga, har det.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning