Dags att göra sig av med stereotyperna

Washington Redskins namn och logo har varit föremål för kritik från ursprungsbefolkningens håll i årtionden. Bild: Drew Angerer/Lehtikuva

Rödskinn är inte bara en nedsättande benämning, klubbens logo föreställer en stereotypisk bild av ursprungsbefolkningen, och det är överlag diskutabelt att använda en företrädare för en etnisk minoritet som maskot.

Under måndagen meddelade NFL-klubben Washington Redskins att det kontroversiella namnet byts ut – efter en kamp som pågått i mer än ett halvt sekel. Klubbägaren Dan Snyder har förut sagt att han aldrig kommer att byta namn på klubben, men påtryckningar från sponsorerna fick honom att ändra åsikt.

Det är inte en dag för tidigt. Rödskinn är inte bara en nedsättande benämning, klubbens logo föreställer en stereotypisk bild av ursprungsbefolkningen, och det är överlag diskutabelt att använda en företrädare för en etnisk minoritet som maskot.

Diskussionen har pågått i årtionden. USA:s patentverk har vid två olika tillfällen förklarat Redskins varumärken ogiltiga, men klubben lyckades överklaga varje gång.

Som mest fanns det tusentals klubbar som använde sig av ett smeknamn, en logo, och en maskot som hänvisar till ursprungsbefolkningen i USA. Det finns fortfarande hundratals. Alla är kanske inte lika uppenbart förnedrande som Redskins. Cleveland Indians, Atlanta Braves och Chicago Blackhawks är kanske de mest kända. Så sent som förra året gjorde sig baseballklubben Cleveland Indians av med sin kränkande "Chief Wahoo"-logo, som i korthet föreställde en karikatyr av en amerikansk indian med stor näsa och en fjäder i håret.

Det finns förstås en del som fortfarande inte inser varför det är ett problem. Ursprungsbefolkningen i Nordamerika har i århundraden blivit utsatta för förtryck, rasism, fördomar och segregering. Klubbnamn som "Indians" förstärker de existerande stereotyperna, upprätthåller förlegade fördomar, och gör det svårare för företrädare för ursprungsbefolkningen att integrera sig i samhället.

Även i Finland finns klubbnamn som Westend Indians och HC Indians Kaarina. I Sverige överväger ishockeyklubben Frölunda Indians att byta namn. Det skapar diskussion.

– För mig är en indian en krigare, nån som går på jakt. En hårding. Jag tycker att det varit ett passande namn att ha, säger Frölundas lagkapten Joel Lundqvist till Göteborgs-Posten.

Det borde förstås inte vara upp till en vit man att bedöma vad som är kränkande och inte kränkande för en etnisk minoritet i ett samhälle där vit hudfärg ofta framställs som normen. Men det finns säkert många som delar Lundqvists synsätt.

Ett försvarsargument är att det inte finns amerikanska indianer i Sverige, eller Finland, så det är ingen som blir kränkt. Det är dock inte ens sant. Redan 2015 blev Frölunda Indians och speedwaylaget Indianerna anmälda till diskrimineringsombudsmannen av en man med nordamerikanskt ursprung.

I synnerhet i en nordisk kontext handlar det mindre om vem som blir direkt kränkt av en stereotypisk symbol, och mer om vad den här typen av bildspråk representerar, och vilka betydelser symbolerna förmedlar till den samhälleliga diskursen. Det borde inte vara acceptabelt att kategorisera folk enligt deras etniska, språkliga och kulturella bakgrund. Det som presenteras som ett positivt attribut kan också representera en förlegad syn på en folkgrupp. Indianlogon kanske representerar en krigare, men dagens ursprungsbefolkning i USA går inte omkring med fjäderskrudar, krigsmålning och stridsyxor.

Alldeles nyligen beslöt Sisuradio att byta man till Sveriges Radio Finska. Även om "sisu" i Finland vanligtvis används i positiv bemärkelse, som en god egenskap, som kännetecknar finländare, förknippade en stor del av Sisuradios lyssnare namnet med en föråldrad, stereotypisk och kontroversiell bild av finska arbetare.

Det finns förstås andra, populära smeknamn med en liknande konnotation som den nordamerikanska indianen. Viikingit HC spelar ishockey i östra Helsingfors. Även i det här fallet representerar vikingen en "hårding" och för mig och dig har kanske vikingen och den nordamerikanska indianen ett likadant symbolvärde. Den väsentliga skillnaden är förstås att infödda svenskar, norrmän och danskar inte blivit utsatta för förtryck, fördomar och rasism i sina egna hemländer. Det har ursprungsbefolkningen i Nordamerika blivit – och blir fortfarande. Därför är det på tiden att klubbarna gör sig av med kränkande smeknamn, symboler och maskotar. Deras tid är förbi.

Aktia Aktiecertifikat Renare Europa ger tidsenlig diversitet åt placeringsportföljen

Mer läsning