Dammbyggen hotar livet längs Mekong

23-årige Lang Chitra fiskar med nät i Mekongfloden. Han säger att livet som fiskare alltid har varit hårt, men att han aldrig tidigare har behövt oroa sig över att kunna ställa mat på bordet åt sin hustru och treårige son. Men fångsten från dagens fisketur räcker inte för att mätta familjen. Bild: Jonas Gratzer

Mekong är ett av världens rikaste fiskevatten och föder omkring 60 miljoner människor. Men livet längs Sydostasiens längsta flod förändras snabbt när storskaliga dammprojekt, som också involverar finska företag, slår sönder traditionella försörjningsstrukturer. Nu hotar både ekologisk och humanitär katastrof.

– Om vi inte kan fiska vet jag inte hur vi ska få mat, säger 45-årige Bun Thin från den kambodjanska byn Preah Rumkel.

– Turisterna kommer för att se delfinerna. Om de försvinner så försvinner turisterna också, säger Thong Bang.

Hon är 17 år och från föräldrarnas oansenliga butiksstånd i utkanten av byn Preah Rumkel, vid Mekongs strand, säljer hon frukt, snacks och läsk till utländska besökare.

De boende i Preah Rumkel är traditionellt självförsörjande fiskare och jordbrukare, men turismen har gett byn en välbehövlig ekonomisk injektion. Familjer som Thong Bangs har fått tillgång till likvida medel. Men nu är de blygsamma inkomsterna hotade.

– Vi kan inte tjäna pengar på något annat sätt. Vi är beroende av det här, säger hon.

Poy Vanna sitter på en träveranda med ryggen vänd mot Mekong.

– Förra året hade vi tolv delfiner, sedan åtta, sedan sex. Och nu har vi bara tre kvar, säger han och suckar.

Som ledare för byns ekoturismkommitté ansvarar han för att guidade turer längs floden sker på ett hållbart sätt som inte hotar delfinernas livsmiljö. Projektet inleddes 2007 och var länge en framgångshistoria.

– Det är tack vare delfinerna och ekoturismen som den här byn har utvecklats. Vi har fått vägar och en vårdcentral eftersom många människor reser hit och besöker oss, säger Poy Vanna.

En ung pojke gräver efter mask för att ha som bete på fisketuren. Bild: Jonas Gratzer

Det är en allt otryggare framtid som fiskarna på Mekongfloden skådar in i. Mekongkommissionen som bildas av Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam, räknar med att 40 miljoner människor är beroende av fisket. Bild: Jonas Gratzer

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassar Mekongs irrawaddidelfiner som akut utrotningshotade. År 1997 uppskattade Världsnaturfonden antalet delfiner i floden till 200. I dag återstår bara 80 djur.

I Preah Rumkel tog det bara några månader för delfinflocken att gå från livskraftig till en spillra av sin forna glans. Några djur tros ha migrerat, andra misstänks ha dött. Och att flocken skulle återhämta sig är osannolikt.

Tvärs över Mekong, på den laotiska sidan, skymtar förklaringen.

– Delfinerna bor väldigt nära dammen. De får svårt att hitta mat när fiskarna blir färre och de blir störda av explosionerna, säger Poy Vanna och pekar.

I vattnet bakom honom syns de tre kvarvarande delfinernas ryggfenor spräcka Mekongs grumliga yta.

Bild: Ksf Media

Miljoner människor behöver fisket

Don Sahong-dammen började byggas i december 2015. När konstruktionen är färdig år 2020 ska det 22,5 meter höga vattenkraftverket generera 260 megawatt och exportera elektricitet till Thailand och Kambodja.

Sydostasiens växande ekonomier skriker efter energi – enligt en rapport från Internationella energirådet (IEA) kommer behovet att öka med 80 procent under de närmaste 20 åren – och det är denna efterfrågan som ligger bakom den kraftiga ökningen av dammbyggen längs Mekong.

Floden är med sina 4 500 kilometer Sydostasiens längsta. Från den tibetanska högplatån rinner den genom Kina, Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam innan den mynnar ut i Sydkinesiska havet. Dess stränder kantas av fattiga fiskebyar. Enligt Mekongkommissionen (MRC) – det mellanstatliga organ där Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam diskuterar angelägenheter som rör den transnationella floden – är 40 miljoner människor i medlemsländerna helt beroende av fiskemöjligheterna för sin försörjning. Den ideella organisationen International Rivers menar att antalet är över 60 miljoner människor.

45-årige Bun Thin är pappa till fyra barn. Om han inte kan fiska, vet han inte hur han ska kunna föda sin familj. Bild: Jonas Gratzer

Allt mindre fångster

När de första vattenkraftverken på Mekong byggdes av Kina under 1990-talet stod det snabbt klart att dammarnas inverkan inte lät sig begränsas av nationella gränser. I norra Thailand lärde sig boende längs floden snabbt att stora mängder regn i södra Kina innebar översvämningar. När de kinesiska dammarna uppströms öppnade flodluckorna var det grannlandet nedströms som drabbades.

Samma problematik präglar dammen i Don Sahong. Dammen ligger i Laos, och laotiska bybor har åtminstone kunnat ta anställning vid dammbygget när fiskenäringen drabbats. På den kambodjanska sidan gränsen, där konsekvenserna är som mest kännbara, får de boende ingen kompensation alls.

Mycket av invånarnas dagliga liv kretsar kring floden Mekong. Fiskarna beger sig dagligen ut för att pröva sin lycka, och byborna tvättar också sina kläder i floden. Bild: Jonas Gratzer

Fiskare förbereder sitt nät för fiske i Mekongfloden. Bild: Jonas Gratzer

– Innan de började bygga dammen var det mer fisk här. Jag tror att vattnet har blivit förorenat och att det har påverkat fiskens möjligheter att leka, säger 23-årige Lang Chitra.

Han säger att livet som fiskare alltid har varit hårt, men att han aldrig tidigare har behövt oroa sig över att kunna ställa mat på bordet åt sin hustru och treårige son. Men fångsten från dagens fisketur räcker inte för att mätta familjen.

– Förut när vi kastade nätet tio gånger kunde vi få så mycket fisk att vi fyllde halva den där, säger han och pekar på en blå plasttunna som ser ut att rymma omkring 30 liter. Nu får vi bara några stycken.

Lang Chitra kommer från en familj som i generationer förlitat sig på Mekongflodens rikedom för sitt uppehälle. Nu har de grundläggande livsbetingelserna plötsligt förändrats oåterkalleligt.

– Jag vet ingenting om framtiden, säger han. Men om vi inte kan fiska här måste vi göra vad vi kan för att överleva. Försöka försörja oss på jordbruk eller illegal skogsavverkning.

Massiva dammprojekt

Kina har byggt sex vattenkraftverk på Mekong och har påbörjat ytterligare fem. Laos och Kambodja planerar sammanlagt elva större vattenkraftverk. Såväl de mänskliga som ekologiska kostnaderna är höga.

Enligt International Rivers kommer minst 5 000 människor att tvångsförflyttas när Kambodja nu bygger ett vattenkraftverk på Sesan, en viktig biflod till Mekong. Även i anslutning till dammbygget i laotiska Xayaburi har tusentals tvingats lämna sina hem.

Många familjer i den kambodjanska byn Preah Rumkel har livnärt sig på fiske i årtionden. Nu är deras utkomst, och därmed deras framtid, hotad. Bild: Jonas Gratzer

Dammen i Xayaburi, som påbörjades 2012 och enligt planerna ska tas i drift 2019, finansieras av ett konglomerat av thailändska banker och är kontroversiell på flera sätt. Enligt Mekongkommissionens regler är det land som planerar att exploatera Mekong skyldigt att konsultera övriga medlemsländer. Laos ignorerade dessa förpliktelser och anses därigenom ha försvagat samarbetet.

Xayaburikraftverket var dessutom det första att byggas på det som kallas lägre Mekong, ett av världens allra mest artrika vatten, och fördömdes av internationella och lokala miljöorganisationer.

Storm kring finska Pöyry

Även finska Pöyry, ingenjörsfirman som övervakar dammens konstruktion för Laos räkning, ådrog sig hård kritik. 2012 anmälde 15 ideella organisationer – däribland Siemenpuu-säätiö, FinnWatch och Jordens vänner Finland – Pöyry till Arbets- och näringsministeriet. Anklagelsen var att Pöyry brutit mot OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Organisationerna hävdade att en konsultrapport som Pöyry producerat felaktigt uppgav att vattenkraftverket inte skulle ha några kännbara transnationella konsekvenser, vilket Laos regering använde som argument för att kringgå Mekongkommissionens regler.

