Dags för nytt ekonomiskt tänkande

En höjning av sysselsättningsgraden, dvs. att få fler personer i arbetslivet, påstås vara avgörande för landets ekonomi. Men egentligen är det inte arbetsplatser vi behöver, fastän arbetet, om det är stimulerande och känns meningsfullt, ju har ett värde i sig. Det viktigaste är ju att vi har resurser, nyttigheter, för att alla i vårt land skall kunna leva ett drägligt liv.

Det betyder i första hand mat och vatten, tak över huvudet, energi för uppvärmning och samfärdsel, råvaror för kläder, skodon, husgeråd. Endast när det finns tillräckligt av dessa livsviktiga nyttigheter finns det förutsättningar för annan verksamhet – forskning och undervisning, hälso- och socialvård, konst och kultur, inhemsk turism, allehanda serviceyrken, sport och nöjen.

I dagens specialiserade samhälle behövs många yrken för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner och vår nuvarande levnadsstandard. Men försörjningen med basvaror och energi är alltjämt det som alla i grunden är beroende av. Det som inte kan uppbringas i eget land måste importeras och betalas genom export av varor och tjänster.

Om man tänker på vårt lands skuldsättning är det svårt att begripa hur en höjning av "sysselsättningsgraden" i största allmänhet skulle hjälpa. Det är ju så att det finns resursskapande verksamheter – jord- och skogsbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske, gruvdrift, den industri som förädlar råvarorna, energiproduktionen – och sedan resursförbrukande verksamheter.

Resurser skapas inte genom nya företag i rese- eller restaurangbranschen, nya butiker med öppet 24/7, gym och idrottsanläggningar, hemhjälpstjänster, reklambyråer, telefonförsäljning eller marknadsföring av virtuella produkter – allt sådant som nog ger arbete och sätter pengar i rullning inom landet och ger staten skatteintäkter. Många av dessa verksamheter är tvärtom beroende av i landet producerade eller importerade nyttigheter och ökar vår förbrukning av fossil energi.

Finland blir inte rikare av att vi tvättar varandras skjortor – en liknelse, som ofta dras fram. Och genom att stimulera den inhemska efterfrågan avkortar vi inte vår utlandsskuld. Vi måste också inse att pengar egentligen bara är ett betalmedel, som existerat under en kort tid av mänsklighetens historia. Pengars värde är osäkert. Blir det kristider är det konkreta nyttigheter som gäller – det har historien lärt oss.

Och nu har miljöhoten och klimatförändringen kommit in i bilden. Varför då plädera för ökad nativitet och stimulansåtgärder för att få större inhemsk efterfrågan? Om befolkningen inte ökar borde nuvarande livsmedelsproduktion räcka till och bostadsbehovet plana ut med tiden. Betänk, att de unga som nu efterlyses för att sköta åldringar, i sin tur blir gamla. Därför vore det väl bättre om konsumtionen inte ökade, att vi skulle sträva efter både demografisk och ekonomisk balans?

Tesen att allt hela tiden måste växa – befolkningen, produktionen och efterfrågan – för att ekonomin skall gå runt, ger associationer till pyramidspel. Vore det kanske dags för ett nytt ekonomiskt tänkande?

Jan-Erik Ingvall Helsingfors

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning