Dags öppna för undervisning i samiska på bred front

Mycket av vad Lia Markelin lyfter fram i sin pamflett är inte nytt – eller rättare sagt, borde inte vara det. Markelin är forskningskoordinator vid tankesmedjan Magma men har inte själv några rötter i Lappland eller Sameland (Sápmi).Hon söker svaren på frågan om samernas rättigheter förverkligas enligt gällande lag och avtal och om hur stat och kommun hanterar vissa centrala frågor som berör samerna i Finland.Slutsatsen är ingen överraskning. Finland kör över samernas intressen i det närmaste utan att blinka.

Med tanke på att Finland inom någon vecka tar över ordförandeskapet för Arktiska rådet – där just urfolkens rättigheter spelar en central roll – är nonchalansen iögonenfallande. Medan många politiker poängterar FN:s roll och internationella avtal när det gäller Ryssland, Turkiet och så vidare tycks skygglapparna plockas på när det gäller internationella avtal och samerna i Finland.

Till dessa internationella avtal hör ILO-169, FN:s avtal om urfolkens rättigheter – det handlar inte enbart om samerna utan om alla urfolk – som Finlands riksdag inte har ratificerat trots att den ena regeringen efter den andra i sitt regeringsprogram uppsatt detta som mål.

Det är i synnerhet en aspekt i Markelins pamflett som är viktig att notera. Sametinget behandlas enligt henne alltför ofta som en intressegrupp bland många andra snarare än som ett av Finland erkänt politiskt organ som ska föra samernas talan och som ska respekteras som sådant.

Högsta förvaltningsdomstolens uppgift är att se till att Sametinget agerar enligt lag och på ett konsekvent sätt. I en internationell rapport som publicerades i januari kritiseras HFD för att under de senaste åren gått utöver detta och i själva verket tagit ställning till vem som är same och vem som inte är det. Och dessutom på ett inkonsekvent sätt.

Bristande resurser, en alltför projektorienterad finansiering från statens sida och avtal som i praktiken tar kål på samernas rätt att idka sina traditionella näringar med traditionella metoder – som avtalet mellan Finland och Norge om laxfisket i Tana älv – ger anledning till befogad oro.

Samerna vill trygga sin kultur och möjligheterna för de samer som bor utanför de samiska hembygdsområdena i Finland att bevara och utveckla sitt språk – nordsamiska, enaresamiska eller skoltsamiska.

Samerna ser språket som grunden för sin kultur. Ett stort problem som också Markelin lyfter fram är att undervisningen samiska – inte bara i samiska – är bristfällig i Finland, till och med i Utsjoki där samiskan har en starkare ställning i skolorna än i andra delar av Finland. På en direkt fråga till Katri Kulmuni, centerpartist från Lappland och medlem av Finlands delegation i Arktiska parlamentarikerkonferensen, svarar hon att hon anser att myndigheterna bör öka sin kunskap om den samiska kulturen. Som ett led i detta erbjuder regeringen grundkurser i samiska för tjänstemän som har hand om samernas frågor, skriver hon i sitt svar till mig den 16 mars.

Det är bra. Men det räcker inte.

Problemet är bristen på kunskap. Inte bara hos tjänstemän, inte bara "här i södern", utan över lag.

Det har talats mycket om att undervisningen i språk helst borde inledas tidigare. Det borde gälla också de samiska språken i vårt land. Sametingets och de samiska intresseföreningarnas uppgift är inte att erbjuda undervisning i samiska för alla "vanliga" finländare. Det borde inkluderas i undervisningsplanen för alla finländare som valbart ämne.

En grundkurs i ett samiskt språk skulle inte bara underlätta en artig kommunikation på basnivå. Det skulle också öka förståelsen för samisk kultur och livsfilosofi – som enligt Anni Koivisto, representant för föreningen Citysamerna i Helsingfors är inbyggd i språket – och därmed ge allt fler finländare möjlighet att bedöma sanningshalten i uttalanden om samerna som används i politiskt syfte.

Ansvaret för att skapa strukturer som ökar kunskapen om vårt europeiska urfolk ligger hos de fyra stater där urfolken bor. Norge och Danmark har ratificerat ILO-169, Finland och Sverige har inte gjort det. Med en ökad kunskap hos de finländska väljarna överlag kunde samefrågan få en viktigare ställning i valdebatten, för det handlar i grunden om de mänskliga rättigheterna. Så länge samefrågan upplevs som en dragkamp mellan olika intressegrupper kommer fokus att ligga på fel saker: irritation och brist på förståelse eller omfamnas de med en romantisk uppfattning som har rätt lite att göra med verkligheten.

Det är dags att ta tjuren vid hornen och öka öppenheten och tillgängligheten.

Yrsa Grüne

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33