Ministeriet utredde frågan och fastslog 2013 att Pöyry inte brutit mot riktlinjerna, men menade också att företaget borde vara "mer medvetet om sin övergripande roll i projektet".

Motstånd utan resultat

Bun Thin i Preah Rumkel pekar ut över det som tidigare var hans trädgård längs flodstranden. Sedan Don Sahong-dammen började byggas har vattennivån höjts och slukat hela hans bakgård.

– Om det regnar mycket och de öppnar dammen kommer det att översvämmas här. Jag är orolig att vi kommer att tvingas flytta huset, säger han.

Men det är inte vattennivån som är hans stora bekymmer. Don Sahong-dammen konstrueras i en migrationskorridor som är central för flera fiskarters fortplantning. Och liksom resten av Preah Rumkels invånare fruktar fyrabarnspappan Bun Thin en framtid där Mekong inte längre kan föda byn.

– Om vi inte kan fiska vet jag inte hur vi ska få mat, säger han.

Mekongkommissionens förslag att införa ett tioårigt moratorium (åtgärdsstopp) mot dammbyggen i Mekong, med hänvisning till hotet mot den regionala matförsörjningen och risken för "bestående miljöskador", men medlemsländerna har valt att ignorera sina egna experter. Och medborgarnas protester har tillmätts än mindre betydelse.

– Vi vet inte vad vi ska göra, säger Bun Thin. Vi har demonstrerat men det har inte gett något resultat.

Preah Rumkel ligger i provinsen Stung Treng, precis vid Kambodjas gräns mot Laos. Byn är fattig och de flesta av dess omkring 5 000 invånare försörjer sig på risodling och fiske.

2007 lanserade sig byn, med hjälp av den ideella organisationen Mlup Braitong, som en ekoturismdestination. Besökare lockades av irrawaddidelfinerna, men sedan Don Sahong-dammen började byggas i december 2015 har antalet delfiner minskat från tolv till tre.

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassar Mekongs irrawaddidelfiner som akut utrotningshotade. År 1997 uppskattade Världsnaturfonden antalet delfiner i floden till 200. I dag återstår bara 80 djur.

Exploatering

Don Sahong-dammen ska efter färdigställandet 2020 vara 22,5 meter hög och generera en effekt på 260 megawatt. Elektriciteten ska exporteras till Thailand och Kambodja. Byggherre är malaysiska Mega First Corporation Berhad (MFCB). MFCB har i sin tur anlitat flera andra företag, däribland finska Pöyry som bland annat utreder tekniska lösningar för att begränsa inverkan på olika fiskarters migration.

Kina har byggt sex vattenkraftverk på Mekong och har påbörjat ytterligare fem. Laos har inlett konstruktionen av två dammar – Xayaburi och Don Sahong – och planerar ytterligare nio. Kambodja har inlett konstruktionen av en av två planerade dammar.

Mekongfloden är med sina 4 500 kilometer Sydostasiens längsta flod. Från sin upprinnelse i Kina passerar den genom Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam innan den mynnar ut i Sydkinesiska havet.

Floden är central för regionens försörjning och 1957 etablerades Mekongkommissionen som ett forum för medlemsländerna Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam att diskutera gränsöverskridande frågor. Kina har observationsstatus men är inte bundet av kommissionens regler.

1995 undertecknades Mekongavtalet, enligt vilket inget medlemsland får exploatera Mekongfloden på ett sätt som riskerar att skada andra medlemsländer. Men ideella organisationer menar att de nu aktuella dammbyggena visat att reglerna i praktiken är tandlösa.

2010 föreslog Mekongkommissionen ett tioårigt moratorium (fördröjningsavtal) mot dammbyggen i Mekong, med hänvisning till hotet mot fiskeberoende samhällen och risken för "bestående miljöskador".

Mekongkommissionen uppskattade 2010 det årliga värdet av fisket i lägre Mekong till mellan 3,4–6,2 miljarder euro.

Om alla de elva planerade dammarna i lägre Mekong byggs uppskattar Mekongkommissionen att fångsterna år 2030 kommer att ha minskat med 26–42 procent jämfört med år 2000.

Källor: MRC, IUCN, WWF, International Rivers

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning