Dags att öppna ligan

Bild: Mostphotos

Orsaken till att det finns så många icke kvalificerade spelare i Ligan är ett svidande underbetyg till vårt seriesystem och till det ofattbara systemet där beslutet om uppflyttning fattas i kabinetten, inte på isen, skriver Göran Stubb.

Det positiva med Ligans säsongstart är alla tecken på en attitydförändring, lagen spelar aktivare och publikvänligare än förut. Intensiteten är tillbaka! Under flera säsonger har klubbarna plågat oss med en defensiv spelstil som bygger på rädsla att förlora i stället för viljan att vinna. Vad man speciellt reagerat emot, också på landslagsnivå, är den gammalmodiga stilen med att först dra sig ned bakom den egna kassen för att söka "burskydd" före attackerna.

I ishockey är tempot nyckeln till allt som händer, ju högre tempo desto större intensitet och därmed händelserikare matcher. Dagens ishockey kräver backar med förmågan att bryta och spela upp i ett och samma moment. Det är de snabba spelvändningarna och en offensiv attityd som skapar tempot i matcherna. Roligt att så många av de nya i tränargardet inser att ishockeyn är ett utpräglat offensivt spel där det med fart, tempo och intensitet gäller att sätta sig i respekt.

Ligan har blivit tittarvänligare men det uppskruvade tempot har sina avigsidor. Vi har för många aktörer vars kunnande inte räcker till. Det ger sig uttryck inte bara i felpassningar och allmänt virrvarr utan också i bristande fart och felbedömda situationer. För att inte tala om alla spelförstörande moment som fasthållningar och hakningar.

Orsaken till att det finns så många icke kvalificerade spelare i Ligan är ett svidande underbetyg till vårt seriesystem och till det ofattbara systemet där beslutet om uppflyttning fattas i kabinetten, inte på isen.

Nu består Ligan av femton klubbar – minst tre för många. Samtidigt kämpar tolv klubbar i den blåvita hockeyns bortglömda skamfläck – Mestis. Av de första 17 seriematcherna i Mestis har bara två matcher, i Rovaniemi och Joensuu, attraherat över 1 000 betalande! Hela det rådande systemet är förödande för ishockeyn på lång sikt. Det märkliga i sammanhanget är att de ansvariga, både inom förbund och Liga, erkänner missförhållandet. Men ingen vill, eller vågar, ta initiativ till en förändring!

Idealet vore att det grundas en gemensam organisation för 24 klubbar, Tolv spelar i Ligan, tolv i Mestis. Efter serieavslutet spelar de två sämsta ligaklubbarna och de två främsta Mestis-lagen i en kvalserie om avancemang samtidigt som Ligans topplag spelar slutspel. Sämsta Mestislaget kvalspelar mot bästa laget från serien under Mestis. Idén låter enkel i teorin men är ack så svår att omsätta i praktiken när varje beslutfattare enbart tänker på sin egen klubbs göranden och låtande, inte på helheten. Visst vore det härligt med comeback för spänningen kring upp- och nedflyttning samtidigt som Mestis-klubbarna får något att spela för och hockeyn slipper den pinsamma utförsäljningen av spelare när några klubbar i ett tidigt skede vet att de inte når slutspel.

Både förbundet och Ligan har nya ordförande, Harri Nummela respektive Heikki Hiltunen. Dags för herrarna att stiga fram och skapa något nytt!

Göran Stubb chef för NHL-scoutingen i Europa

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33