Dammet som inte lägger sig

Det var bara ett diskussionsmöte, fars och dyr teater, säger vissa politiker om sammanträdet i Vanda på tisdagskvällen.Bild: Roni Rekomaa

Vad händer nu, vart är vi på väg? Frågorna efter städernas krismöte i Vanda består.

Ett rop på hjälp, det var faktiskt Antti Lindtman (SDP) som sade det, är nu så starkt att statsminister Juha Sipilä (C) inte kan låtsas döv. Det är inte längre en förvirrad oppositionspolitiker som skriker förtvivlat utan en bred front som representerar en femtedel av landets befolkning som väsnas.

Sammanlagt 241 förtroendevalda i städerna Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla säger nej till landskaps- och vårdreformen.

På ja-sidan finns 43 politiker som anser att låt gå, vi gör som regeringen tycker trots att alla ser att tiden för eftertanke är alltför knapp, som tycker att det går att åtgärda brister i farten, som inte bryr sig om väljarna som fortfarande inte vet vad de röstar om i oktobervalet, och som inte verkar begripa att uppemot 60 000 anställda i offentliga sektorn i huvudstadsregionen fortfarande försöker förstå för vem de jobbar nästa år.

Detta handlar det om

Förenkla men hur?

Regeringen vill avlasta de cirka 300 kommunerna i landet och bilda 18 landskap som bland annat ska organisera social- och hälsovården samt räddningsväsendet.

Huvudstadsregionens städer Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla har startat egna reformer som de anser är i rätt riktning med tanke på framtidens utmaningar.

Utmaningen är åldersstrukturen. Enligt prognoserna blir finländarna äldre och äldre och vårdkostnaderna skjuter i höjden på ett sätt som statskassan inte klarar av.

De växande städerna blir av med betydande skatteintäkter samtidigt som de ändå i praktiken förutsätts verkställa landskapens beslut.

Esbo stadsfullmäktige promenerade över stadsstyrelsens beslut att urvattna städernas gemensamma kritik. De siffrorna är 49–24. Esbobornas interna uppgörelse i ett av Martinussalens auditorier kryddades starkt av riksdagsledamöterna Maria Guzeninas (SDP) och Kari Uotilas (VF) anföranden. Enligt Guzenina och Uotila är också de senaste expertutlåtandena som riksdagens social- och hälsovårdsutskott samt finansutskottet tagit del av starkt kritiska till reformerna. Guzenina är medlem i den förra och Uotila i den senare. Utlåtandena blir offentliga när utskotten är klara med sitt granskningsuppdrag.

Anmärkningsvärt var också utrikesminister Timo Soinis (Blå) mindre statsmannaaktiga uppträdande. Han satt bak i Esboklassen, frustade och pustade och ville på alla tänkbara sätt visa hur korkade alla andra är. Till slut bara måste han "gå fram och säga något". Det som Soini sedan sade är att alla andra är dumma. Det var också något om kommunister. Också en fågelart nämndes.

Regeringens reformer och därmed regeringen faller om samtliga riksdagsledamöter som är från huvudstadsregionen säger nej. Men till exempel Vandapolitikern och riksdagsledamoten Sari Multala (Saml) röstar tills vidare med regeringen. Hon vill se ett bättre alternativ. Klart är att det blir en spännande sommar.

Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla uppbackas allt starkare av andra stora städer i landet. Fullmäktige i Tammerfors kommer sannolikt att ge ett eget utlåtande innan riksdagen i juni fattar definitiva beslut. Och det är då ett till hejdundrande nej, enligt Aamulehti som pejlat stämningarna. Det här utlåtandet är inte längre nödvändigt för en enig huvudstadsregion men nog ytterligare en klar signal för regeringen.

Så vad handlar allt detta larm om? Är det över huvud taget någon som längre hänger med i svängarna? Själv har jag försökt läsa på och ta in argument för och emot, jag har lyssnat på debattprogram och gjort egna intervjuer. Säkert är att jag skarpt ogillar tanken på tidernas förvaltningsreform i kombination med en superkort startsträcka till ett val där varken folk eller kandidater riktigt vet vad de förväntas veta. Mera oklart är det genomgripande syftet med vård- och landskapsreformen.

Det skulle sparas pengar, jo. Miljarder. Men nu verkar ju experterna tämligen överens om att det i själva verket handlar om att minska på framtida kostnader. Samtidigt har huvudstadsregionens städer redan en tid arbetat för att förbättra servicen och förenkla byråkratin inom särskilt social- och hälsovården. Alltså med att få ned de där framtida kostnaderna. För att uppnå målet slås enheter ihop, vårdköer kortas och valfriheten ökar. Därför, om det inte är helt galet att arrangera landskapsval den 28 oktober, så övertyga oss nu om fiffigheten i att dra alla kommuner över en kam?

Tommy Pohjola Reporter

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08