Kolumn: Hon kan kriga på omslaget till Vogue

KolumnHeidi Avellan
10.08.2022 21:21
Jaha, så var det presidentfrun Olena Zelenska på omslaget till Vogue – och artikeln Portrait of Bravery: Ukraine’s First Lady – som fick indignationen att koka över. Inte för den långa intervjun, utan de snygga bilderna. Ska hon verkligen ställa upp på detta, ska hon låta sig stajlas sådär glamouröst och plåtas av stjärnfotografen Annie Leibovitz? Ukrainas första dam? Är inte hennes utsläppta hår lite opraktiskt, med tanke på kriget?, undrar skribenten Tone Schunnesson spefullt i Aftonbladet.
Svaret är enkelt:
Olena Zelenska strider inte vid fronten. I Kiev finns både varmt vatten och schampo. Det handlar om att stå upp mitt i det hemska, med ett vårdat yttre. Värdigheten ska vettvillingen Putin inte knäcka.
Presidenthustruns raka rygg blir en del av det psykologiska försvaret och intervjun påminner världen om att Ukraina fortfarande behöver stöd. Olena Zelenska är inte politiker, hon har inga speciella förpliktelser. Det är hennes man som är folkvald. Men hon är ung och snygg – och det väcker känslor.
Fråga Sanna Marin.

Bilden av statsministern från Ruisrock
blev viral. Hela världen fick se henne i den numera berömda svarta skinnjackan, jeansshorts och svarta kängor. Och mycket riktigt handlade kommentarerna ofta om att hon är stilig. Vacker. Fotogenisk.
Fast på sociala medier noterades också att tyckarna knappast känner till hennes politik. De som skrev så var ofta kvinnor och ville väl att statsministern bedöms utifrån vad hon gör – inte utifrån hur tjusig hon är. Men de viftades bort som avundsjuka.
Det är tydligen fortfarande fritt fram att nagelfara kvinnors utseende.
Häromåret kritiserades den svenska gröna klimatministern Isabella Lövin för att inte vara piffig nog. Hon har meriter som den omskakande prisbelönta boken Tyst hav, som visar hur vi misshandlar våra vatten, och nu uppföljaren Oceankänslan. Hon har varit Europaparlamentariker, språkrör för Miljöpartiet och vice statsminister.
Hennes politiska gärning kan förstås underkännas, hon kanske inte var så skicklig, men akilleshälen kan inte vara bristen på en hårborste och puder. Vilket höggradigt irriterade en – kvinnlig – krönikör i en stor tidning.
Att yta diskuteras är inget problem i sig. Politikers yttre är kommunikation, en byggsten för politik. Inte för inte svidade den kända stylisten Camilla Thulin om dåvarande Folkpartiledaren Lars Leijonborg inför valet 2002. I sin manchesterkostym, och med skjortan uppknäppt i halsen, blev han både folkligare och tuffare. Och skrällde i valet, Leijonkungen.
På de amerikanska Demokraternas konvent 2020 mötte Kamala Harris och Joe Biden sin – digitala – publik i snarlika marinblå kostymer. Förmodligen genomtänkt. I klänning hade hon lätt sett ut som hans fru. Eller dotter? I kostym blev de jämlika, kolleger som sökte väljarnas stöd för att peta Donald Trump.

Vad vill Sanna Marin säga med den där skinnpajen
som fick så stor uppmärksamhet under hennes besök i Stockholm i våras – och alls inte bara positiv? Kanske att hon är en ny generation och oängslig. Hur som helst är den hennes val och det är hon som lever med reaktionerna.
Det sticker i ögonen att kvinnliga offentliga personers yta fortfarande nagelfars på sätt som män slipper.
Ett aktuellt exempel gäller det svenska Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi. På Twitter: ”Man bör inte kommentera folks utseende ej heller politikers. Men med sina stickande ögon och gälla röst påminner @martastenevi om en annan apokalyptisk predikant, låt vara från medeltidens Florens: Savanarola. Han slutade som bekant hängd och bränd. Må det ej bli hennes öde.
Skribenten fick rätta till Savonarola – och be om en halv ursäkt för att ha kommenterat utseende. Fast det illa dolda hotet på slutet fick hänga kvar.
Stenevi är en orädd politiker som retar upp många. Men att ge sig på hennes ögon och röst är ett övertramp – och avslutningen är bara vidrig. Vem som skrev? Javisst, en äldre man som haft stor makt i samhället. Jag tror att han rentav ser sig som en gentleman.

ANDRA LÄSER