Dags för avbytarbänken?

Skulle det vara så farligt att vrida klockan tillbaka och tillsätta en tjänstemannaministär i dag?

I Finlands 100-åriga garderob återkommer med jämna mellanrum ordet tjänstemannaministär. Åtminstone fram till år 1975. Tio gånger har Finland, oftast för korta tider, letts av en regering bestående av enbart tjänstemän. Måttet på en omogen demokrati. Lägre än så kan inte en demokrati sjunka utan att förlora sin egen karaktär.

Så har jag tänkt i alla mina dagar. Demokrati är godhet. Upplysthet och folkvilja. Det möjligas konst. Tjänstemannavälde är byråkrati, paragrafer och en ändlös mängd med papper och blanketter. Där det möjliga blir omöjligt. Där subjekt blir objekt.

Fram till för några år sedan har Europa levt i efterdyningarna av det tyska 1930-talet. Nazismen byggde på populism och använde sig av demokratiska medel för att tillskansa sig makten. Det var efter andra världskriget och alla dess fasor som populismen bannlystes. För gott, trodde man. Under återstoden av 1900-talet odlade demokratin sin egna interna kultur och man började betrakta sig själv som evolutionistisk, något som oavbrutet utvecklas och blir bättre. Minoritetsrättigheterna stärktes gradvis.

I denna långvariga interna kultur utvecklades en sund balans mellan tjänstemän och demokratiskt valda politiker. Det är just den här balansen som är oerhört viktig för ett lands funktionsduglighet.

Den här balansen har brutits.

Även om parallellen kan te sig långsökt blir man inte annat än stum när regeringen på endast fem dagar analyserar och drar slutsatser utifrån 703 utlåtanden om valfrihetslagen, tillsammans minst 11 951 sidor. I det korta ställningstagande som togs fanns till exempel ingenting om Kårkullas framtida ställning och ingenting om tillgången till service i mera glest bebyggda områden, för att inte tala om språkliga rättigheter. Inte ett ord om dessa helt fundamentala frågor. Analysen av dessa 11 951 sidor var kortare än denna kolumn. Två tredjedelar av den för att vara exakt.

Det handlar förstås om politiskt diktat. Så här har man hållit på i Finland i ungefär tio års tid. Där tyckande väger mera än kunskap. För det mesta är det tjänstemännen som skall stå för bakgrundsanalyser och faktamaterial. Ett omsorgsfullt grundarbete är i nästan alla sammanhang en alldeles central förutsättning för genomtänkta beslut.

Skulle det vara så farligt att vrida klockan tillbaka och tillsätta en tjänstemannaministär i dag? För att vara ärlig tror jag att de flesta inte ens skulle bry sig. Till en del tror jag att många skulle, i alla fall för en tid, välkomna en ökad saklighet. Legitimiteten är det si och så med redan som det är. Eller tycker verkligen en majoritet av Finlands folk att vi nu har den bästa utrikesministern landet har att erbjuda? Eller att vårdreformen är i trygga händer? Naturligtvis inte.

Om inte regeringen Sipilä kan sitta till periodens slut skall man inte utesluta en tjänstemannaministär. Det kan vara en praktisk lösning för en kort tid, också i dagens Finland.

Rurik Ahlberg kommundirektör i Korsholm

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning