Dansförebilder i ironiskt ljus

AKROBATISKT NUMMER. Weimarrepublikens dekadenta estradkonst har inspirerat Florentina Holzinger och Vincent Riebeek i föreställningen Schönheitsabend.Bild: Karolina Miernik

Orientalism och Weimarrepublikens dekadens är inspirationskällor för Florentina Holzingers och Vincent Riebeeks föreställning Schönheitsabend på Ars 17.

Schönheitsabend

Dramaturgi: Eike Wittrock. Kostymer: Valerie Heilebaut. Fond: Joeri Woudstra. Utomstående öga: Renée Copraij. Av och med: Florentina Holzinger och Vincent Riebeek. Ars 17, Kiasamteatern 6.4.

Kiasma-teaterns gästföreställning Schönheitsabend har som en del av Ars 17 ingenting gemensamt med utställningens digitaliseringstema. Med teaterns och programmets kurator Mikael Aaltonen som konferencier och inledningsvis även scenperson, blir det hela en spretig estradshow inramad som en föreläsningsdemonstration.

"Vår tids mest provokativa koreografpar" Florentina Holzinger och Vincent Riebeek, med SNDO i Amsterdam och några tidigare verk som gemensam nämnare, har via plock ur danshistorien tagit fasta på orientalismens exotik och på Weimarrepublikens dekadenta estradkonst. Av dem har de gjort en egen tappning av det som på sin tid upplevdes som provokativt, anstötande och osedligt. Verktiteln och de tre scenernas namn har de lånat av det skandalomsusade paret Anita Berber och Sebastian Droste från det mellankrigstida Tyskland.

Under temat romans tar Holzinger och Riebeek sig först an Ballet Russes verk Scheherazade och de roller som ursprungligen tolkades av Ida Rubinstein och Vaslav Nijinskij. Rimskij-Korsakovs kända musik inramar inledningen och avslutningen, mötet mellan och döden för Zobeide och den gyllene slaven. I en mellanscen gymnastiserar och klänger paret på en stålkonstruktion och utför annan akrobatik under sin parningsakt. I den har rollerna svängts så att Zobeide håller i tyglarna och bokstavligen utför en penetreringsakt.

Medvetet karikerat

Den andra delen om galenskap följer de uppgifter som finns om Nijinskijs sista uppträdande på ett hotell i Schweiz år 1919. I Riebeeks tolkning sitter han på en stol framför publiken och stirrar dem mycket länge i ögonen. Efter att bland annat ha slagit sönder stolen lägger han ut ett tygkors över scenen och inleder en dansimprovisation med "Nu skall jag dansa er kriget som ni inte förhindrade ..."

Den avslutande och tredje scenen om extas anspelar på Berber och Droste och utformas till en rätt komisk och lätt surrealistisk scen mellan en blomma och ett rådjur, där olika överdrifter spelas ut.

Det som gör föreställningen speciell är bland annat den medvetet karikerade, lite slarviga eller töntiga framställningen, de små hänvisningarna till vår tid (Netflix och chill), några tillagda kraftuttryck, understrykandet av formen framom innehållet och överlag ett lättsamt ironiserat grepp om de historiska förebilderna och deras värv. Det här är mera lek än allvar. Är det vår tids syn på provokation?

Jan-Peter Kaiku

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00